Blogginlägg från 2011-12-28

2011 års Topp 20

1. KAJSA GRYTT: En kvinna under påverkan
1. NICK LOWE: The old magic
3. ANNA TERNHEIM: The night visitor
4. STEVE EARLE: I’ll never get out of this world alive
5. RYAN ADAMS: Ashes & fire
6. THE DECEMBERISTS: The king is dead
7. KURT VILE: Smoke rings for my halo
8. DEADMAN: Take up your mat and walk
9. FOUNTAINS OF WAYNE: Sky full of holes
10. ME AND MY ARMY: Thank God for sending demons
11. RON SEXSMITH: Long player late bloomer
12. THE BAND OF HEATHENS: Top hat crown & the clapmaster’s son
13. LUCINDA WILLIAMS: Blessed
14. ISRAEL NASH GRIPKA: Barn doors and concrete floors
15. EMMYLOU HARRIS: Hard bargain
16. LYKKE LI: Wounded rhymes
17. ANDREAS MATTSSON: Kick death’s ass
18. ADELE: 21
19. ADAM HOOD: The shape of things
20. DEPORTEES: Islands & shores

Ja, ni ser rätt. Efter hårda förhandlingar med mig själv kunde jag inte på något vis skilja årets två bästa skivor åt. Kanske beror det på att det är artister, musik och språk som är så fundamentalt olika att de egentligen inte går att jämföras eller ställas mot varandra.
   Upplevelsen av första lyssningen på Kajsa Grytts fenomenalt välljudande skiva, där i april på en buss mellan Karlskoga och Örebro, lever fortfarande väldigt tydligt i mitt medvetande. Där och då var det musikaliska gränser som sprängdes och Kajsas låtar framstod som oerhört ljuvliga skapelser.
   Att lyssna på Nick Lowes första skiva på fyra år var inte mindre omtumlande fast den musikaliskt lever ett betydligt lugnare, behagligare och mer tidlöst liv. Tack vare Håkan Olsson på Rootsy hade jag skivan i min hand sex veckor innan release och under upprepade lyssningar blev magin bara större och större.
   Den där exklusivt lågmälda magin genomsyrade också Anna Ternheims nya skiva som lyste upp höstens mörka tid mycket effektivt.
   Resten av listan, på årets bästa skivor enligt mig, är faktiskt en gränslös blandning av artister, musiksorter, kända namn och totalt mindre kända namn. Årsbästalistan 2011 är kanske den mest spretiga och splittrade topplistan jag har plockat ihop någonsin. Hursomhelst är det fantastisk musik som gjorde musikåret 2011 fantastiskt.

/ Håkan

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

bridgeman 16/05: Hej, kollade på youtube klipp från konserten i Örebro med Cocteau Twins. Låt...

Peter 9/05: Setlistet stämmer inte. Varken Quarter to Three, Twist and shout eller, Oh Carr...

Kjell Jonasson 8/05: Litet lyssnartips: https://sverigesradio.se/avsnitt/the-lemon-twigs-alskar-sven...

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.