Blogginlägg från 2017-09-02

Festivalavslutning med recensionsuppdrag

Postad: 2017-09-02 11:53
Kategori: Live at Heart





ÅRETS LIVE AT HEART AVSLUTAS MED FLAGGAN i topp, med några omtalade artister, men jakten på nya, spännande namn fortsätter. Jag kommer ikväll ägna en stor del av min koncentration kring två namn som ska spela huvudrollen i min artikel som jag ska skriva i Nerikes Allehanda. Där ska jag främst recensera engelsmannen Sam Brookes (bild ovan) och vårt eget lokala framtidshopp Mohlavyr (bild vänster) men även sammanfatta festivalen med några ord. Artikeln kommer under söndagen på nätet och i papperstidningen på måndag.
   Det finns naturligtvis massor med andra artister, i det numera vältummade festivalprogrammet, som behöver sin uppmärksamhet på kvällen och natten när Live at Heart ska avslutas för det här året. Fortfarande kommer jag ha stor användning för min lista på namn som jag i början på veckan värkte fram samtidigt som jag lyssnade och analyserade årets festival.
   Jag tänkte göra mitt första och enda besök på det de kallar Diasert (dialog+konsert) på Rosengrens Skafferi. I studieförbundet Bildas regi samtalar Magnus Sundell med en artist om låtskrivande, texter och musikskapande överhuvudtaget. Ikväll avslutas det spännande projektet med Sofia Karlsson. Ett samtal som "avbryts" med sång och musik.
   Diaserten inleder min lördagskväll på Live at Heart och det gör att jag dessvärre missar Felicia Nielsen (före detta Shoutin' Red) och jag har inte heller möjlighet när hon uppträder för andra gången ikväll ty det sammanfaller med Sam Brookes-konserten.
   Däremot ska jag försöka att inte missa One Little Mountain, Mattias Bergstedts lilla kombo, fast jag på samma tid skulle vilja vara där nya artisterna Alex Shield och Charta K uppträder. Kanske inte så mycket för den moderna popmusik de framför. Jag vill nog upptäcka vad Per Gessle har upptäckt i de här unga artisterna. Han står nämligen bakom skivbolaget Space Station 12 som ger ut artisternas skivor, än så länge bara på singel.
   Sedan kommer min stora förväntning på Londonkillen Sam Brookes som fanns med redan på förra årets festival och gav ett så tveklöst grandiost intryck hos festivalens artistansvarige Lars-Göran Rosén som omöjligt kunde undvika att boka Brookes även i år. Jag har lyssnat in mig rejält och vill nog påstå att man som lyssnare bör förbereda sig mycket noga inför hans återkomst till festivalen. Han kategoriserar sig själv som folkmusikartist men klassisk singer/songwriter tycker jag passar bäst.
   Har försökt få in popduon Isle of You i mina planering sedan igår men har misslyckats men det kan förhoppningsvis stämma framåt kvällen, en timme innan Mohlavyr tar scenen i besittning för andra gången på årets festival.
   Efter Mohlavyrs förväntansfullt spännande konsert är det nog för min del dags att runda av årets festival fast det precis efter midnatt finns ett antal nya namn på min lista, The Brahms, Neweva och och Paper Tigers, men jag lovar inget.

/ Håkan

Tack och lov sköts min idé i sank

Postad: 2017-09-02 10:58
Kategori: Live at Heart




Bilder: Anders ErkmanDSH5.

Foto: Carina Österling
Foto: Anders ErkmanRob Moir.

Foto: Carina Österling


Bilder: Anders ErkmanGöran Samuelsson

Fotor: Anders ErkmanApril The First.

