Blogginlägg från 2008-04-10

Skamusiken återlanseras i nya Mojo

I tisdags ramlade nya Mojo-numret, Nr 174 (May 2008), ner i brevlådan. Omslaget gick i svart och vitt och är framförallt tillägnat skamusiken. Startskottet för ännu en (jag återkommer nedan med en kort historia om den jamaicanska musiken) revival för den grymt svängiga musiken kommer sig av att The Specials bestämt sig för att återförenas. De står där på omslaget med kort hår, solglasögon och ”Håkan Hellström-hattar” och får symbolisera både den nya och historiska ska-vågen.
   Under rubriken ”Original Gansters” intervjuas Specials idag och får berätta sin historia tillsammans med andra personer, fotografer, dåtidens artister och skivbolagsfolk, som också beskriver den största skavågen som funnits, runt 1979.
   Men inte ens det var musikhistoriens första skavåg. Den inträffade istället i det tidiga 60-talet som jag egentligen bara minns för en enda låt, ”My boy lollipop” med Millie Small. Som inte bara var en härlig Tio i topp-låt utan också ledde fram till bildandet av det legendariska skivbolaget Island Records.
   Vad jag minns fysiskt av 1979-vågen av skaartister var faktiskt ett riktigt svängigt gig av The Selecter, en annan framstående Englandsgrupp i skagenren, på Örebro Konserthus i december 1980.
   Den otroligt energiska sångerskan Pauline Black, klädd i vitt(!), studsade omkring på scenen och formidabla hits som ”Missing words”, ”On my hero” och ”Three minute hero” och ”Too much pressure” kunde bara inte hålla kvar publiken sittande i bänkraderna. Danslystna ungdomar hoppade även upp på scenen utan att bli nedknuffade.
   I sedvanlig ordning bifogas det en cd med tidningen, ”The dawning of a new era”. Omslaget utformat efter gamla tider med en etikett som påminner om den klassiska 2 Tone men här heter Mojo Tone i lila och svart färg.
   På skivan får vi en mängd historiska skaspår och det svänger onekligen genomgående. Om så väl autentiska gamla spår från Bob Marley, Desmond Dekker (”It mek”), Dandy Livingstone & Rico, Toots & the Maytals och Neville Staple. Men även nyare inspelningar med Laurel Aitken & the Loafers och Arthur Kay’s Originals ger färg (förlåt…) åt skamusiken.
   Många låtar har Specials-anknytning, många original till gruppens senare covers. Däremot förstår jag inte de poppiga inslagen med The Belle Stars och The Equators. Två Stiff-artister från det, i det här fallet, mediokra 80-talet.

/ Håkan

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Silja 13/02: Kul!...

Silja 10/02: Det var värst! Imponerande berättelse om all musik som du har fått uppleva i ...

Johan S 9/02: Det var inte illa! Ett helt liv i musikens tjänst! Bra jobbat Håkan!...

Christer 8/02: En sån där konsert som jag ångrar att jag inte gick in på, speciellt efter j...

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.