Blogginlägg från 2022-08-19

En ”juvel” från Idaho att älska

Bilder: Magnus Sundell (tack!)
Foto: Carina Österling

EILEN JEWELL
Kulturterrassen, Örebro 18 augusti 2022
Konsertlängd: 20:36-21:18 och 21:41-22:32 (42+51=93 min)
Min plats: Sittande ca 8 m till vänster från scenen.

PÅ TORSDAGSKVÄLLEN BLEV DET ännu en gång dags att säga ”välkommen tillbaka till Örebro” för en artist som uppträdde på Kulturterrassens scen. Bara en vecka innan gjorde Ellen Sundberg en liknande comeback i staden efter fem års paus och nu var det en mer långväga artist, Eilen Jewell från Idaho, som inte heller gästat Örebro sedan 2017.
   Mellan 2009 och 2017 var Eilen Jewell med sitt band en trogen besökare i Örebro, om mina noteringar talar sanning var hon här vid åtta tillfällen, och publiken blev också trogen den charmerande amerikanskan med den fantastiska rösten. Därför var det inte så sensationellt helt fullsatt på Kulturterrassens konsert på torsdagskvällen. Många kunde berätta starka minnen från Eilens tidigare besök.
   Men ingen artist lever enbart på minnen så det var otroligt tillfredställande att som publik ännu en gång bli serverad den där hysteriskt underhållande blandningen av country, rock, swing och lite svängig jazz. Kryddad med en mänskligt personlig röst, en övernaturlig gitarrist och ett smidigt och mycket tajt komp.
   Konserten innehöll många musikaliska tillbakablickar i Eilen Jewells karriär, hon har ju åtta album bakom sig, men för mig var det lite överraskande att hennes svenska genombrottsalbum ”Sea of tears” (2009) kom lite i skymundan i kvällens låtlista.
   Eilen siktade istället in sig lite överraskande på ett ännu äldre album, ”Letters from sinners and strangers” (2007), och några av kvällens höjdpunkter kom från den plattan, ”Where they never say your name” och ”If you catch me stealing” som snyggt ramade in andra avdelningens repertoar. Till publikens glädje blev det också ”High shelf booze”, från den skivan, som blev kvällens extralåt.
   Det var ändå ingen konsert med enbart nostalgiska förtecken ty de 2022-arrangerade versionerna av både gamla och helt nya låtar gav en underbart positiv och levande bild av en Eilen Jewell-repertoar i nutid.
   Eilens kompband har sedan tidigare Örebrobesök förnyats med ståbasisten och ständigt leende Matthew Murphy medan trummisen och Eilens make Jason Beek höll alla arrangemang på taktfasta fötter. De musikerna var kanske inte så framträdande men trygga och viktiga i soundet där scenens enda instrumentalist, gitarristen Jerry Miller, vid upprepade tillfällen fick fritt spelrum för sina trollkonster på gitarrsträngarna. Soloinsatser som vid nästan varje tillfälle drog ned applåder från publiken.
   Tre låtar från Eilens senaste album, ”Gypsy” (2019), tillhörde naturligtvis också den framträdande skaran av kvällens låtar i den 21 låtar långa konserten. Med ”Crawl” och ”Miles to go” som bäst. Jerry Miller smyckade ut den förstnämnda låten med ett typiskt John Fogerty-riff. Kanske ett arv från en av Eilens senare singlar där hon tolkar Creedence-klassikern ”Green river” som trots önskemål från publiken inte spelades denna kväll.
   Däremot fick vi den här kvällen också insyn i Eilen Jewells framtid som skivartist. Alldeles nyligen spelade hon och bandet in nästa album och vi fick några smakprov som lovade väldigt gott, bland annat ”Crooked river” om floden i Idaho.
   Om jag förstod saken rätt kommer även ”Could you would you”, en Van Morrisonlåt från gruppen Thems repertoar, finnas med på det kommande albumet. Här gjordes den mycket fint och säkert där Jerry Miller ännu en gång höll sig framme genom att återskapa det klassiska ”Here comes the night”-riffet på sin gitarr.
   Eilen Jewell och bandet kom närmast från Stockholm där de på onsdagskvällen inledde Sverige-turnén. Ännu en gång har Eilen en möjlighet att musikaliskt lägga det här landet under sina fötter. Hon är bokstavligen en ”juvel” i musikbranschen som vi kan älska.

