Blogginlägg
"I huvet på varann"
KLAS QVIST/MIKAEL RAMEL
I huvet på varann
(Paraply/Hemifrån)
FÖR TVÅ ÅR SEDAN, NÄSTAN PÅ DAGEN FAKTISKT, fick jag en dubbel-cd med posten, "Second thoughts", med det då obekanta artistnamnet Citizen K. 23 låtar(!) på skiva med en för mig okänd artist från Borås väckte både naturlig nyfikenhet men också, efter nästan 50 år som skivrecensent kommer pessimism ibland krypande, skepsis. Men där fanns rent geniala kvalitéer och jag blev närmast stum av beundran inför både låtsnickrandet, produktionen och soundet som var djupt inspirerat av 60/70-talsnamn som Beach Boys, Pink Floyd och 10cc.
Nu visar det sig att en av Sveriges mest personliga artister, med en något sporadisk skivproduktion bakom sig, blev lika däckad som jag av låtarna på "Second thoughts". Materialet tog Mikael Ramel med storm och han upptäckte dessutom parallella drag med sitt eget låtskrivande. Den jämförelsen slog aldrig rot i mitt huvud men Klas Qvist, mannen som ÄR Citizen K, förklarar nu att han under årtionden tillbaka i tiden, respekterat Ramel och inspirerats av honom som artist och kreativ låtskrivare.
Det var Ramels initiativ som födde idén till ett samarbete där han har skrivit svenska texter till elva av Qvists låtar från "Second thoughts". Tillsammans med stora delar av Citizen K-bandet (inklusive Qvist) plus gitarristen Kenny Håkansson gick han sedan in i studion och resultatet är närmast förbluffande starkt. Texterna är färgade av Ramels extraordinära kvalitéer som författare och melodierna ligger också mycket nära hans egen värld. Hade jag inte vetat bättre hade jag varit övertygad om att skivan helt och hållet var Ramels verk ty det här samarbetet låter så mänskligt och naturligt.
Men jag vet så väl, ovan nämnda Citizen K-album höll på att bli min största skivfavorit 2017, att melodimaterialet är av absolut bästa kvalité och Klas Qvist får också delad credit som artist på skivan. Det är Mikael Ramel på skivomslagets framsida men på cd-etiketten är det faktiskt Klas Qvists namn som med rätta nämns först.
Vad jag har förstått hade "Second thoughts" orättvist begränsade kommersiella framgångar trots många positiva recensioner. På svenska, med ordkonstnären Ramel i högform, bör det här materialet nå ut så mycket längre. Utan att skivan på något sätt varken är strömlinjeformad, sönderarrangerad eller tillrättalagd. Den groteskt långa (9:24) "Wasps & cars" ("Mygg & spa" på svenska), med sina extrema ljudeffekter och musikaliska utsvävningar, har till exempel inte sorterats bort. Och ibland pendlar det på skivan mellan psykedelisk musik och engelsk progrock där även en instrumental låt får plats.
Jag uppfattar nog att Ramel och den nya produktionen följt originalarrangemangen ganska strikt. Men där "Second thoughts" var en tämligen inspelningsstudiobaserad skiva med många pålägg är "I huvet på varann" huvudsakligen mer livebaserad. Det bränner onekligen till några gånger när musikerna går loss och svävar ut i energi och gränslös musik. Som i slutet på "En gång till", en av många höjdpunkter på skivan, där tre gitarrer, en pedal steel och en slide understryker den levande känslan.
Både textmässigt och musikaliskt låter "I huvet på varann" som en fantastisk "uppföljare" till Mikael Ramels 47 år gamla "Till dej", skivan som han och hans band turnerade runt med i våras och i sin helhet framförde på scen. Den gränslösa lekfullheten, de melodiska höjdpunkterna och den välskrivna poesin har de faktiskt gemensamt.
FOTNOT: "I huvet på varann" släpps på fredag 18 januari.
/ HÃ¥kan
50-tal: #19. "Never mind" (1959)
INTERVJUER 74-94: Basse Wickman (1984/2012)
<< | Januari 2019 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 |
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: