Blogginlägg från 2012-04-19

"Ã…h, vilken skiva!"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 18/4 2012.

EVA EASTWOOD & THE MAJOR KEYS
Ã…h, vilken skiva!
(Darrow/Border)

Ännu en ny skiva på svenska med Eva Eastwood och vi börjar tämligen regelbundet känna igen mönstret nu på Evas svenska repertoar. Från den älskvärda svenska debuten "En ny stil i stan" för åtta år sedan till förra årets uppföljare "Lyckost" och nu mindre än ett år senare en ny svensk giv hårt retroinfluerade schlagers. Måhända med lite mer rockabillytouch i arrangemangen men fortfarande ekar det Towa Carson och Siw Malmkvist i de 60-talsinspirerade melodierna och vi ler igenkännande på nästan varje spår.
   Med det helt Ã¥terförenade Major Keys, bandets första credit pÃ¥ sex Ã¥r, i ryggen har det givetvis blivit genuint svängigare, entusiastiskt mer hemvävt och automatiskt ett litet steg tillbaka till de väldoftande rockabillyrytmerna. Sedan Ã¥terstÃ¥r att bedöma om det är sÃ¥ unikt eller utvecklande att ockupera samma smala nisch pÃ¥ skiva efter skiva. Kanske upprepas receptet den här gÃ¥ngen lite väl snabbt.
   Ã… andra sidan är det här Eva Eastwood som bäst till skillnad frÃ¥n hennes senaste engelska skivor som gÃ¥tt i stÃ¥ med alltför kommersiella ambitioner. "Ã…h, vilken skiva!" är ännu ett bevis pÃ¥ Eva Eastwood utsökta förmÃ¥ga att skriva catchy lÃ¥tar, smittande melodier och snillrika texter. Spetsat med engelsk rutinerad doo-wop-kör (The Roomates), en ingrediens som vi ocksÃ¥ känner igen frÃ¥n Evas tidigare skivor.
   Nya skivan ges ut pÃ¥ engelska för att vi riktigt ska kunna bedöma Eva Eastwood som en omväxlande och bred artist. Men jag koncentrerar den här recensionen pÃ¥ den svenska varianten för det är den jag har hört.
   Skivan är alltsÃ¥ fylld med slagkraftiga och hitmässiga lÃ¥tar som ekar bekant i nästan varje strof. Om Eva upprepar sig själv eller har punktmarkerat det typiska 60-talsspoundet medvetet är svÃ¥rare att avgöra. Ibland gränsar det farligt nära parodi. "Ã…h, Peter", titellÃ¥ten och "Krama mig", men när energin är pÃ¥ topp, som den är vid upprepade tillfällen. är den här skivan som bäst.
   Slutet pÃ¥ "Ã…h, vilken skiva!" är fantastiskt. "Ös med klös" är rena rockabillyfyrverkeriet och "Amors pilar" är bÃ¥de energi och gammal Svensktoppen i en härlig mix. Och finalen med "Sorgliga filmer" är sÃ¥ älskvärd. I bÃ¥de text, dubblerad röst, gitarrattack, pipig orgel och en underbar produktion. Men resan dit är lite ojämn och fylld med förutsägbara rim, nostalgiska tillbakablickar och för all del mÃ¥nga starka melodiska höjdpunkter.

/ HÃ¥kan

"When the last hero has left the building"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 18/4 2012.

STEVEN WESTERGAARD
When the last hero has left the building
(Steven Westergaard)

Örebroaren Steven Westergaard, som brukar beskrivas som en erfaren coverartist, skivdebuterar på riktigt i en nästan chockartat välljudande produktion.
   Hans lÃ¥tar är inte speciellt unika eller personliga, du kan lätt hitta paralleller med artister som Bryan Adams och andra hÃ¥rdrock light-artister, men den musikaliska inramningen är sÃ¥ smakfull, spännande och varierad att jag även kan höra det unika ekot av Tom Petty mellan instrumenten och textraderna.
   Flera musiker har hämtats frÃ¥n musikerkollektivet Jeremias Session Band och det är främst producenterna Clas Olofsson och Fredrik Landh som snickrat ihop detta läckra ljudbygge. Som har givit Stevens lÃ¥tar full rättvisa och via läckra omväxlande arrangemang ett album av stor underhÃ¥llande prägel.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.