Blogginlägg

Stiff-bonus: Poguetry in motion

Postad: 2009-05-18 07:37
Kategori: Stiff


THE POGUES: ”Poguetry in motion” (Stiff BUY 243)
Release: Februari 1986


Ännu en ep, ännu en smärre klassiker i Stiffs skivhistoria. En skiva som jag omöjligt kan komma förbi när jag sammanfattar skivbolagets bästa skivor. Det är ingen singel, fast låten ”A rainy night in Soho” tillhör Pogues allra största hits, och hamnade därför inte på min Topp 32-lista. Där hamnade däremot några av gruppens konventionella singlar, som den här, den här eller den här.
   Stiff återupplivade inte bara singelskivan under den senare delen av 70-talet. De gav också det klassiska formatet ep, med fyra låtar, ett nytt frodigt liv i en skivbransch som blivit alltmer LP-orienterat eller, som på 80-talet, maxisingelfixerat.
   Pogues levererade den här ep:n på 80-talet. Ännu en gång med producenten Elvis Costello som ledsagare, samarbetet på ”Rum sodomy & the lash” var lyckosamt, blixtrade gruppen till med fyra kanonlåtar med den vemodiga London-balladen ”A rainy night in Soho” som en melodisk pärla, med piano och Fiachra Trench-stråkar, utan röj och allsångsrefräng och på det viset överträffar allt som gruppen har gjort i den snälla genren.
   Upprinnelsen till den här ep:n tog fart i januari 1986. Redan här hade gruppen ”Fairytale of New York” på gång men valde att skjuta den inspelningen framåt och valde istället att göra en ep. Philip Chevron förklarar:
   ”In a sense we felt that the time was right to do an album but ’Rum, sodomy and the lash’ hade only just come out. So rather than doing a single we decided to show four different sides to the group”.
   Det då sju man och en kvinna starka bandet gjorde verkligen det yttersta för att göra en smeksam, vemodig och samtidigt väldigt kommersiell skiva. Costello står som producent men enligt Ann Scanlons bok om The Pogues, ”The lost decade”, var det teknikern Dave Jordan som producerade den slutliga versionen av ”A rainy night in Soho” på skiva. Det var han som la till blås och fullt stråkarrangemang. Och Shane MacGowan är mycket nöjd:
   ”It’s a very personal song, it’s the closest that we’ve ever gotto the way that I thought a song should sound”.
   Shane pratar om “A rainy night in Soho” men det är faktiskt “London girl”, låt 1 på sidan 1, som är något av A-sida på den här ep:n vars fyra låtar aldrig kom att hamna på något konventionellt Pogues-album.
   London är ett kärt ämne i Shane MacGowans låtskrivande och ”London girl” är en uptempolåt med dragspelet i centrum och är kanske gruppens mest lättfångat kommersiella låt hittills. Med punkrötter och Nips, MacGowans första grupp, i soundet.
   På ”The body of an American” är Pogues tillbaka i det traditionella, hemkärlek, saknad och mycket rötter. Med Spider Stacys tin whistle i förgrunden och inlånade Tommy Keane, en av Irlands mest respekterade musiker som också spelat med Clannad, Clancy Brothers och Ralph McTell, på säckpipa. Eller Uileann Pipes som det står på skivomslaget. Som är den karaktäristiska irländska säckpipan.
   ”Planxty Noel Hill” är en instrumental Jem Finer-låt tillägnad den irländska folkmusikgruppen Planxty, där Christy Moore och Paul Brady bland annat figurerat, och concertina-spelaren Noel Hill. Ingen hyllning direkt ty Hill hade i en het debatt om irländsk musik i radio fällt den numera klassiskt nedlåtande kommentaren att ”The Pogues is a terrible abortion of Irish music". Terry Woods har diplomatiskt kommenterat:
   ”Noel Hill is generally a nice man bu he missed the point completely, so we thought we’d dedicate something to him”.
   12"-varianten (som ni ser på bild ovan) av ep:n spelades på 45-varv medan 7":an, med samma fyra låtar, spelades på 33 1/3 varv...
   1991 spelade Pogues in “A rainy night in Soho” på nytt, nu med Steve Lillywhite som producent. En nästan identisk version jämfört med 1986-originalet. Bara lite maffigare och lite mer Lillywhite. Gavs ut som singel på Warner Bros/Pogue Mahone.
   Titeln på Pogues-ep:n är en lustig omskrivning av uttrycket och låten "Poetry in motion", Johnny Tillotsons hit från 1960. Skrevs av Mike Anthony och Paul Kaufman och 1966 gjorde Ola & the Janglers en svensk cover på den låten.

På cd: Samtliga fyra låtar på “Poguetry in motion” finns som bonuslåtar på cd-versionen av “Rum sodomy & the lash” (Pogue Mahone/Warner Bros, 2004).
YouTube: Även här finns samtliga fyra låtar tillgängliga. I samma ordning som på skivan, ”London girl” (audio), ”A rainy night in Soho”, ”The body of an American” och en audioversion av ”Planxty Noel Hill”.









/ Håkan




10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (531)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (189)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (178)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Maj 2009 >>
Ti On To Fr
        1 2 3
4 5 6 7 8 9 10
11 12 13 14 15 16 17
18 19 20 21 22 23 24
25 26 27 28 29 30 31

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.