Blogginlägg
Pigg publik höjde konserten
Under 1989 existerade bandet Husbands även under namnet Triad, efter framgångarna med julsingeln "Tänd ett ljus" och av originalmedlemmarna var det bara Lasse Lindbom och Niklas Strömstedt som var kvar i bandet.
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 1/8 1989.
THE HUSBANDS/TRIAD
Strömpis, Örebro 30 juli 1989
I den uppblossande debatten om företeelsen husband med enbart covers på repertoaren har rutinerade The Husbands en central ställning. Det är visserligen ett band som spelar covers men fungerar bra utan gästartist. Därför var det hög stämning och ärlig glädje både på scen och i publik på Strömpis i söndags.
Vad man tycker om The Husbands och övriga coverband beror mer på förhållandet till repertoaren än scenkvalitén och uppträdandet.
Därför kan åsikterna säkert skifta rejält mellan den normale lyssnaren, som gärna vill känna igen sig och sjunga med, och den rutinerade kritikern, som helst av allt vill höra udda låtar och/eller obskyra favoriter.
Det var därför inte helt överraskande stimmigare bland publiken när Husbands framförde tråkiga men drivna versioner av "Summer in the city", "Twist and shout" och "Wild thing" än när deras låtval var mindre väntat.
Mina egna favoriter i söndagskväll var Leonard Cohens "First we take Manhattan", John Hiatts "Riding with the king" och Bangles Prince-skrivna "Manic Monday" där Husbands hade lyckats gå utanför den traditionellt smala fåran av covers som måste ingå i varje coverbands repertoar.
Så finns det låtar jag har hört ofta men aldrig, absolut aldrig, kan tröttna på. "I hear you knocking" och "You really got me" bland extralåtarna var riktiga höjdpunkter.
Husbands gjorde även två originallåtar när Niklas Strömstedt till publikens (tjejernas) stora glädje sjöng "Sista morgonen" och "En kvinna en man".
Det är givetvis orättvist att gå in på individuell kritik i ett band där ett gottskratt är viktigare än akrobatik och suveräna solon.
Trummisen Micke Andersson och gitarristen Johan Norberg har smält in bra bredvid Lasse Lindbom och Niklas Strömstedt och man behöver inte vara speciell expert för att lista ut att de här killarna trivs tillsammans både på och bredvid scenen.
Norbergs norrländska humor och Anderssons drivna trumspel har givit Husbands-soundet nya dimensioner.
Redan från start var Strömpis-publiken med på noterna och jag tror aldrig jag har upplevt en piggare publik i Örebro. Som givetvis höjde konsertvärdet ytterligare.
/ Håkan
"What we saw"
Covers: Caroline af Ugglas
<< | Augusti 2015 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
31 |
Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...
Silja 13/02: Kul!...
Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...
Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...
Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...
Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...
Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...
Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...
Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...
Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...


Kommentarer till blogginlägget: