Blogginlägg från 2007-03-26

Nostalgin fick en rejäl musikalisk uppgradering

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 26/3 2007.

KONSERT
Jeremias Session Band
Rikssalen, Örebro 24/3 2007

Var sak har sin dag. I skenet av Staffan Ernestams kraftfulla och färgsprakande konstutställning, som hade vernissage i fredags i en annan lokal på Örebro Slott, så fanns det på förhand en lätt känsla av tvivel att konserten med många Jeremias i Tröstlösa-låtar skulle blekna i jämförelse.
   Men på Rikssalens måttligt stora scen och i den avlånga lokalen fick det nostalgiska ämnet en rejäl musikalisk uppgradering. Med hjälp av många olika röster, instrument och personer så bjöds det på ett smörgåsbord av olika arrangemang och en gränslös musikalisk resa som tog oss både till Irland, Tröstlösa, New Orleans, Värmland och New York.
   Och även Asbury Park när Bruce Springsteen-influenserna, mest tack vare saxofonisten Niclas Bäcklunds hisnande insatser, mot slutet av konserten stod som spön i backen.
   Musikaliskt var det en enastående kväll. Det stora bandet lät läckert tajt, smidigt och elegant mest hela tiden, ljudet var en klockren femma, och varje gästartist gjorde sitt yttersta för att helheten skulle bevara sin glans.
   Det snackades mycket om tekniska problem från scen men det var inget som störde oss i publiken för ljudmässigt lät det, som sagt, alldeles utmärkt. Och med tanke på att det här tillfälligt sammanfogade bandet inte har repeterat mycket eller länge så var det uppseendeväckande få misstag i arrangemangen.
   Den närmare två timmar långa föreställningen inleddes med Peter Flack som läste en saga av Levi Rickson. Men mer poesiafton än så blev det inte denna kväll.

Den musikaliska entrén, som leddes av Olle Unenge, fick en överraskande irländsk prägel med ”Wild mountain thyme” som garanterat aldrig framförts mer stämningsfullt i Örebro.
   Sedan tog Jeremias-texterna i olika skepnader över men genomgående i en ”ny kostym” som Staffan pricksäkert presenterade det. Inget jobbigt Närkemål och inga dammiga Jeremias i Tröstlösa-melodier utan en hel rad fräscha tolkningar som lutade åt både country, pop, folkmusik och suggestiv rock.
   Där Staffan, som är en begränsad men personlig sångare, vid mikrofonen överträffades av både Niclas Ekholm, Peter Nygren och, naturligtvis, Karin Wistrand, Örebros största rocksångerska genom alla tider. Och Staffans Sven-Ingvars-kollega Ingvar Karlsson kom in som en rolig gubbe med dragspel.
   Men då förvandlades också bandet från ett klangfyllt E Street Band till ett Seeger Session Band i det fina samarbetet mellan saxofon, dragspel och Jeanette Anderssons ypperligt spelade fiol.
   Helheten och kvällens genuina tema krackelerade kanske lite på vägen och när Karin, kvällens stora sångstjärna, på allvar gjorde entré i konserten handlade det mer om country (Patsy Cline), New York, Lolita Pop och svenska 90-talslåtar. Fast hennes version av ”Tess lördan” gav den gamla slagdängan en ny och spännande dimension.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.