Blogginlägg

Imorgon avslöjas nummer ett

Imorgon går vi i mål. En nästan åtta månader lång resa når sin slutstation. Nedräkningen från nr 50 till nr 1 är därmed till ända och nyfikenheten kan stillas i och med morgondagens publicering. Men jag ska hålla er på halster ytterligare 24 timmar. Genom att nämna en massa skivor som INTE hamnade på min 50-lista.
   Som jag skrev för någon dryg vecka sedan så ändras åsikterna med tiden. Den skiva som toppade årsbästalistan då kan idag eller imorgon, när bokslutet redovisas och dagens åsikt regerar, faktiskt hamna utanför min 50-lista.
   Little Stevens ”Voice of America”, som toppade min lista för 1987, är det mest uppseendeväckande exemplet. En skiva som jag just då i december 1987, när årbästalistan publicerades, beskrev som ”Högljudd, passionerad och rasande vacker rock’n’roll”. Ändå finns den inte ens med på min 50-lista när jag idag med perspektiv synat de bästa 80-talsskivorna.
   Ett annat typexempel på devalvering är Pogues 1989-skiva ”Peace and love”. En skiva som jag gav maximala 5-betyget när den släpptes men som nu inte riktigt håller måttet bland de 50 bästa.
   Att den Pogues-skivan nu ratas finns det andra anledningar till. De har nämligen gjort bättre skivor och den största förklaringen till varför många starka kvalitetssäkra skivor inte hamnat bland mina 50 är just konkurrensen från den egna produktionen.
   Skivor med artister som redan representeras med en eller flera skivor fick naturligtvis stryka på foten med många av sina andra bra skivor. Exempelvis borde Eldkvarns ”Genom ljuva livet”, ”Utanför lagen” och ”Karusellkvällar” i en rättvis värld funnits med på listan. Liksom Elvis Costellos ”Punch the clock”, ”Get happy” och ”Blood and chocolate” men där konkurrensen från hans andra skivor blev för svår.
   Detsamma gäller dessvärre även Steve Forberts ”Little Stevie Orbit”, Lolita Pops båda skivor ”Fem söker en skatt” och ”Irrfärder”, Mats Ronanders ”50/50”, Tom Pettys ”Hard promises”, Nick Lowes ”Pinker and prouder than previous”, George Harrisons ”Gone troppo” och Graham Parkers ”Human soul”.
   Sedan råder det en sorglig dominans av engelska och amerikanska skivor. På 90-talet vet jag att jag började skilja på svenska och utländska skivor på årsbästalistan. Det hade naturligtvis gjort saken mycket mer rättvis – men också splittrad och luddig.
   Därför vill jag här framhålla några svenska i sammanhanget alldeles utmärkta album: Ebba Gröns ”Kärlek & uppror”, Johan Lindells ”Fågelvägen”, Mikael Rickfors ”Blue fun”, Py Bäckmans ”Sista föreställningen”, Mikael Wiehes ”Hemingwayland”, DiLevas ”Rymdblomma”, Dan Hylanders ”Café Sorgenfri”.
   Och en gång i tiden, 1988, älskade jag debutanten Tanita Tikaram helt förutsättningslöst. Kanske var det tack vare den fina singeln ”Good tradition” men jag beskrev då hennes debutalbum ”Ancient heart” som originellt och moget. Men det var då…

/ Håkan

Kommentera inlägget

 

Direktlänk till inlägget

Kommentarer till blogginlägget:

Sjöberg kommenterade 2008-04-22 20:34:58:

Ja, Pretenders gjorde ju ett knippe bra plattor på 80-talet.
"Learning to crawl" var nog allra bäst och en stark kandidat till 1:a-platsen.

Jonas kommenterade 2008-04-22 13:37:31:

Nej då - det visste jag redan.

Din etta blir - om inte svensk - något åt Lowe/Edmunds/Costello-hållet eller varför inte Pretenders ... eller David Lindley - El Rayo-X eller Peter Gabriel - So; eller Van Morrison - Irish Heartbeat eller så det blir helt enkelt "Imperial Bedroom" eller "Empire Burlesque"...

Nu ska jag inte gissa mer. :)

Förresten så glömde jag Talking Heads - Little Creatures på min lista.Svar:
Lite närmare har du kommit i gissningen men inte helt rätt. "Imperial bedroom" finns med redan och David Lindley var ruskigt nära att hamna på listan.

Jonas kommenterade 2008-04-22 12:09:24:

När jag ändå håller på – här kommer mina tjugosex i topp:


1. Bob Marley & The Wailers – Uprising
2. David Bowie – Scary Monsters
3. Echo And The Bunnymen – Ocean Rain
4. Abc – The Lexicon Of Love
5. Prefab Sprout – From Langley Park To Memphis
6. Lloyd Cole And The Commotions – Rattle Snakes
7. Squeeze – East Side Story
8. New Order – Power, Corruption & Lies
9. John Lennon – Double Fantasy
10. Stevie Wonder – Hotter Than July
11. U2 – The Joshua Tree
12. Japan – Tin Drum
13. Roxy Music – Avalon
14. Lloyd Cole And The Commotions – Easy Pieces
15. Duran Duran – Rio
16. The Smiths – The Smiths
17. Prince – Sign ‘O’ The Times
18. Heaven 17 – Penthouse And Pavement
19. Bruce Springsteen – The River
20. The Blow Monkeys – She Was Only A Grocer’s Daughter
21. Aztec Camera – High Land, Hard Rain
22. The Stranglers – Aural Sculpture
23. Prefab Sprout – Steve McQueen
24. The Waterboys – This Is The Sea
25. Tom Waits – Rain Dogs
26. The Smiths - The Queen Is Dead
27. Kid Creole & The Coconuts – Tropical Gangsters


Du kanske chockar med "Thriller" på första plats!
:)


Svar:
Tack för alla tips. Hoppas du inte blir sur men nr 1 finns inte med på din lista. Och "Thriller" vore en rysare, va...

Jonas kommenterade 2008-04-22 10:30:02:

Bubblare:

Traveling Wilburys - Vol 1
The Triffids - Born Sandy Devotional

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...