Blogginlägg från 2015-06-27

Ulf Lundells bästa utomhuskonsert

Alla bilder: Anders Erkman

ULF LUNDELL
Slottet, Örebro 26 juni
Konsertlängd: 21:02-00:02 (3 timmar)
Min plats: Stående på kullerstensgata ca 28 meter rakt fram från scenen.

Jag hade innan konserten med Ulf Lundell långt framskridna planer på att agera surgubbe och i vanlig ordning dissa en förutsägbar konsert, en förutsägbar låtlista med en alldeles för publikfriande artist. Jag hade mina dubier och välformulerade argument att Lundell-sommaren skulle sluta som vanligt med en repertoar som skulle ge publiken vad publiken ville ha. Jag kan efter konserten helt prestigelöst konstatera att verkligheten blev precis tvärtom. Han och bandet massakrerade alla mina argument.
   Sommarkonserter med Ulf Lundell har i alla Ã¥r varit en mindre upphetsande upplevelse. DÃ¥ har allsÃ¥ngslÃ¥tar tävlat med greatest hits i repertoaren och det har alltid slutat med sjukt förutsägbara konserter. Glatt, somrigt och festligt men ack sÃ¥ fantasilöst.
   Konserten pÃ¥ fredagskvällen framför Slottet i Örebro bröt det mönstret och det skrevs nÃ¥got av historia i fantastiskt lÃ¥tval, ett helt underbart liveljud, en outtröttlig Lundell och ett redan pÃ¥ turnépremiären sammansvetsat kompband.
   Det blev en lÃ¥ng konsert, exakt tre timmar (där Lundell dessutom överskred den magiska curfew-tiden med tvÃ¥ minuter), som tangerade de bästa inomhuskonserterna när det gällde nya arrangemang, akustiska inslag och genomgÃ¥ende just udda lÃ¥tval som fick mig pÃ¥ fall vid upprepade tillfällen.
   Redan inledningen pÃ¥ konserten satte direkt nivÃ¥n för att vi skeptiker i publiken skulle sätta det förutsägbara i halsen. Lundell kom in ensam pÃ¥ scenen och inledde med ett klassiskt "Kära örebroare". Han förklarade sig vara tillbaka pÃ¥ brottsplatsen och drog nÃ¥gra intressanta anekdoter om sina gamla Örebrorötter. Han namngav bland annat Finn Sjöberg (arrangören pÃ¥ de tidiga skivorna) och framhöll medlemmarna i Nature som tidigt uppfostrade honom i rockbranschen. Han klagade pÃ¥ att Mats Ronanders namn saknas bland celebriteterna pÃ¥ stadens bussar men det visar sig inte stämma, enligt fotograf Erkman. Sedan spelade han den urgamla "Sniglar och krut", en lÃ¥t han hade skrivit som 18-Ã¥ring, pÃ¥ akustisk gitarr som jag tror att jag aldrig tidigare hört live med honom.
   I vintras gick Lundell ut med önskemÃ¥let att fÃ¥ lÃ¥ttips till sommarens turné och de genuina Lundell-fansen har verkligen blivit bönhörda. För vem kunde tro att lÃ¥tar som exempelvis "Levande och varm", "Den natt som aldrig dagas", "Vid din grind igen", "Soldat kommer hem" och "RÃ¥tt och romantiskt" skulle fÃ¥ chansen att Ã¥terkomma i den konkurrensutsatta Lundell-repertoaren. Och en lÃ¥t som "Rik man", frÃ¥n "Omaha"-skivan, ska jag erkänna att jag inte kände igen alls.
   När sedan flera lÃ¥tar hade fÃ¥tt nya smÃ¥tt revolutionerande arrangemang utropar jag gärna sommarens repertoar som en ynnest att fÃ¥ uppleva. En dramatiskt stegrande "Rom i regnet", en helt uppgraderad "Sextisju, sextisju" (inklusive recitation) i ett medley med "Gott att leva", där avslutningen blev rena gospelfyrverkeriet. Det var verkligen godis för oss Lundell-konnässörer.
   Och att sedan ge den pÃ¥ skiva tämligen mediokra "Om sommaren" den exklusiva placeringen som andra finallÃ¥t tyder pÃ¥ en viss avancerad känsla för att ge publiken vad de inte visste att de ville ha.
   Lundell klagade vid nÃ¥got tillfälle över det groteska avstÃ¥ndet mellan scen och publik, med en gigantisk vallgrav emellan. Just den förutsättningen och att jag med Ã¥ren blivit ganska allergisk mot stora arenaliknande konserter pÃ¥verkade naturligtvis mina lÃ¥ga förväntningar. Men det var inget som pÃ¥verkade varken min eller publikens i övrigt mycket positiva stämning. En publik som ofta glatt sjöng med i nÃ¥gra inte alltid förväntade lÃ¥tar.
   Bandet bakom Lundell hade inga överraskande inslag, det var pÃ¥ alla platser musiker som turnerat med Lundell i Ã¥tskilliga Ã¥r och ibland decennier. Där jag aldrig kan sluta fascineras av trummisen Andreas Dahlbäcks bedövande mÃ¥ngsidighet, samspelet mellan Marcus Olssons orgel och David Nyströms piano var ofta klockrent och vackert effektivt och även den annars alltför visuellt framträdande gitarristen Janne Bark höll sig ofta pÃ¥ mattan och spelade vid ett tillfälle, pÃ¥ "Soldat kommer hem", en fint klingande dobro.
   Det sedvanligt rockiga upploppet av konserten blev en lÃ¥ng energisk avslutning, som kanske tangerade det förutsägbara, med lÃ¥tar som "Folket bygger landet", "Chans" och "(Oh lala) Jag vill ha dej" men inte ens dÃ¥ gränsade konserten till det rutinmässigt trÃ¥kiga.
   Man kunde inte tro att fredagskvällens konsert var turnépremiär ty bandet fungerade fantastiskt bra tillsammans och körade sÃ¥ fint pÃ¥ nÃ¥gra lÃ¥tar, "Omaha" och "Om sommaren". FrÃ¥nsett nÃ¥gra orepeterade avslutningar pÃ¥ de sista lÃ¥tarna, bland annat "Kyssar och smek" och "När jag kysser havet", var det egentligen bara tekniken som satte nÃ¥gra krokben mot slutet av kvällen.
   En konsertupplevelse kan aldrig bedömas i timmar och minuter men i fredagskväll gick kvantitet verkligen hand i hand med kvalitet.
   26 juni 2015 var kvällen dÃ¥ musikhistoria skrevs: Ulf Lundells bästa utomhuskonsert i Örebro.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Janne Bark: gitarr och sång
Jens Frithiof: gitarrer och sång
Marcus Olsson: keyboards, saxofon och sång
Surjo Benigh: bas och sång
Andreas Dahlbäck: trummor


Sniglar och krut
Omaha
Är vi lyckliga nu?
Tillsammans vi två
Ut ikväll
HÃ¥ll mig! ... Ã…h ingenting
Rom i regnet
Levande och varm
Sextisju, sextisju / Gott att leva
Isabella
Soldat kommer hem
Den natt som aldrig dagas
Kyssar och smek
Kapten Kidd
Rik man
Folket bygger landet
När jag kysser havet
Förlorad värld
Chans
(Oh la la) Jag vill ha dej

Extralåtar:
Vid din grind igen / Öppna landskap
Om sommaren

Extra extralåt
RÃ¥tt och romantiskt

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.