Blogginlägg från 2012-11-27

Från okej till oförglömliga ögonblick

Postad: 2012-11-27 07:50
Kategori: Live-recensioner

Foto: Anders Erkman

Den här recensionen publicerades i en kortare variant ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/11 2012.

NIKOLA
CLARA WESTER
Stadsträdgården, Örebro 24 november 2012
Konsertlängd: 19:12-19:33 (Clara, 21 min), 19:37-20:16 och 20:33-21:16 (Nikola, 82 min)
Min plats: Sittande ca 7 meter rakt framför scenen.


Det är när man minst anar det som historia brukar skrivas. Unika konserttillfällen ska enligt gängse normer hålla sig utanför konventionella och välplanerade turnéer. Och magiska konsertögonblick blir bara större ju mindre lokalen är och publiksiffran inte överstiger hundra. Med de raffinerade förutsättningarna såg jag i lördagskväll möjligheter till en osedvanligt enastående konsertkväll med Millencolin-sångaren Nikola ensam på scen.
   Jag måste tyvärr meddela att det musikaliska utfallet låg i högsta grad på en mänskligt normal nivå och magin låg mer placerad i spontanitet, omedvetna skämt, tappade texter, en galen låtlista (enligt egen utsago) och upplevelsen att vara med om Nikolas första konsert med fingerplektrum. Det var med andra ord sidoeffekterna på Nikolas konsert som lyfte närvaron i hans uppträdande.
   Nikola befinner sig inte på någon turné, har för närvarande inget kompband och har ingen ny skiva att marknadsföra. Han hade alltså fria tyglar inför publiken i sin forna hemstad. Förutom en rad mycket godkända och avskalade versioner av sina låtar, hämtade från hans tre soloalbum, passade han också på att bjuda på några nyskrivna smakprov från den kommande skivan som väntas till våren. Låtar på engelska som i det här informella skicket inte gav någon direkt fingervisning på utveckling.
   Jag är en ivrig förespråkare för alla oförutsägbara detaljer på konserter. Och att höra låtar, som på skiva ramas in av professionella arrangemang, i avskalade format som de en gång skrevs brukar jag uppfatta som en ynnest i konsertsammanhang. Men konserten med Nikola i lördags, där han bokstavligen erkände på scen att han saknade ett band, gav nästan en inofficiell känsla. Som en demo jämförd med en färdigproducerad skiva.

Jag har upplevt soloartisten Nikola i en rad olika sammanhang och har länge längtat efter ett soloframträdande där han skulle få tid att utveckla sina mellansnack och sedan ta fram det där personliga vemodet i många av sina sånger och leverera det med stark känsla och stor innerlighet. Det blev inte riktigt så.
   Kanske hade jag lite för stora förväntningar och omotiverat positiva förhoppningar ty Nikolas dryga 80 minuter på scen pendlade "bara" mellan många helt okej versioner av hans skivmaterial och några få oförglömliga ögonblick. Till det senare hörde coverversionen av Paul Simons "Duncan" där Nikolas mentor på fingerpicking, arrangören Olle Unenge, gjorde ett rutinerat säkert jobb vid sidan.
   När Nikolas vapendragare Henrik Wind dök upp, och blev presenterad som "min musikaliska ryggrad", ökade det musikaliska värdet märkbart på "Love is trouble" och "Vila Rada". Naturligtvis hörde även kvällens patriotiska vinkling, i låtarna "Min hemstad" och "Upp på Tybble torg", till konsertens toppar tillsammans med "Soul for sale", "Lock-sport-krock" och "My aim is you".
   Några timmar senare på ett helt annat ställe i Örebro under helt andra förhållanden hittade Nikola oförberedd tryggheten med ett kompband i ryggen och gjorde just en mer arrangerad version av "Min hemstad". Men det är ju en helt annan historia.
   Unga debutanten Clara Wester, från den gymnasiala musikutbildningen Rytmus i Örebro, inledde kvällen med några egna sånger, akustisk gitarr och en försiktig spröd stämma.



Bilder: Anders Erkman

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (448)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (155)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (138)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< November 2012 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30    

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.