Blogginlägg från 2009-09-27

Spontana Clash-låtar i lördagsrusningen

                                                                                       Foto: Emily Österling
På en soffa på Köpmangatan framfördes sex Clash-låtar vid lunchtid på lördagen.

KONSERT
Hasan & Joakim
Köpmangatan, Örebro 26 september 2009
Konsertlängd: ca 13.20-13.40 (ca 20 minuter)
Min plats: ca 4 meter framför ”scenen”

En minst sagt spontant arrangerad ”konsert” mitt i lördagsrusningen och mitt på gågatan i centrala Örebro. Den så kallade konserten var resultatet av ett vad som gällde antal kommentarer i Hasan Ramics blogg på Nerikes Allehanda. Över 50 och Hasan lovade ett uppträdande i centrala Örebro tillsammans med Meny-redaktören Joakim Johansson.
   Ursprunglig plats var Stortorget men evenemanget flyttades till gågatan Köpmangatan där det var mer folk och ett tajtare sound.
   Temat för konserten var Clash-låtar. Hasan sjöng och Joakim spelade på lånad akustisk gitarr och det lät förvånansvärt bra trots lite problem med ”I fought the law”. Men så är ju den låten ingen Clash-låt i original…
   I övrigt var det både en mycket fin ”Death or glory” och en omarrangerad ”Spanish bombs” som förgyllde lördagseftermiddagen mitt bland shoppande och förvånade örebroare.
   Här kan ni se ett 1:39 långt webb-tv-inslag från uppträdandet. Det var för övrigt webb-tv-filmaren Gabriel Rådströms gitarr som Joakim hade lånat.

Låtarna:
“London's burning”
“Clash city rockers”
“English civil war”
“Death of glory”
“I fought the law”

Extralåt:
“Spanish bombs”

/ Håkan

"The beat goes on"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/9 2009.

Eva Eastwood
The beat goes on
(Darrow/Bonnier Amigo)

Åsbro-tjejen Eva Eastwood har under senare år övergivit sin hemvävda rockabillyrock och koncentrerat sig nu på mer kommersiell, men också konventionell, rock. Efter tio år som skivartist gör hon ännu en skamlöst hitinriktad men också väldigt omväxlande skiva.
Fokus på de 14 låtarna har varit att bjuda på så mycket som möjligt. Imponerande bredd men samtidigt har skivan ingen helhet när det soundmässigt spretar åt så många håll på samma gång. Men jakten på en genuin hitlåt kan ändå sluta positivt.
   ”The beat goes on” bygger vidare på förra skivans kommersiella sound. Ofta så strömlinjeformat att det till viss mån stör ljudbilden av en personlig sångerska. Däremot finns det många exempel på vilken utsökt låtskrivare Eva är. Bland ZZ Top-tunga gitarriff och Mark Knopfler-snirkliga mjuka harmonier är det ändå de genuint välskrivna låtarna som gör skivan så innehållsmässigt rik.
   Ofrånkomligt ekar det stundtals också Shania Twain och liknande oopersonlig listmusik. Sugande swamprock, countryinfluerade ballader (”Codeine” är så så fin, så fin) och den tungvrickande refrängen i ”Boom boom” kompenserar dock stort. Men allra bäst är den fina ”Once again”, en poppärla à la Nick Lowe i sin glans dagar. Då är jag lokalpatriotiskt både stolt och nöjd att ha en sådan fantastisk låtskrivare av rang inom räckhåll.

/ Håkan

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.