Blogginlägg från 2005-04-22

Nick Lowe setlist

Postad: 2005-04-22 23:26
Kategori: Setlists


Svd 24/4 2005.

NICK LOWE
Nalen, Stockholm 22 april 2005


(Trolig setlist)

There Will Never Be Any Peace (Until God Is Seated At The Conference Table)
Soulful Wind
What's Shakin' on the Hill
Lately I've Let Things Slide
Has She Got a Friend?
Lover Don't Go
Bingo (The Girl's Got A Winning Hand)
Indian Queens
Cruel to Be Kind
She Don't Love Nobody
Man That I've Become
I Trained Her to Love Me
Without Love
Half a Boy and Half a Man
Only a Rose (Geraint Watkins cover)
You Inspire Me
I Knew the Bride (When She Used to Rock 'n' Roll)
(What's So Funny 'Bout) Peace, Love and Understanding

Extralåtar:
Heart of the City
The Beast in Me


Svd 24/4 2005.

/ Håkan

Memphis musikaliska nerv i London

Postad: 2005-04-22 16:42
Kategori: Krönikor


Tav Falco & Panther Burns på Barbican i London.


Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22 april 2005.

Välkommen till Memphis, London. Jag åker till London och hamnar nästan i det musikaliska hjärtat av Tennessee. Under april har det varit Memphis-tema i den stora konsertlokalen Barbican Centre i de östra delarna av London.
   Ett tema som i första hand inte koncentrerar sig på de kända artisterna och namnen utan gräver lite djupare, lite exklusivare och lite genuinare i stadens gränslösa musikskatt.
   Med författaren och historikern Robert Gordons bok ”It came from Memphis” som utgångspunkt beskrivs Memphis-musikens historia från många olika vinklar.
   Varje konsert, som omfattar flera olika band och gästartister, har ett givet ämne och har innan avslutningen på måndag snuddat vid tidlösa namn som Ardent Studios, Muscle Shoals, Deltablues, Sun Studios, Hi Records och Stax Soulsville.
   Som beskriver Memphis musikaliska nerv och bredd. Staden som både kallas ”Birthplace of rock & roll” och ”The home of the blues” men kanske mest är känd för sin genuina soulmusik.
Jag hade förmånen att närvara vid startskottet på temamånaden. Med artister och musiker som alla har/hade Ardent Studios som minsta gemensam nämnare.
   I programmet hade den minst sagt legendariske musikern och producenten Jim Dickinson en undanskymd roll men på scen kom den nu 64-årige profilen att ta udden av både det unga uppåtgående bandet North Mississippi All Stars, psychobillyhjälten Tav Falco, Green On Reds Chuck Prophet och alla andra.
   Inte ens det överraskande och plötsliga infallet att bjuda upp Bobby Gillespie på scen kunde ta ifrån Dickinson hans tveklösa dignitet.
   Dickinson har en lång och spektakulär musikhistoria. Han har spelat med alla från Aretha Franklin, Rolling Stones (pianot på ”Wild horses”) till Bob Dylan och producerat ett otal klassiker med Ry Cooder, Screamin’ Jay Hawkins, Big Star, Toots & the Maytals och även nyare band som Primal Scream och Rocket from The Crypt.
   På scen återförenade Jim sitt gamla bluesband Mud Boy & the Neutrons där en antik tvättbräda spelade huvudroll. Lät sin adept Tav Falco göra ett snällt framträdande innan sönerna Cody och Luther Dickinson tog över scenen med sitt North Mississippi All Stars, en bluesig powertrio som blandar både country, hiphop och rock. Det positiva ryktet går om bandet. Kompar exempelvis John Hiatt på hans nya skiva och turné.
   Vid ett tillfälle spelade trummisen solo på tvättbräda som lät som inget jag hört tidigare. Tvättbräda med wah-wah-pedal?
   Sedan sjöng Jim själv med sin söndertrasade röst, likt Captain Beefheart, Tom Waits och Dr John, några riktiga klassiker som ”Dark end of the street” och ”Money talks”.
   Innan scenen fylldes av alla 15 närvarande sångare och musiker och Jim insisterade att Bobby Gillespie skulle komma upp på scenen. Bobby tvekade först men knuffades dit av sina kompisar.
Och allsången bröt ut i en mycket märklig men mäktigt magisk version av ”Power to the people” som var en hiphoplåt med John Lennon-refräng.
   - Den här låten skrev Stokely Carmichael (Black Panther-profilen) och John Lennon tillsammans. Men det visste de inte själva, berättade Jim Dickinsons inför den maffiga finalen.

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (437)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (19)
Jul (70)
Konserter (231)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (49)
Maxi12" (35)
Minns (130)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< April 2005 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Hasse 26/07: Ja, Harvest gick varm på studentrummet i Örebro i början av 70-talet. Kan for...

Peter 17/07: Låter spännande. Ska bli intressant....

Björn Stein 4/07: Även Nisse klädde sig en Stones tisha, Some girls......

Björn Stein 7/06: Ferne är legend från gruppen Risken Finns, då med en annan legend Gunnar Dani...

Silja 7/06: Bilden på Richard och Andi. En meter???...

Björn Stein 6/06: Jag såg Lars Winnerbäck, innan jag läste under bilden......

Tommy Mannfolk 31/05: Har Cantona Albumet, frågan är vilket av alla dessa lag är Ians lag? ...

Jan Arne Martin Lennell 26/05: Alltid lär man sig något nytt! Läser denna artikel och upptäcker till min f...

Kjell J 19/05: Verkligen trist att höra, lärde om Moon Martin via Lennart P, när det begav s...

Lennart Grönfelt 15/05: Fick liveskivan av en kompis 70 som inte tyckte den va något att ha, gick hem o...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.