Blogginlägg

Eva Eastwoods bejublade final på Marknadsafton i Örebro

KONSERTER

I Örebro har det just avslutats ännu en Marknadsafton på stadens gator och torg och ännu en gång i strålande sommarvärme. På Stortorget stod scenen som sedan lunchtid bjudit på en varierad musikalisk kompott. Med en bejublad final där Eva Eastwood bjöd på sin svenska repertoar. Men strax innan spelade Jetaways en fräsch och svängig rockabillybaserad rock’n’roll.

THE JETAWAYS
Konsertlängd: 20:05-20:45 (40 minuter)

Naturligtvis var nyss albumdebuterande Jetaways repertoar begränsad till låtarna från nämnda skiva. Men det var uppfriskande att höra bandet tolka sina låtar live. Ofta brukar liveljudet överträffa skivans lite mer inställsamma sound men i Jetaways fall var det faktiskt tvärtom.
   Skivans ibland pardonlösa rocksound blev på scen snällt men långtifrån menlöst.. Nåja, det pendlade mellan countryfierade låtar, typisk rockabilly och rejält Rockpile-doftande låtar som ”Juiced” och ”Choppin’ ’n’ changin’”. Bra sångare i Jan Östlund men framförallt var det unge Hampus Letskogs gitarr, vilken twang han stundtals hade på sitt instrument, som spelade den musikaliska huvudrollen.

EVA EASTWOOD
Konsertlängd: 21:08-21:46 (38 minuter)

Med det färska framgångsrika albumet ”Lyckost” i bagaget blev det en utpräglad svensk repertoar för kvällen för Eva. Hon blandade låtar från sina båda svenska skivor och det är ju förbluffande hur Eva kan skriva hit på hit med samma nostalgiska nerv och textmässiga pricksäkerhet. Ett material som borde ockupera Svensktoppen i flera år framöver.
   I rödglänsande klänning var hon en sedvanligt energisk och positiv tjej med en optimism som överträffar det mesta. Och med ett fantastiskt band bakom sig, Frank Snow, piano och sång, Jesper Wihlborg, gitarr, Christer Ekvall, trummor, och Jan Östlund, ståbas och sång, bakom sig var det inte svårt att övertyga den stora publiken framför scenen.
   På hälften av låtarna kompades Eva också av fyrmannakören One Way Brothers där de doowop-inspirerade stämmorna gav djup åt många låtar. Låtar där jag saknade "Kom i min famn", skivans bästa låt, men jag fick andra underbara låtar som "Han är kung", titellåten, den fina balladen "Himlen var här", "Bli min", "Min gamla stad" och extralåten "Boogie i blodet" som tröst.

/ Håkan

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.