Blogginlägg från 2020-10-21

Spencer Davis (1939-2020)

NÄR JAG IGÅR LÄSTE OM SPENCER DAVIS dödsfall kände jag inte så mycket, fick spontant inget nostalgiskt känslosvall eller någon exklusiv bild av honom som person eller artist. Han var ju ett känt namn men ändå ingen frontperson med oförglömliga kreativa rötter. Precis som i grupper som J Geils Band, Manfred Mann och Dr Hook fanns det en annan person som var den viktiga profilen utåt i bandet.
   I Spencer Davis Group var det naturligtvis den unge Stevie Winwood och det var när jag idag läste hans minnesord, om hur viktig walesaren och den bluesinspirerade gitarristen Spencer hade varit som gruppledare och person när han tog hand om den då blott 15-årige Stevie. Dave Masons minnesord ökade på respekten för Spencer.
   Spencer Davis blev ansiktet utåt när Spencer Davis Group bildades i augusti 1963 men han stod musikaliskt i skuggan av den nio år yngre och mycket talangfulle Stevie. Bandet var ju huvudsakligen ett coverband första åren men jag ser nu, först nu, att Spencer skrev låtar tidigt i gruppens karriär. B-sidan på första singeln, ”Sittin' and thinkin'”, kom från hans penna/gitarr och Spencer sjöng för övrigt den låten.
   Men det var de fantastiska singlarna ”Gimme some loving” och ”I'm a man” som gav Spencer Davis Group en exklusiv plats musikhistorien.
   Tillsammans med de övriga medlemmarna i bandet skrev Spencer flera singel-b-sidor, ”This hammer”, ”Stevie's blues” och ”High time baby”, under åren 1965-1967 innan Stevie våren 1967 lämnade gruppen och gjorde Spencer Davis Group till en helt annan grupp. De lämnade r&b-genren för mer tidstrogen popmusik. Spencer figurerade fortfarande på ett hörn bland låtskrivarna men resultaten väckte begränsad kommersiell uppmärksamhet.
   Efter Stevie Winwood blev profilerna mindre i bandet med namn som Phil Sawyer, gitarr, Eddie Hardin, keyboards, Ray Fenwick, gitarr, och Elton Johns senare kompsektion Nigel Olsson, trummor, och Dee Murray, bas. Innan bandet splittrades 1969 när Spencer flyttade till USA men kom tillbaka till England 1973 för att återförena bandet i ett år.
   Spencer Davis solokarriär sedan dess har varit under min radar men det värmer att läsa Steve Winwoods minnesord om sin gamle ”arbetsgivare”:
   Spencer was an early pioneer of the British folk scene, which, in his case embraced folk blues, and eventually what was then called “Rhythm and Blues”. He influenced my tastes in music, he owned the first 12-string guitar I ever saw, and he was taken with the music of Huddie “Lead belly” Ledbetter, and Big Bill Broonzy. I’d already got a big brother who influenced me greatly, and Spencer became like a big brother to me at the time.
   He was definitely a man with a vision, and one of the pioneers of the British invasion of America in the sixties. I never went to the U.S. with Spencer, but he later embraced America, and America embraced him.
   I feel that he was influential in setting me on the road to becoming a professional musician, and I thank him for that.
   Spencer Davis avled av lunginflammation 19 oktober 2020.

/ Håkan

Love Antell visar upp sina konstverk

TILLSAMMANS MED MINA SAMTALSKAMRATER Olle och Janne åkte jag igår till Hallsberg och Bergööska för att se utställningen ”Drömmer robotar om elektriska får?” där poppprofilen Love Antell visar upp sina konstnärliga sidor.
   Till för några veckor sedan var jag helt ovetande om att Love Antell, vid sidan av sitt popliv, också var illustratör och konstnär. Men först en liten resumé om mina Love Antell-relaterade minnen:
   Nästan första gången jag läste Love Antells namn var 2006 när han skrivit en svensk text på Moneybrothers coveralbum ”Pengabrorsan”.
   Första gången jag såg Love live, 2007, var hans band Florence Valentin förband till Moneybrother. ”Med energi, catchy rockpop och hitlåten ”Pokerkväll i Vårby Gård” i bagaget blev bandet en perfekt språngbräda till Moneybrothers framträdande”.
   Senare samma år såg jag Love med bara en effektiv trummis till hjälp, under bandnamnet Florence Valentin, göra ett svängigt uppträdande på ett litet evenemang i Örebro. Ett exklusivt unplugged-framträdande som avslutades med covers på både Perssons Pack och Jokkmokks-Jokke(!).
   Florence Valentin-bandets album ”Spring Ricco” tog jag emot med öppna armar 2009 fast jag i stora drag jämförde skivan med Håkan Hellström.
   2012 kom Love Antells första album i eget namn, ”Gatorna tillhör oss”, med på min årsbästalista över bästa album. Hamnade på en hedrande andraplats endast slagen av First Aid Kits ”The lion's roar”.
   2016 var Love en i gänget på Göran Samuelssons Packmopedsturné där han kom som en frisk ungdomlig fläkt med sina hits "Pokerkväll i Vårby Gård","Barn av Amerika" och även Florence Valentins gamla "Upp på sociala, ner på systemet".
   2009 var Love Antell tillfällig medlem i Perssons Pack, som jag dock aldrig fick uppleva live men han finns med på albumet ”Öster om Heden”, som också hamnade på det årets årsbästalista (tillsammans med ”Spring Ricco”...). För några år sedan medverkade Love i den populära tv-serien Så Mycket Bättre som jag av olika skäl ytterst sällan brukar titta på.

