Blogginlägg

Krönika: Juli 1985

Samma dag som förra veckans krönika, om filmmusik, skrevs och ursprungligen publicerades skrev jag om både klassiska och eventuellt helt aktuella sommarhits.
   Men jag hittade inte så många nya klockrena hits på de nya skivorna så jag skriver några rader om några aktuella album med tre grupper, ett amerikanskt och två svenska, som spelar popmusik för ljumma sommarkvällar.


 
Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/7 1985.

I ÅR FÅR MAN LETA EFTER RIKTIGA SOMMARHITS

HÄRLIGT UPPFRISKANDE POPMUSIK FIRAR HÖGTIDSSTUNDER så här mitt i sommaren. Det är ju nu som de klassiska sommarhitsen brukar krypa på oss helt avväpnade sommarslöa svenskar. Ofta handlar det om simpla dagsländor som ibland har hitlåtarna evighetsstämpel på sig.
   I år tycks det vara tunt med de mer iögonfallande sommarlåtarna och när inte ens Secret Service, som jag åtminstone har förtroende för att kunna skriva en perfekt sommarmelodi, lyckas få danslåten ”Let us dance just a little bit more” (Sonet) dansant uppsluppen ger jag upp och överger förtroendet till tre nyligen utkomna album med grupper som spelar 80-talsförankrad pop med 70-talets förpackade energi mitt i 80-talet.
   En amerikansk grupp med det märkliga namnet Guadalcanal Diary (Guadalcanal är i Stilla Havet ö nordost om Australien) slår en med häpnad på sitt första album ”Walking in the shadows of the big man” (Hybrid/SAM). Liksom många av sina bröder i den popvåg av amerikanska band som väller fram. Ofta på små oberoende skivbolag.
   Vågen kan ses som en motvikt till band typ Dream Syndicate och Green On Red vars främsta stamföräldrar heter Neil Young och Bruce Springsteen.
   I Sverige handlar inte heller allting om garageskrammel och fuzzgitarrer. Det finns många band som vårdar poptraditionen och nu också får chansen att sprida musiken på skiva, Lidköpingsbolaget Tracks On Wax (distr: MNW) är en av pionjärerna.
   På Watermelon Mens debutplatta ”Past, present and future” är det en klingande Rickenbacker-gitarr, spelad av Imre von Polger, som är den röda tråden genom gruppens musik.
   Ibland blir energin lidande och sänker nivån till vemodig Basse Wickman-standard. Även låtmässigt sviktar det ibland men gruppen äger definitivt receptet till tidlös pop på 80-talet.
   Wayward Souls ”Painted dreams” är både rockigare, intensivare och innehåller genomgående bättre låtar. Det handlar även här om samma romantiska förkärlek för popmusik med rötter i både Byrds och Fleshtones.
   Guadalcanal Diary, Watermelon Men och Wayward Souls spelar alla popmusik för ljumma sommarkvällar.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.