Blogginlägg från 2011-12-11

"Sunday morning on the edge of town"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i en kortare version i Nerikes Allehanda 8/12 2011.

STAIRS
Sunday morning on the edge of town
(A West Side Fabrication)

Poprock-stämpeln förklarar inte någonting om hur det låter om kvintetten från Örebro. Inte heller producentduon Simon Ljungman och Jens Back, som spelar med eller har spelat med Håkan Hellström och Lars Winnerbäck, ger några garantier för stor personlighet. Däremot ett uppenbart kunnande att fixa till ett bra sound med goda resurser till en kompetent inspelad skiva.
   Förhandssnacket kring skivan har handlat om spretigt material, ett uttryck som också kan förklaras lite positivare som fascinerande variation. En flortunn linje skiljer mellan beskrivningarna och låtarna på Stairs debut pendlar lätt mellan det bra och dåliga.
   Skivan inleds dock starkt och övertygande med ”The death of a young student”. Ett fint intro, ekoladdad sång och pådrivande gitarrer i en catchy låt.
   En annan Hellström-bekanting, Stefan Sporsén, kryddar några låtar med sin fina trumpet, ”No knock on my door” och ”Lights out”, och förvandlar tämligen medelmåttiga låtar till intressanta ögonblick.
   Däremot har Stairs svårt att fånga den rätta svärtan i balladerna där det låter alldeles för slickat och ofarligt för att de enligt albumtiteln ska befinna sig på ”the edge of town”. Dessutom är de två egenproducerade låtarna lite för stora chansningar i det okända. ”Best believe” är exempelvis ett omotiverat eko från 80-talets syntpop där en hel maskinpark ersätter levande musiker i studion. Där går ambitionerna vilse och personligheten går förlorad i alltför yviga gester.
   Då har ”Just like your dad” mer och bättre energi och ”Burn all bridges” är ett frö till en stor låt. Ögonblick som ändå ger hopp om en positiv framtid för bandet efter en splittrad men ändå godkänd albumdebut.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.