Blogginlägg

#22. dvd: Standing in the shadows of Motown

Standing in the shadows of Motown (Artisan Entertainment/Lightning Entertainment/Scanbox Entertainment)

NI KANSKE UNDRAR? DET ÄR INTE DIREKT FÖRSTAUPPLAGAN jag äger med en av musikhistoriens mest omtalade dokumentärer. Det är ju så att jag skäms men, som jag brukar säga, det är ju innehållet som är viktigare än ytan. Det finns inte ens en notering om vilket år den här budgetversionen gavs ut. Som ni ser delar den dessutom utrymme med Daryl Hannah-filmen "The job" på samma dvd-skiva. Hursomhelst kom Motown-dokumentären i original ut 2002.
   Filmen handlar om studiomusikerna som spelade på Motowns alla hits främst på 60-talet. Ursprungligen jazzmusiker på 50-talet som i skivbolagets hitframkallande atmosfär förvandlades till extraordinära och hårt jobbande yrkesmän som i publikens ögon inte fick minsta credit. Officiellt var de totalt anonyma fast de stod för avgörande insatser på alla miljonsäljande hits de spelade på. Filmen bygger på Allan Slutskys biografi "Standing in the shadows of Motown: The Life and Music of Legendary Bassist James Jamerson" från 1989 som i huvudsak handlar om en av alla dessa legendariska musiker på Motown, basisten James Jamerson.
   I samband med den bokens research kom Slutsky i kontakt med alla kollegor till Jamerson och halva jobbet till ett filmmanus var redan gjort. Som författare och producent till filmen har Slutsky vidgat sin berättelse som här omfattar en stor del av alla Motowns studiomusiker som populärt gick under namnet The Funk Brothers, ett namn som ogillades av Motown-chefen Berry Gordy som hatade funk...
   Några av de i det här sammanhanget klassiska musikerna hade av ålder och sjukdom lämnat oss innan den här dokumentären gjordes. Men det är ändå en imponerande skara musiker som här får möjlighet att berätta sin historia, sina anekdoter, sina upplevelser och även spela på en konsert i samband med filminspelningen under 2000-2001.
   Jag var stor Motown-fan på 60-talet, noterade med intresse alla låtskrivare, producenter och till och med namnen i bolagets ledning under Berry Gordy. Men visste, som alla andra, ingenting om musikerna bakom alla hits och slagkraftiga arrangemang. Här får jag både namn, ett ansikte och kommentarer från människorna som var med i den lilla trånga studion på 2648 West Grand Boulevard i Detroit, Snake Pit, där hitsen skapades. En studio de återbesöker i filmen. Grymt intressant.
   Filmen innehåller några få spelade scener, när historiska ögonblick ska återberättas, men bygger till större delen på intervjuer, autentiska filminslag och har regisserats av Paul Justman som råkar vara bror med J Geils-keyboardspelaren Seth Justman.
   "Standing in the shadows of Motown" blir först och främst en hyllning till de allra mest legendariska musikerna, basisten James Jamerson, trummis Benny Benjamin (det var för övrigt han som myntade gruppnamnet Funk Brothers) och keyboardspelaren Earl Van Dyke som inte finns i livet längre, men det är också intressant att höra musikerna som fortfarande lever. Inte bara muntligen utan också i konsertform tillsammans med artister som Gerald Levert, Joan Osborne, Ben Harper, Bootsy Collins och Chaka Khan. Och de gör allt för att återuppliva det klassiska Motown-soundet utan att det för en sekund låter nostalgiskt eller dammigt.
   Höjdpunkten blir när Joan Osborne sitter och samtalar med Jack Ashford, mannen med den magiska tamburinen, innan en alldeles bedårande version av "What becomes of the broken hearted" (se höger) tar andan ur lyssnaren/tittaren. Kompet med hela armadan av suveräna musiker, blås och himmelsk kör toppas av drivet och energin hos de dubbla trummisarna Richard "Pistol" Allen och Uriel Jones som tragiskt nog inte heller finns i livet nu.
   Det följs av en svartvit film från 1993 när gitarristen Robert White visar hur den inledande gitarrfiguren till Smokey Robinsons "My girl" med Temptations skapas i studion hösten 1964.
   Övriga musiker som bidrar till liveinslagen och bör namnges är Bob Babbitt, bas, Joe Hunter, keyboards, Joe Messina, gitarr, Eddie Willis, gitarr, och Johnny Griffith, keyboards, där flera idag inte heller lever längre. På scen presenteras hela det här fantastiska bandet av musiker som Musikhistoriens största hitmaskin - och det är ingen överdrift.
   Det var först 1971, på Marvin Gayes "What's going on", som de här musikerna för första gången fick sina namn officiellt på ett skivomslag. Men studiomusikernas dagar var ändå räknade ty 1972 flyttade Gordy Motowns huvudkontor till Los Angeles och Funk Brothers blev arbetslösa. Ett bittert slut på en så magisk musikalisk saga.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.