Blogginlägg från 2015-08-14

60: #47-50

60: #47. STEVIE WONDER (1961-1969)

1. I'm wondering (1967)
2. I was made to love her (1967)
3. Uptight (Everything's alright) (1965)

Det unga geniet Stevie Wonder var inte så långt efter sina Motown-kollegor som Four Tops, Temptations och Supremes men hans singlar var lite ojämnare. Men det är omöjligt att inte imponeras av den blott 15-årige sångaren och munspelaren i "Uptight". Men personligen tycker jag att han hade sina höjdpunkter 1967, högenergiska låtar som han själv varit med och skrivit, som var bättre än mainstreamhits och ickeoriginal som "A place in the sun" och "For once in my life".


60: #48. THE MAMAS AND THE PAPAS (1965-1968)

1. California dreamin' (1965)
2. Creeque Alley (1967)
3. Words of love (1966)

Amerikansk kvartett i den lättsamma popgenren fick under den senare delen av 60-talet åtskilliga hits med John Phillips låtar. Gruppens alla röster, två tjejer och två killar, kompletterade varandra perfekt. "Monday Monday" var kanske i snällaste laget men den självbiografiska texten i "Creeque Alley" var intressant. Gruppens Mama Cass hade efter gruppens splittring 1968 en framgångsrik solokarriär.


60: #49. CILLA BLACK (1963-1969)

1. Step inside love (1968)
2. It's for you (1964)
3. Love of the loved (1963)

Den rödhåriga Liverpool-tjejen med den starka uttrycksfulla rösten föddes som Priscilla White men fick artistnamnet Cilla Black. Hon var under många år framgångsrik på singellistan i England. Både med italienska covers på engelska, kända hits som "Anyone who had a heart" och "You've lost that lovin' feelin" och rena schlagers men hon var som bäst med de här tre specialskrivna Lennon-McCartney-låtarna. 72-åriga Cilla dog tragiskt förra söndagen.


60: #50. OTIS REDDING (1962-1969)

1. (Sittin' on) The Dock of the bay (1968)
2. I've got dreams to remember (1968)
3. I've Been Loving You Too Long (To Stop Now) (1965)

Otis Redding var, precis som Stevie Wonder, ofta med och skrev sina egna låtar. Med all respekt för snabba låtar och covers som "Satisfaction" och "Day tripper" är det för mig de emotionella balladerna och styrkan i den känslosamma rösten som är höjdpunkterna i hans inte så långa karriär. Den alldeles för tidigt bortgångne Otis, dog i en flygolycka 10 december 1967 (tre dagar innan hade han spelat in "Dock of the bay"), fick sina största framgångar postumt.

/ Håkan

Janne Lennell 3/06: Avundsjuk på att du har Kjells album...vill ha :)..men grattis till dig!...

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.