Blogginlägg

Mina vänner: Jan-Ola

Tänkte köra en serie som handlar om mina närmaste vänner och kompisar. Som inspirerar mig, som hjälper mig minnas, som bidrar med mycket viktig research och överhuvudtaget får mig på spåret när idéer föds och sedan blir till hela artiklar.
   Det är svårt att komma förbi Jan-Ola som första person i den här följetongen. Det var han och jag som åkte till London första gången 1980 och sedan ytterligare några gånger, ofta i ett ännu större sällskap.
   Men både före och efter 1980 har vi varit på massor av konserter tillsammans och han har ett synnerligen gott förhållande till anekdoter, historiebeskrivning och all annan nördinformation som är a och o i mitt skrivande på Kollegiet.

Han är fyra år yngre än mig, exakt på dagen faktiskt, men är mycket mer vuxen och med ett mycket mognare musikintresse. Exempelvis kunde han inte motstå frestelsen att se Chuck Berry två gånger vid senaste Sverigebesöket i slutet på januari.
   Där Jan-Ola naturligtvis hamnade i gott sällskap, med exempelvis Sverigeexperten Johan Hasselberg från Kalix, och hamnade i baren på Grand Hotel i Stockholm där de fick samtala med en mycket trevlig Jimmy Marsala, Berrys basist sedan många år.
   Det blev aldrig någon riktig närkontakt med Berry förutom ett kort möte innan konserten i Stockholm. Jan-Ola stod och lurade utanför Grand Hotel och fångade upp Berry med sällskap på väg in i bilarna för färd till Berns där de skulle ha konsert.
   Jan-Ola räckte fram en skiva, en picture disc-upplaga av singeln ”Johnny B Goode”, som Berry tog emot för att signera. Han gick in i bilen, stängde dörren och skulle leverera skivan genom fönstret. Men då misslyckades Chuck Berry, mannen med ett otal bilåkarlåtar på sitt samvete, med att veva ned bilrutan. För ett ögonblick, några sekunder, såg det ut som Jan-Ola förlorat både en skiva och en autograf. Men det ordnade till sig när Chuck, lite skamset, fick öppna hela dörren och överräcka den signerade skivan.
   Bara några veckor efter Chucks Sverigesök blev det officiellt att han återvänder hit i sommar och Berry-intresset har bara intensifierats hos den stackars Jan-Ola. Han dränker mig nästan dagligen med listor på Chuck Berry-covers. Just nu söker han intensivt efter någon cover som Beatles spelade i Hamburg för tusen år sedan.
   Och meddelar glatt att det är George Thorogood som har gjort flest Chuck Berry-covers av alla artister. Och att ”Rockit” (1979) är Chucks senaste skiva med nya låtar.

Men vi har, förutom de otroligt händelserika London-resorna, haft mycket roligt och upplevt mycket tillsammans. Från ELO 1978 via Buster Poindexter i New York 1987 till Kajsa Grytt på Debaser förra året. För att bara nämna en liten bråkdel av alla gemensamma konsertupplevelser.
   För vi har gjort så mycket mer. Varit på kräftskiva med Undertones, sett Mats Ronander som förband till Eric Clapton, sett sista upplagan av Clash 1984, sett John Fogerty och Johnny Cash på samma festival i Tullinge och haft förmånen att se Nick Lowe genomföra en alldeles enastående bra och lågmäld konsert på Nalen i Stockholm med bara Geraint Watkins i kompet.
Sedan har Jan-Ola varit på massor av konserter som jag av en eller annan anledning missat. Exempelvis David Bowie i Paris 1976, ett par gånger Johnny Thunders på 80-talet, Lou Reed på Roskilde, gitarristen Micke Hagström på klubb i Örebro som slutade med att halva Imperiet, Christian Falk och Thåström spelade i kompbandet, hamnade på efterfest hemma i Jan-Olas soffa.
   Med hjälp av en rad lyckliga omständigheter fick Jan-Ola glädjen att skaka hand med Bruce Springsteen i Göteborg 1985 inför de stora Ullevi-konserterna.
   Till vardags sitter Jan-Ola och redigerar tidningen, Nerikes Allehanda, jag också jobbar på och har, förutom Chuck Berry-intresset, genuina kunskaper och intressen som film, serietecknare och skjutvapen. Han kunde in i detalj redogöra för mig, som inte kan skilja på en pistol och en revolver, vad John Lennons mördare använde sig av för vapen den där ödesdigra måndagskvällen i New York.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.