Blogginlägg

Singlar#71: The Tyla Gang

THE TYLA GANG: Suicide jockey (Skydog, 1976)

IBLAND BEHÖVER LIVET ROCKMUSIK BYGGD PÅ FRUSTRATION, distade gitarrer, överstyrd sång och en helt råbarkad identitet. Den udda kombinationen kan egentligen i min värld bara personifieras av Sean Tyla. Efter de senaste veckornas genomgång av soulpop, 60-talspop, dekadent rock och snäll popsång är det dags för något annat. Då är det inte mer än rätt om Sean Tyla kommer in och visar var skåpet ska stå i rock'n'roll heaven.
   Tylas stora genombrott som låtskrivare och sångare i Ducks Deluxe slutade i ett sammanbrott sommaren 1975. Flera bestämda viljor i bandet kunde inte komma överens. Garvey/McMasters bildade så småningom Motors, Martin Belmont gick med i Rumour bakom Graham Parker och Sean Tyla hade en gryende idé om ett hårdsvängande rockband under namnet Tyla Gang.
   Först skulle Sean Tyla bli sångare i ett band med medlemmar från Brinsley Schwarz och Ducks Deluxe men fick plötsligt se sig ersättas av en bensinstationsarbetare från östra London (Graham Parker). Sedan hette Seans projekt Tyla Gang som under några år fanns i flera olika skepnader och under väldigt olika förutsättningar.
   Efter Ducks Deluxe-äventyret var Seans ambition att bilda ett band där han skrev låtarna och spelade gitarr men lät någon annan sjunga. I den allra första upplagan av Tyla Gang, sent hösten 1975, sjöng Seans bror Garry Tyla. Och kompsektionen Phil Nedin, trummor, och Peter O'Sullivan, bas, hade hämtats från Wales och gruppen Jack Straw.
   Våren 1976 utökade gruppen med gitarristen Richard Treece som Sean kände från tiden i gruppen Help Yourself på tidigt 70-tal innan Ducks tog fart. Men Treece blev inte så långvarig och även Garry tröttnade på sin bror och bandet. Ännu en walesare, Tweke Lewis som bland annat spelat i Man, blev ny gitarrist och nu var bandet redo för inspelningsstudion.
   Men först släpptes två gamla Ducks-inspelningar, "Amsterdam dog" och "Midnight moon", som singel i Holland under Sean Tylas eget namn. Men Tyla Gang var gruppen som gick in i Pebble Beach Studios i Worthing med teknikern Tony Platt som hade jobbat med Sean tidigare när Ducks gjorde sitt första album.

INSPELNINGARNA SOM GJORDES, sex låtar, skulle fungera som presentation inför nya skivbolag. Kan även kallas demoinspelningar men det var riktiga om än något slarviga och slamriga versioner som på några få dagar sattes på tejp. Bland låtarna fanns "Suicide jockey" och "Cannons of the boogie night" men också "Styrofoam" och "Texas chainsaw massacre boogie".
   De två sistnämnda låtarna släpptes på en klassisk Stiff-singel hösten 1976 men när Stiff/Dave Robinson-samarbetet avbröts stod Tyla Gang utan skivkontrakt och under detta mellanrum, i april 1977, släpptes alltså två låtar från denna demoinspelning, "Suicide jockey" och b-sidan "Cannons of the boogie night", i Franrike på Skydog-etiketten.
   Tyla Gang var under de här åren ständigt på turné men utan konventionellt skivbolag i ryggen gav gruppens franske manager och agent, Marc Zermati, ut singeln på sitt eget skivbolag. En singel som Sean Tyla själv rankar som hans allra bästa. I cd-häftet till återutgivningen av Tyla Gangs "Yachtless" (Mystic, 2003) avslöjar han att "Suicide jockey" är hans absoluta nummer ett med "Cannons of the boogie night" som tvåa.
   Efter de här mer eller mindre oroliga åren för Tyla Gang fick de under 1977 ett riktigt skivkontrakt med den engelska grenen av den amerikanska etiketten Beserkley. "Yachtless"-albumet släpptes i december 1977 och på en begränsad upplaga följde just dagens två aktuella låtar med som en del av ep:n "Sean's demos".
   På gruppens andra Beserkley-album "Moonproof" (1978) gör gruppen en ny studioinspelad version av "Suicide jockey", en förfinad, ekodränkt och tämligen onödig version producerad av de amerikanska producenterna Matthew King Kaufman och Glen Kolotkin.

A-sidan:


B-sidan:


/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.