MEN NU ÄR LOVE ANTELL ALLTSÅ AKTUELL med en utsällning på Bergööska i Hallsberg. Konstverk på väggen, böcker han har illustrerat omslagen till på borden och andra exempel på hans konstnärliga sida finns i uställningslokalen. Jag är ingen van bedömare av konst men med vännen Olles hjälp som ciceron fick jag en viss inblick i skapandet och kunde jag kunde med egna ögon uppfatta att Love har en helt egen stil när han har målat sina tavlor. Tuschteckningar som visade både politik och samtidskonst där jag kunde urskilja bilder på både George Floyd, Greta Thunberg och Arnold Schwarzenegger bland tavlorna.
   - Jag har jobbat med tuschlavering. Man jobbar från ljust till mörkt och börjar med mycket tunna lager färg. Det är en balansakt att inte ta för mycket tusch och behålla det vita i pappret, berättade Love Antell nyligen i Nerikes Allehanda.
   Omslagen till böcker av bland annat John Ajvide Lindqvist, Lena Andersson, Göran Greider och Andres Lokko visade också upp en tydlig personlig ådra hos Love. Det var en mycket fin och tydlig utställning som pågår till 4 november på Bergööska i Hallsberg.

/ Håkan

Covers: k. d. lang

k.d. lang: Shadowland (Sire, 1988)

REDAN TIDIGT I VÅRAS SKREV JAG OM en coverskiva med Kathryn Dawn (som är k.d:s officiella förnamn) från 1997, ”Drag”. Nu har jag ickekronologiskt vandrat några år tillbaka i tiden och landat i k.d. langs första album som ren soloartist. Hon hade ju då givit ut två album tillsammans med sitt kompband The Reclines. De här båda coverskivorna påminner innehållsmässigt om varandra där majoriteten av låtarna är hämtade från 40- och 50-talet men däremot skiljer sig skivorna åt soundmässigt. ”Drag” hade mer traditionella arrangemang, det jag ibland brukar kalla ”gammalmodigt”, medan ”Shadowland” står med några fötter i countryinspirerad mylla.
   Med Nashville-legendaren Owen Bradley som producent är det nog tämligen förutsägbart att ”Shadowland” låter som den gör och mina öron accepterar mixen av fiol, steel guitar, fiol och k.d.:s gudomliga röst fullt ut.
   Ok, jag tycker fortfarande att k.d. grävt lite för djupt i de antika musikrötterna men slutresultatet är ändå helt klart njutbart i flertalet låtar. På den av naturliga skäl Chris Isaak-ekande ”Western stars”, Roger Millers ”Lock, stock and teardrops” och den dramatiska balladen ”Tears don't care who cries them”, med The Jordanaires i kören, fortsätter k.d. sin lyckade solokarriär som hon hade inlett året innan som duettsångerska till Roy Orbison.
   Under de här åren var k.d. lang onekligen fixerad av rökning. Redan 1987 sjöng hon ”Three cigarettes in an ashtray”, här gör hon ”I'm down to my last cigarette” och vad temat på ovannämnda albumet ”Drag” är kan man lätt lista ut.
   Albumet avslutas med ett bluesinspirerat medley där k.d. har bjudit in tre legendariska sångerskor, Brenda Lee, Kitty Wells och Loretta Lynn, som blir en fin final på ett övervägande underhållande album.


Side one

"Western Stars" (Chris Isaak) – 3:12
1985. Från albumet ”Silvertone” med låtskrivaren.
"Lock, Stock and Teardrops" (Roger Miller) – 3:28
1963. Singel med låtskrivaren.
"Sugar Moon" (Cindy Walker/Bob Wills) – 2:26
1947. Singel med Bob Wills and His Texas Playboys.
"I Wish I Didn't Love You So" (Frank Loesser) – 3:07
1947. Singel med Betty Hutton with Joe Lilley and His Orchestra.
"(Waltz Me) Once Again Around the Dance Floor" (Don Goodman/Sara Johns/Jack Rowland) – 2:35
Original.
"Black Coffee" (Sonny Burke/Paul Francis Webster) – 3:17
1949. Singel med Sarah Vaughan.

Side two

"Shadowland" (Dick Hyman/Charles Tobias) – 2:28
1963. Från albumet ”Electrodynamics” med Dick Hyman and his Orchestra.
"Don't Let the Stars Get in Your Eyes" (Slim Willet) – 2:20
1952. Singel med Slim Willet with the Brush Cutters.
"Tears Don't Care Who Cries Them" (Fred Tobias/Charles Tobias) – 3:03
1956. Singel-b-sida (”Woman ages quicker than a man”) med Roberta Sherwood.
"I'm Down to My Last Cigarette" (Harlan Howard/Billy Walker) – 2:46
1964. Singel-b-sida (”Cross The Brazos At Waco”) med Billy Walker.
"Busy Being Blue" (Stewart MacDougall) – 3:40
1984. Från albumet ”A truly western experience” med k d lang & the Reclines.
"Honky Tonk Angels' Medley" – 2:55:
"In the Evening (When the Sun Goes Down)" (Leroy Carr/Don Raye)
1945. Singel-b-sida (”My little baby”) med Pvt. Cecil Gant.
"You Nearly Lose Your Mind" (Ernest Tubb)
1942. Singel med låtskrivaren.
"Blues Stay Away from Me" (Alton Delmore/Rabon Delmore/Wayne Raney/Henry Glover)
1949. Singel med Delmore Brothers.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.