Blogginlägg

Grymt omväxlande konsert

Alla bilder: Carina Österling
"PACKMOPEDSTURNÉN 15"
Göran Samuelsson/Nisse Hellberg/Caroline af Ugglas/Ebbot Lundberg/Sarah Riedel
Sillegården, Västra Ämtervik 1 augusti 2015
Konsertlängd: 19:03-20:04 och 20:49-22:15 (147 minuter)
Min placering: Stående till höger ca 25 m från scenen.

För tredje året i rad åkte vi till Västra Ämtervik för att återigen få uppleva Göran Samuelsson och hans snillrikt komponerade gäng underhålla live under nästan två och en halv timme. Det kanske finns anledning att dra en kort resumé över Packmopedturnéns långa historia. Den inleddes alltså redan 1992 och med få uppehåll har den genomförts med att artister och musiker har fraktat sig själva på moped(!) mellan olika spelställen i framförallt Värmland.
   2010 blev vår premiär i den här märkliga historien, fortsatte 2011 och 2012, uppmärksammade även pausarrangemanget 2013 och fick förra året tillfälle att uppleva turnésällskapet två gånger, både på premiären i Västra Ämterviks kyrka och den lilla avstickaren till Grythyttan.
   Same procedure as last year, frågar sig kanske vän av ordning? Nej, knappast. Göran Samuelsson har för vana att varje år överraska i artisturvalet och musikaliskt får varje turné en egen profil. Efter förra årets lite nedtonade recept är det i år blandningen av rock och visa som har varit Packmopedturnéns koncept som på lördagen genomförde sin finalkonsert på Görans hemmaplan i trädgården utanför Sillegården.
   Kyla och regn hade varit det genomgående temat mellan konsertplatser som Sunne, Deje, Glava, Sillerud och Ransäter men hemma i Västra Ämtervik sken solen och det vackra vädret höll i sig även på den lite kylslagna kvällen. Men värmen spreds från scenen, först med solnedgången som ackompanjemang och sedan med strålkastarnas hjälp.
   Samuelsson har som sagt en alldeles avundsvärd förmåga att kombinera artister från många olika håll och sedan tillsammans forma en slagkraftig helhet som är både underhållande och engagerande. Årets sammansättning av artister kan man inte med bästa vilja kallas homogen på pappret men blev i praktiken en sammanhängande stark show fast det pendlande mellan rockigt ös och trollbunden visa. Det som lite vårdslöst brukar kallas en salig blandning blev faktiskt en grymt omväxlande och lång konsert.
   Även kompbandet har i år uppgraderats och i sin helhet blivit en Göteborgsbaserad helhet. Bengan Blomgren har länge varit den musikaliska klippan bredvid Göran och även klaviaturkillen Bengt Bygren har funnits med i många år. Men nu har också den mycket rutinerade basisten Nikke Ström och den i sammanhanget närstående trummisen Johan Håkansson på ett mycket naturligt sätt kommit in i gemenskapen. Som de Totta-musiker de en gång var.
   Totta var ju en av profilerna som tidigt på 90-talet skänkte Packmopedturnén sitt engagemang. En roll som efter Tottas död 2005 togs över av Plura innan han blev en alltför upptagen mediaprofil. Packmopedturnéernas musikaliska uppbackning har alltid haft en genuin grund men årets nya musikeransikten har gjort arrangemangen än mer intressanta. Lite tyngre, lite rockigare, lite personligare och lite mer gamla Nationalteatern-soundet om jag ska generalisera vilket man naturligtvis inte ska göra med ett så unikt koncept som Packmopedturnén.
   Mest uppenbart tyckte jag det var på Göran Samuelssons-låtar, helt färska "Längtans ö" (ren Ulf Dageby-klass!), tämligen nya "På väg" (magiskt Bengan-solo!) och den lite äldre pärlan "Blommig blå syrén" (med Totta-referenser), men även i övrigt stod bandet för stadga och enorm rutin bakom alla artisterna.
   Ebbot och Caroline af Ugglas tävlade om kvällens mest galna upptåg och jag vet inte vem som vann. Han hade skrivit en egen text till Görans "Sjösättningsrap" och gjorde sedan Cornelis Vreeswijks "Slusk blues" till en nästan punkklassiker. Medan han personligt presenterade bandet och en gitarrduell mellan Nisse och Bengan och sedan gjorde avstickare till både "Born to be wild" och "On the road again".
   Känslostormarna i Carolines kropp är nog mätbara på Richter-skalan och hon gav verkligen 150 procent i sina Janis Joplin-tolkningar på svenska. När scenutrymmet inte räckte till hoppade hon ner till publiken och provocerade verkligen på hög nivå.
   Nisse Hellbergs rockabillyosande rocklåtar föll i god jord hos den medelåldriga publiken och även den countrydoftande "Jag är bara lycklig när jag dricker" möttes med jubel. Men bäst tyckte jag nog duetten "Om vågorna stiger" med Sarah Riedel var.
   Sarah Riedels främsta uppgift i sammanhanget var nog att tona ned och ge balans åt den yviga jargongen från de övriga gästartisterna. Först en intensiv men också innerlig tolkning av Bob Dylans "Don't think twice, it's alright" ("Låt det va det blir bra" med egen text) och innan klockan slog åtta på kvällen en vaggvisa, hennes pappas "Sov alla" från Pippi Långstrum på de vida haven. Hennes "Snälla snälla" (som av en otrolig tillfällighet råkar ha samma titel som af Ugglas Melodifestivallåt från 2009 som också framfördes denna kväll...) och "Jag vill att du går nu" var kanske kvällens mest personliga inslag. Avskalad pop av Anna Ternheim-klass.
   Finalen blev sedan en sedvanlig fest i kombination med kaos, allsång och gränslös glädje. Först finallåten "Barn av vår tid", Nationalteatern-klassikern, med Ebbot i spetsen, Görans oväntade extralåt "Blommig blå syrén" och den traditionella slutpunkten med "Dom som byggde landet" med nästan alla vid mikrofonen.


Göran Samuelsson, gitarr och sång
Bengan Blomgren, gitarr
Johan Håkansson, trummor
Nikke Ström, bas
Bengt Bygren, keyboards

Högre höjd (Göran)
Låt det va det blir bra (Sarah)
M/S Colinda (Nisse)
Gå vidare (Caroline)
Lång väg (Ebbot)
Fri som en vind (Ebbot)
Sov alla (Sarah+Ebbot)
Snälla, snälla (Sarah)
Nu smet katten in till grannen igen (Nisse)
Längtans ö (Göran)
En del av mitt hjärta (Caroline)

Paus

Sjösättningsrap (Göran)
Slusk blues (Ebbot)
Snälla snälla (Caroline)
Alltid hem, hem, hem (Nisse)
På väg (Göran)
Jag ska ge dig min morgon (Sarah)
Om vågorna stiger (Nisse+Sarah)
Kosta vad det vill (Caroline)
Jag är bara lycklig när jag dricker (NIsse)
Jag vill att du går nu (Sarah)
Barn av vår tid (Ebbot)

Extralåtar
Blommig blå syrén (Göran)
Dom som byggde landet (Alla)

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.