MIN KONSPIRATIONSTEORI FRÅN IGÅR, I MINA ÖGON både realistisk och logisk, höll inte när fantasin mötte verkligheten på fredagskvällen. Några timmar innan tyckte jag sannolikheten att rocksångerskan Karin Wistrand skulle dyka upp på DSH5:s konsert på Harrys var så stor att den närmade sig 100%, för att citera Tage Danielsson, så det "nästan var sant att det skulle hända". Men ni ska veta att det var ytterst nära att jag fick rätt i min titt in i framtiden ty Karin fanns i publiken när bandet sparkade igång på Harrys övervåning runt 22:00. Mer om det lite senare.
   Efter tre dygn på Live at Heart känner jag sammanfattningsvis att det har blivit lite för mycket av singer/songwriter-varan i mina liveupplevelser. Det är naturligtvis en extraordinärt bra start på konsertkvällen att musikaliskt börja lugnt och stilla men när det låga tempot och den rent mänskliga volymen upprepas under flera timmar på flera scener är det risk för att livet drabbas av monotoni.
   Nåja, mitt tvivel just nu lördag förmiddag bottnar väl i några upplevelser under fredagskvällen av både det ena och det andra. Efter rockbandet Vanjas fullständiga energichock efter midnatt på Frimis är det kanske lätt att tycka att allt annat är en tråkig viskning.
   Hursomhelst inledde vi som sagt naturligt med artister ur den gigantiska singer/songwriter-skaran på årets festival. Först ut den ständigt turnerande kanadensaren Rob Moir som framförde många för oss okända egna låtar men knöt ihop konserten med fantastiska mellansnack där historier om allt möjligt, sanna eller inte återstår att analysera, höjde underhållningsvärdet.
   Han inledde konserten i Nikolaikyrkan med att förklara att han först trodde att spelstället han var på väg till var en hårdrockklubb men det visade sig vara vacker kyrkomiljö och han ville applådera engagemanget att anordna konserter i kyrkor. Bäst och mest personlig blev han när han i slutlåten tog några steg bort från mikrofonen (se bild ovan) och ut i lokalen och sjöng rakt ut i akustiken bara någon meter framför oss.
   Rob Muir följdes på samma scen av värmlänningen Göran Samuelsson som med sina visor också kan underhålla och engagera. Måhända tillhör han klassisk svensk vistradition, med sin ofta poetiska briljans, men melodiskt och med underbart gitarrspel befinner han sig snarare på samma fina nivå som exempelvis en vissjungande Steve Earle. "Äsch", säger den sedvanligt anspråkslöse Göran efter konserten när jag plötsligt påminner honom om att han spelar på Scandic Grand några timmar senare. "Va, det menar du inte?" utbrister den förvånade låtskrivaren men framåt midnatt var han på plats i den mysiga, intima lokalen Verandan på hotellet.
   Där, bland mjuka fåtöljer och en genuint lyssnande publik, kom Görans sånger till sin rätt ännu mer och den fantastiskt vardagliga framtoningen i både sånger och mellansnack nådde ännu en höjdpunkt. Nu fick jag lite oförhappandes och oförtjänt vara med och delvis påverka låtrepertoaren och jag ber så mycket om ursäkt att publiken då gick miste om "Sjösättningsrap" och ”ritsch-ratsch-lådan” fick ligga oanvänd bredvid Göran.
   Min singer/songwriter-kväll fick dock några rejäla pauser där högljudd och rockig repertoar regerade på scenen och ur högtalarna. På ett trångt och svettigt Harrys fick DSH5 möjlighet att riva av toppar i sin gamla repertoar men bjöd också på några nya låtar som live smälte in naturligt i show och konsert. In i det sista pekade alltså alla tecken på att Karin Wistrand, som befann sig i lokalen, skulle gå upp på scen. Men bandets liverepertoar innehöll inte längre duetten "Rocky Balboa" och då fanns det naturligtvis inga skäl till något gästinhopp och min sjuka ursprungsidé sköts i sank, för att citera bandet, och jag lovar att den aldrig mer ska uppstå.
   Efter förra årets totala succé på Live at Heart var Vanjas återkomst i år fortfarande en stor snackis fram till fredag. Vi kom till Rosengrens Skafferi timmen efter bandets konsert där och möttes av respons kring bandet från publiken. Jag fick själv lite senare på kvällen med egna ögon och öron uppleva ett showmanship som saknar motstycke i dagens Musiksverige. I en totalt befriande rockshow där sångerskan Vanja Lo kunde den genuina konsten att hetsa upp publiken och tillsammans med bandet bjuda på en rasande effektiv show.
   Efter den adrenalinstinna uppvisningen fanns det egentligen inga skäl att fortsätta se levande musik den kvällen.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (377)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (204)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Minns (100)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2017 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Janne 14/08: Fantastisk platta. Jag har läst att Hiatt skrev "Have a little faith in me" i st...

Lennart 7/08: Hej! Var också på nämnda konsert och mitt minne från den är/var att J Geils B...

Peter Alzen 21/07: Finns nån chans att få veta vilka de 38 för radion var? ...

Mikael Löwengren 8/07: Den släpptes faktiskt på kassett. Dock inte på LP. ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.