/ Håkan

ÖREBRO LIVE #73: Erik Palmqwist 2019

JAG HAR LYCKATS FÖLJA GOTLÄNNINGEN ERIC Palmqwist i hälarna i drygt 20 år. Han har alltid varit intressant, stundtals väldigt bra och just nu, sommaren 2022, känns det som att han har nått höjdpunkten på sin karriär. Senaste albumet ”Värmen” lyste upp vintermörkret rejält när den kom i februari.
   Men som sagt, jag har följt Eric i många år. Redan 1998 fastnade jag för hans grupp Monostar både live och på skiva. Härlig stark poprock. Albumet ”The airport” hamnade till och med på årsbästalistan det året.
   Sedan blev det americanainspirerad poprock i bandet EP's Trailer Park för Eric, bandets första album ”Apartments recording” (2000) är värd en eller flera lyssningar. Sedan har det kommit, sporadiskt förvisso, album med bandet fram till 2019. Skivor som jag bara tillfälligtvis har uppmärksammat, som exempelvis ”Lojsta & other stories from an island” (2015), men som hade personlighet i nästan varje strof.
   2019 inledde Eric också sin solokarriär i eget namn och på svenska. I samband med hans första, ”En halv gris kan inte gå”, kom han till Örebrofestival ”Live at Heart” tillsammans mked sina tre musiker och under två dagar var han mer eller mindre fantastisk på tre olika scener med tre olika förutsättningar.
   Först en kvällsspelning på lilla intima STÅ, sedan en utomhusspelning på Innergården dagen efter och sedan i Nikolaikyrkan. Allra bäst var det först
   Min analys av framträdandet blev lite kortfattat när jag samtidigt försökte sammanfatta hela kvällen på Live at Heart men visst var kvällen på STÅ på gränsen till magi? Så minns jag det fortfarande.
   Dagen efter Live at Heart-festivalen sammanfattade jag Eric Palmqwists festivalspelningar i artikeln ”Fullbordat, Eric Palmqwist!”. Där beskrev jag konserten på STÅ: ”Jag rangordnar den väldigt högt och den tillhör Topp 5 bland alla konsertögonblick på samtliga Live at Heart-festivaler.”




Min recension av Eric Palmqwist publicerades ursprungligen som en del av Live at Heart-bevakningen på Håkans Pop.

ERIC PALMQWIST
STÅ, Örebro 6 september 2019

SEDAN BLEV DET UNDERBART GEMYTLIGA STÅ för oss där Eric Palmqwist med band bjöd på en näst intill magisk konsertupplevelse. Tillsammans med sitt band, Henrik Meierchord, cello, Ulf Jonsson, gitarr, och Jesper Jonsson, synt/slagverk, gjorde Eric åtta låtar på svenska huvudsakligen hämtade från albumet ”En halv gris kan inte gå”.
   Bland alla enkla singer/songwriter-framträdanden på Live at Heart framstod Eric Palmqwists konsert som något mycket välarrangerat, ambitiöst, personligt och emotionellt laddat där texter och smarta melodier gick hand i hand. Helt enkelt en fantastisk konsert som lovar gott inför hans båda konserter i dagens program, Innergården kl 15 och Nikolaikyrkan kl 21. Framträdanden som med all säkerhet kommer kräva ytterligare analys, var så säker.

Eric Palmqwists låtar:
1. Idiot
2. Ibland måste man ta en omväg för att hitta hem
3. Eternal Sunshine of a spotless mind
4. Jag såg ett hjärta
5. Olika blommor
6. Helgon
7. Floden
8. En halv gris kan inte gå

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.