Blogginlägg

Tributes: Alejandro Escovedo

Postad: 2017-09-13 07:50
Kategori: Tribute-skivor

"Por Vida: A Tribute to the Songs of Alejandro Escovedo" (New West, 2004)

IBLAND ÄR JAG INTE FÖRST PÅ BOLLEN. Ibland är jag snarare sist på bollen. Jag tillhör skaran lyssnare som har fastnat för Alejandro Escovedo och hans låtar på senare år. 2010 gav han ut albumet "Street songs of love" och det öppnade mina öron för en intressant artist och låtskrivare. Placerade skivan dessutom på min årsbästalista det året och senaste albumet "Burn something beautiful" utnämnde jag till den bästa skivan i januari 2017, fast den tydligen släpptes förra året...
   Ja, ni ser. I ämnet Alejandro Escovedo var jag en slowstarter och var inte riktigt på plats när Alejandro på 80-talet bildade rockbandet True Believers, med bland annat Jon Dee Graham, och jag var också lyckligt ovetande om hans punkaktiviteter i The Nuns på 70-talet. Och missade även hans korta delaktighet i Rank & File.
   Av naturliga skäl gick även den här 15 år gamla tributskivan mig förbi 2002 men det slår mig nu att det var imponerande att det redan fanns så mycket bra material att välja på. Och den stora skaran artister, som medverkar här, visar att det var många som uppskattade hans låtar som han i tio års tid givit ut på sina egna skivor.
   Både till omfång och musikalisk spridning spretar både materialet och versionerna åt alla möjliga och omöjliga håll på den här tributskivan till Alejandro Escovedo. 32 låtar fördelat på en dubbel-cd är kanske att gapa efter för mycket men jag, som inte var speciellt bekant med materialet, upptäcker så många bra låtar och så många intressanta versioner.
   Projektet med skivan var att samla in pengar till Alejandros sjukhusräkningar ty han hade precis drabbats av en svår sjukdom och det lockade en stor mängd spännande artister att bidra. Att lyckas engagera så kultförklarade namn som Bob Neuwirth (låter som Willie Nelson), John Cale, Ian Hunter och Lenny Kaye är naturligtvis en bedrift.
   Här trängs ömsinta och lågmälda låtar med rejält rockigt material men jag tycker ändå inte det låter ett spretigt och ojämnt. Lenny Kayes "Sacramento & polk" och Giant Sand-sångaren Howe Gelbs "She towers above" är kanske lite för monotona och händelsefattiga för min smak men här finns i övrigt tillräckligt med rejäla höjdpunkter som gör hela skivan till god lyssning.
   Lucinda Williams lägger nivån direkt i öppningslåten "Pyramid of tears" med sin lågmält raspiga röst. Bland övriga låtar i den lugna kategorin kan jag inte sluta lyssna på Cowboy Junkies "Don't need you", underbart överraskande stark sång med Ian McLagan i "Wedding day", även den annars så rockabillykryddade Rosie Flores bidrag förvånar med den nedtonade "Inside this dance" och Ruben Ramos imponerar med "Thirteen years", en låt som vid det här ögonblicket inte fanns utgiven med Alejandro själv.
   Chris Stameys poprockiga "One true love" var också outgivet material vid den här tidpunkten, från ett oavslutat projekt med Stamey och Escovedo. Det rockiga materialet på tributskivan är precis lika intressant som de lågmälda ögonblicken vilket gör att mitt intresse för låtskrivaren Escovedo ökar under hela tiden jag lyssnar på skivan.
   Steve Earle vräker på med allt han har av sin sedvanliga energi i "Paradise" som han gör tillsammans med gruppen Reckless Kelly, Peter Case låter faktiskt som John Lennon uppstånden i "The end" och Ian Hunter låter som ung på nytt i ganska konventionellt rockiga "One more time". De powerpoprelaterade arrangemangen i True Believers-kollegan Javier Escovedos "The rain won't help you when it's over", Charlie Sextons "Dear Head On the Wall" och Tres Chicas "Rhapsody" tillhör också skivans höjdpunkter.
   Det annars så sympatiska Jayhawks sviker något med den lite för storslagna "Last to know" och altcountrykollegorna i Son Volt tar segern med "Sometimes" i den kategorifajten. Innehållet på tributskivan är som sagt ganska gränslöst där till och med ett instrumentalt bidrag roar, jag har nog aldrig hört ett stråkarrangemang svänga mer än "Crooked frame".
   Men allra bäst på en skiva med så många höjdpunkter är Caitlin Carys "By eleven" som låter som ett eko när Richard Thompson fortfarande var gift med sin Linda och gjorde elektrisk engelsk folkrock med vemodig stil. Och Caitlin vässar dessutom arrangemanget med eget fiolspel.
   För att göra skivan fulländad avslutar Alejandro själv albumet med en grymt rockig och hänsynslös version av "Break this time".
   "Por vida" är verkligen ett utmärkt tillfälle att upptäcka en ny artist/låtskrivare och då speciellt debutalbumet från 1992, "Gravity", vars låtar är välrepresenterade här.

1.
Lucinda Williams: Pyramid Of Tears
Lenny Kaye: Sacramento & Polk
Steve Earle & Reckless Kelly: Paradise
Jon Langford and Sally Timms: Broken Bottle
Calexico: Wave
Jennifer Warnes: Pissed Off 2AM
John Cale: She Doesn't Live Here Anymore
Los Lonely Boys: Castanets
Cowboy Junkies: Don't Need You
Charlie Sexton: Dear Head On the Wall
Jon Dee Graham: Helpless
Howe Gelb: She Towers Above
Ian McLagan and the Bump Band: Wedding Day
Tres Chicas: Rhapsody
Peter Case: The End
Bob Neuwirth: Rosalie
Section String Quartet: Crooked Frame

2.
Ian Hunter: One More Time
Jayhawks: Last To Know
Nicholas Tremulis Orchestra: Velvet Guitar
Sheila E.: The Ballad Of The Sun And The Moon
The Chris Stamey Experience: One True Love
Son Volt: Sometimes
Rosie Flores: Inside This Dance
Charlie Musselwhite: Everybody Loves Me
M. Ward: Way It Goes
Javier Escovedo: The Rain Won't Help
Caitlin Cary: By Eleven
The Minus 5: I Was Drunk
The Dragons: Gravity
Ruben Ramos: Thirteen Years
Alejandro Escovedo: Break This Time

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (59)
Blogg (382)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (10)
Jul (51)
Konserter (205)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (43)
Maxi12" (12)
Minns (102)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2017 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30  

Siim 17/11: Tack Håkan för en alltid inspirerande artikel, gav mig också inspiration till at...

Olle Unenge 24/10: https://tommyhansson.wordpress.com/category/ciaron-bourke/...

Anders Thelin 7/10: Hej Håkan Tillhör också den exklusiva skara som har El Mirage i samlingen, inkö...

Bubbert 3/10: Bekantar mig precis med hans återföreningsskivor med Mudcrutch (2008 och 2016), ...

Wendyanne 14/09: Är ganska säker på att spelningen med King Kurt på Kolingsborg var på våren 1983...

stefan 13/09: Billy spelar bara på Marlboro Man och enligt mig så är den första versionen de g...

Janne Lennell 2/09: Lipstick.. och Have...är ju en fantastisk avslutning på första sidan...

Janne Lennell 2/09: The Vanjas (som jag såg förra året på Rosengrens) i all ära..men The Magnettes s...

Bubbert 26/08: Wow, Caroline Giertz från TV7:s flummiga spökprogram!...

Anders 24/08: Är det månne Motors som ligger på parkettgolvet?...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.