Blogginlägg från 2024-04-28

Mike Pinder (1941-2024)

UNDER NÅGRA ÅR PÅ DET TIDIGA 70-TALET var jag en ganska stor beundrare av The Moody Blues skivor. Mellan 1969 och 1972 producerade det engelska bandet ett flertal album som blev populära skivor på min vinylgrammofon. Jag är inte lika säker idag hur albumen har överlevt de drygt 50 åren men bandet var då en kollektiv samling killar som alla kreativt bidrog till skivornas innehåll som låtskrivare.
   I skuggan av Justin Hayward, John Lodge, Ray Thomas och till och med trummisen Graeme Edge spelade MIKE PINDER en lite annorlunda roll som musiker. Bakom det då tämligen nyuppfunna instrumentet mellotron hade Mike en huvudroll i det progressiva sound som skulle göra Moody Blues känt både på skiva och scen.
   Hayward och Lodge var som låtskrivare bandets hitleverantörer medan övriga medlemmar, inklusive Pinder, hade en mindre men inte oviktig roll i bandet. Mike Pinder skrev två låtar på varje ovannämnda Moody Blues-album. Inte de mest framträdande låtarna, ofta placerade i slutet på skivorna, utan låtmaterial av mer atmosfärisk karaktär. Alltid sångmässigt framförda av Pinder själv.
   I mitten på 70-talet, när bandet var lite mindre aktivt, gjorde samtliga Moody Blues-medlemmar soloskivor och även Pinder gjorde ett eget album. Under det korrekta namnet Michael Pinder skilde sig skivan stilenligt från de övriga gruppmedlemmarnas solomaterial.
   Efter förra veckans nyhet om Pinders död tog jag fram hans soloalbum från 1976, ”The promise”, för att uppdatera mig om hans solomusik. Han var den första Moody Blues-medlemmen att lämna gruppen 1978 och på den Malibu-inspelade skivan både ser och låter det som att han är på väg att lämna sitt England för USA. Förutom sin kära mellotron spelar han piano, diverse syntar och även akustisk gitarr tillsammans med genomgående mindre kända amerikanska studiomusiker förutom saxofonisten Bobby Keys.
   Sound och arrangemang har ungefär samma klanger med en ganska vemodig profil som påminner om hans Moody Blues-låtar. ”Thje promise” är dock ett välgjort klingande album.
   Mike Pinder avled 24 april.

/ Håkan

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.