Blogginlägg

Tillbaka till Power House

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 28/2 1998.

KONSERT
MATS RONANDER & LITTLE BIG BAND
Strömpis, Örebrop 26/2 1998

Det blev ingen kväll i anspråkslöshetens tecken med klacksparkar och dåligt repade jam som kännetecken. Och Little Big Band hade för kvällen växt, med organisten Mats Asplén, och blev mer än en lågbudgetvariant på Low Budget Blues Band som också har herr Ronander som ledargestalt.
   Som tillfällig inhoppare spelade Asplén en viktig roll. Ingen huvudroll men hans mulliga och synnerligen välljudande hammond-toner gav Mats större frihet vid mikrofonen och munspelet.
   Visserligen lät de första takterna på den inledande och omstuvade "Riding with the king", John Hiatts underbara låt, som tagen från en konventionell Ronander-skiva men ganska snart stod det klart att det skulle bli en bluesnatt med övervägande coverlåtar i repertoaren.
   De gamla blueslåtarna, av hjältar som Sleepy John Estes, Muddy Waters, Junior Wells och Willie Dixon, sitter verkligen kvar i ryggmärgen hos denne 43-årige bluesman från Örebro.
   Nästan inga Ronander-signerade hitlåtar ("Water from the moon" var ett sympatiskt undantag), en repertoar utslutande på engelska och det kändes befriande. För oss som genom åren upplevt otaliga konserter med Mats utan ens ett litet munspelssolo.
   Här lät det stundtals som ett déjà vu från gamla Power House blott några hundra meter från det ursprungliga blueskvarteret. Ty i sedvanlig bluesanda delades kvällen in i två rejäla set som gav utrymme till långa solon men också ett samspel som skvallrade om mer repetition än ryktet gjort gällande.
   Och för att kvällen inte skulle bli en ensidig bluesangelägenhet fanns där också plats för låtar av John Hiatt (kvällens version av "The usual" slog alla jag har hört tidigare), J J Cale och Bob Dylan. Guy Clarks finstämda "Desperados waiting for the train" var bara en av alla smakfulla pauser mellan de frustande bluesattackerna.
   Att Karin Wistrand aldrig dök upp på Strömpis i torsdagskväll var av underordnad betydelse. För Mats och hans kamrater fyllde upp scenen helt på egen hand utan tänkbar hjälp från spektakulära gäster.

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.