Blogginlägg från 2018-04-09

MAXI12" #6: NICK LOWE

NICK LOWE
L.A.F.S.
(Hey big mouth) Stand up and say that
NICK LOWE/ELVIS COSTELLO
Baby it's you
(F-Beat, 1984)

NICK LOWES MAXISINGLAR PÅ 80-TALET VAR alla små favoriter i stort format. Nästan alla releaser har något udda spår, någon annorlunda version eller något annat unikt som gör skivan intressant. Med sin oförliknelige Jake Riviera som manager och skivbolagschef, hans beteende och gränslösa påhittighet blev ett av skivbolaget Stiffs berömda kännetecken, var det inte så konstigt att marknadsföringsgreppen fortsatte nästan lika frekvent på 80-talet.
   Projektet Nick Lowe hade ju efter Rockpiles definitiva sammanbrott under de första dagarna av 1981 utvecklats till en egen grupp som troget följde Nick på skiva och på turné. Varje år ett nytt album, "Nick The Knife" (1982), "The abominable showman" (1983) och "Nick Lowe and his Cowboy Outfit" (1984), och kreativiteten var stor.
   Bandet med de engelska lysande musikerna Paul Carrack, keyboards, James Eller, bas, Martin Belmont, gitarr, och Bobby Irwin, trummor, hette först His Noise To Go men bytte alltså namn 1984, när Eller lämnade gruppen, till Cowboy Outfit. Just i det namnet låg ju en visuell förändring där Nick på albumfodralets framsida hade klätt upp sig i en genuin tweedkostym. Det klassiska tygmönstret blev ett tema i designen, de urklippta bokstäverna i artistnamnet på samma skivomslag, och följde även med till dagens aktuella maxisingel.
   Etiketten på bilden ovan är singelns b-sida och a-sidan, där "L.A.F.S." ligger, är helt ren från text och ersatt av en bit tweedtyg...
   Singeln innehåller två låtar från albumet "Nick Lowe and his Cowboy Outfit", "L.A.F.S." och "(Hey big mouth) Stand up and say that", som i sann och trygg Nick Lowe-anda, medvetet eller omedvetet, soundmässigt speglar sig i pop- och soulhistorien. Kanske inte så originellt skapande men Lowe är ju en mästare på att stjäla utan att bli anklagad för stöld. Jag kan inte direkt peka på detaljer som Nick har plagierat men jag känner igen mönstret. I musiken, alltså...
   Den lite uppseendeväckande förkortningen "L.A.F.S." betyder alltså "Love at first sight" och låten är dekorerad med både stråkarrangemang (Robert Kirby) och blåsarrangemang. Blåset, som arrangerats av Elvis Costello, spelas av The TKO Horns. En kvartett som tidigare spelat med i Dexy's Midnight Runners och 1983 hade haft stor del i soundet på Costellos album "Punch the clock".
   Bonuslåten på den här Nick Lowe-singeln är coverlåten "Baby it's you" framförd som duett av Nick och Elvis Costello till enkel akustisk gitarr. Originalet gjordes 1961 på en The Shirelles-singel men spelades också in av Beatles med John Lennon på sång i februari 1963. Kanske var det den versionen som gav Lowe/Costello idén att spela in låten.
   Deras inspelning gjordes i maj 1984, samtidigt som Lowes album släpptes, i Am-Pro Studios i London. Tanken var då att låten skulle marknadsföra en kommande USA-turné med Lowe/Costello men deras amerikanska skivbolag tyckte att inspelningen blev för bra att den skulle dra uppmärksamhet från parets egna officiella skivor.

/ Håkan

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.