Blogginlägg från 2009-09-27

Spontana Clash-låtar i lördagsrusningen

                                                                                       Foto: Emily Österling
På en soffa på Köpmangatan framfördes sex Clash-låtar vid lunchtid på lördagen.

KONSERT
Hasan & Joakim
Köpmangatan, Örebro 26 september 2009
Konsertlängd: ca 13.20-13.40 (ca 20 minuter)
Min plats: ca 4 meter framför ”scenen”

En minst sagt spontant arrangerad ”konsert” mitt i lördagsrusningen och mitt på gågatan i centrala Örebro. Den så kallade konserten var resultatet av ett vad som gällde antal kommentarer i Hasan Ramics blogg på Nerikes Allehanda. Över 50 och Hasan lovade ett uppträdande i centrala Örebro tillsammans med Meny-redaktören Joakim Johansson.
   Ursprunglig plats var Stortorget men evenemanget flyttades till gågatan Köpmangatan där det var mer folk och ett tajtare sound.
   Temat för konserten var Clash-låtar. Hasan sjöng och Joakim spelade på lånad akustisk gitarr och det lät förvånansvärt bra trots lite problem med ”I fought the law”. Men så är ju den låten ingen Clash-låt i original…
   I övrigt var det både en mycket fin ”Death or glory” och en omarrangerad ”Spanish bombs” som förgyllde lördagseftermiddagen mitt bland shoppande och förvånade örebroare.
   Här kan ni se ett 1:39 långt webb-tv-inslag från uppträdandet. Det var för övrigt webb-tv-filmaren Gabriel Rådströms gitarr som Joakim hade lånat.

Låtarna:
“London's burning”
“Clash city rockers”
“English civil war”
“Death of glory”
“I fought the law”

Extralåt:
“Spanish bombs”

/ Håkan

"The beat goes on"

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 25/9 2009.

Eva Eastwood
The beat goes on
(Darrow/Bonnier Amigo)

Åsbro-tjejen Eva Eastwood har under senare år övergivit sin hemvävda rockabillyrock och koncentrerat sig nu på mer kommersiell, men också konventionell, rock. Efter tio år som skivartist gör hon ännu en skamlöst hitinriktad men också väldigt omväxlande skiva.
Fokus på de 14 låtarna har varit att bjuda på så mycket som möjligt. Imponerande bredd men samtidigt har skivan ingen helhet när det soundmässigt spretar åt så många håll på samma gång. Men jakten på en genuin hitlåt kan ändå sluta positivt.
   ”The beat goes on” bygger vidare på förra skivans kommersiella sound. Ofta så strömlinjeformat att det till viss mån stör ljudbilden av en personlig sångerska. Däremot finns det många exempel på vilken utsökt låtskrivare Eva är. Bland ZZ Top-tunga gitarriff och Mark Knopfler-snirkliga mjuka harmonier är det ändå de genuint välskrivna låtarna som gör skivan så innehållsmässigt rik.
   Ofrånkomligt ekar det stundtals också Shania Twain och liknande oopersonlig listmusik. Sugande swamprock, countryinfluerade ballader (”Codeine” är så så fin, så fin) och den tungvrickande refrängen i ”Boom boom” kompenserar dock stort. Men allra bäst är den fina ”Once again”, en poppärla à la Nick Lowe i sin glans dagar. Då är jag lokalpatriotiskt både stolt och nöjd att ha en sådan fantastisk låtskrivare av rang inom räckhåll.

/ Håkan

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.