Blogginlägg

MAXI12" #12: JOHN COUGAR MELLENCAMP

JOHN COUGAR MELLENCAMP
Paper in fire
Never too old
Cold sweat
(Mercury, 1987)

VI KAN NU, 31 ÅR SENARE, KONSTATERA ATT JOHN COUGAR MELLENCAMP nådde sin all time high 1987 med albumet "The lonesome jubilee". Kommersiellt hade han fått sitt genombrott några år tidigare men musikaliskt och personligt blommade han ut 1987. Med ett album som dessutom tillhörde 80-talets allra bästa album med en Topp 10-placering på min lista. Att den här maxisingeln, utgiven i samband med albumreleasen, hamnat hyfsat högt på min maxisingel-listan är inte så mycket a-sidans förtjänst utan b-sidans låtar som aldrig gavs ut på något album.
   Jodå, "Paper in fire" är en utmärkt låt på albumet, som inleder skivan, och är tillsammans med ytterligare tre singlar från "The lonesome jubilee", "Cherry bomb", "Check it out" och "Rooty toot toot", en förstklassigt representativ hitlåt från skivan. Men albumet visar ju också upp en personlig vinkel som bjuder på så mycket mer än det hitanpassade.
   Mellencamp skivdebuterade redan 1976, under namnet Johnny Cougar som tre år senare fick ett något vuxnare namn som John Cougar. Det var först 1983 som han blev känd som John Cougar Mellencamp, en kombination av artistnamnet och hans riktiga efternamn Mellencamp som har tyska rötter. 1991 slopade han för övrigt artistnamnet och gav därefter ut skivor som John Mellencamp. Men frågan är om John Cougar Mellencamp-albumen ska sorteras bland C- eller M-skivorna? Jag har valt det senare.
   "Paper in fire" släpptes på singel samtidigt som albumet i augusti 1987 och blev en förväntad hitsingel. Kärntruppen i Mellencamps band hade spelat med honom sedan 1983 och var så tajta, så ypperligt skickliga och hade en stor i framgångarna. Under 80-talsåren borde bandet ha jämförts med Springsteens E-Street Band och Pettys Heartbreakers. Gitarristerna Larry Crane och Mike Wanchic, basisten Toby Myers, klaviaturkillen John Cascella och trummisen Kenny Aronoff hade inför "The lonesome jubilee"-inspelningarna i Belmont, Indiana, 1986 och 1987 utökats med tre tjejer som skulle bli mycket viktiga för soundet: fiolspelaren Lisa Germano och körtjejerna Pat Peterson och Crystal Taliefero som inte minst skulle spela centrala roller på de två låtarna på maxisingelns b-sida.
   "Never too old" är den finaste låt jag har hört av alla i den här maxisingel-kategorin med detaljer som lyfter hela arrangemanget till svindlande höjder. Autoharpans glittrande strängar, dragspelets karaktäristiska sound, fiolens melodiska elegans och den läckra kombinationen av dobro och slide. Tillsammans med Mellencamps fenomenala låt skapas underbar musik och jag har svårt att förstå att låten valdes bort när innehållet på "The lonesome jubilee" fastställdes.
   Den andra b-sidan på maxisingeln är en cover, James Browns dansanta souliga "Cold sweat" från 1967 skriven tillsammans med Alfred Ellis, som överraskande sjungs med en enorm soulröst av Pat Peterson eller Crystal Taliefero. Jag kan inte identifiera stämman men det är onekligen en annorlunda och udda version på en Mellencamp-skiva där han bjuder in en av körtjejerna till en soloföreställning vid sångmikrofonen.
   Låten och inspelningen av "Cold sweat" hade faktiskt använts ett år tidigare som singel-b-sida till "Rumbleseat", en låt från "Scarecrow"-albumet (1985). Noteringen "Produced by Little Bastard & Don Gehman" på singeln skvallrar om att "Cold sweat" spelades in samtidigt som "Scarecrow".

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.