Blogginlägg från 2022-08-08

ÖREBRO LIVE #76: Steve Marriott 1986

DEN STORE SMALL FACES-IKONEN STEVE MARRIOTT var nästan bortglömd 1986 men uppträdde fortfarande i lite mindre sammanhang med ett mindre band som kom till Rockmagasinet en söndagskväll i mars 1986. Med en minst sagt imponerande lång karriär bakom sig befann han sig nu på en ganska anonynym pubnivå och just där, på The Sir George Robey i Finsbury Park i London, hade jag upplevt en konsertkväll med Steve och hans band drygt ett år innan Örebrobesöket.
   Just den här kvällen, 30 januari 1985, fyllde Steve 38 år och det var ovanligt högt till tak på puben/rockklubben. Han var sig lik men tjugo år äldre och spelade på tre man bluesrock som inte fann gränser. Han spelade både ”Whatcha gonna do about it”, ”All or nothing” och ”Tin soldier” men med fysisk attack och svettig intensitet blev det aldrig någon simpel nostalgiafton.
   Efter åren med Small Faces (1965-1969) och Humble Pie (1969-1975) inledde Steve en solokarriär i mitten på 70-talet som var ganska misslyckad kommersiellt. Som fick honom och det gamla Small Faces-gänget att återuppta gruppen mellan 1975 och 1978. Även Humble Pie ombildades från 1979 till 1983 med Steve som frontman.
   Fattig och missnöjd med det mesta skruvade Steve ned ambitionerna och bildade Packet Of Three, en trio gitarr/bas/trummor, med Steve vid mikrofonen och basisten Jim Leverton (som hade spelat med intressamnta band som Fat Mattress, Juicy Lucy och Ellis) och trummisen Fallon (Fallon Williams) strax bakom.
   Jag nämner i hastigheten Wishbone Ash mot slutet av recensionen, gruppen hade precis spelat på Rockmagasinet tidigare.




Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 11/3 1986.

JORDNÄRA MARRIOTT

STEVE MARRIOTT & PACKET OF THREE
Rockmagasinet, Örebro 9 mars 1986

Strax efter halv tio i söndagskväll äntrade Steve Marriott Rockmagasinets scen tillsammans med sitt band Packet Of Three. Han förklarade inledningsvis att influensan slagit till i bandet men under 50 minuters konsert visade varken bandet eller Marriott några svaghetstecken. Däremot gick den lilla men mycket entusiastiska publiken miste om några extralåtar.
   Steve Marriotts karriär är inne på sitt tredje decennium men den forne ungdomsidolen från 60-talet har klarat åldrandet med värdighet. Man kunde ana fårorna i hans ansikte men det är fortfarande ett osvikligt engagemang i hans framtoning.
   Nu som tillbakadragen soloartist har han återvänt till alla sina rötter och konserten innehöll en mängd covers och/eller rhythm & blues-inspirerade låtar.
   Ray Charles "Hallelujah I love her so", Jerry Reeds "Shame shame shame" och "I don't need no doctor" mixades med låtar från både Humble Pies och Small Faces repertoarer till publikens påtagliga glädje.
   Packet Of Three var ett tätt och rutinerat band som med minimala medel gav Marriott ett maximalt komp. Marriott hade en röst som slet hjärtat ur kroppen men var även en god gitarrist.
   Förra gången var det Wishbone Ash, nu var det Steve Marriott som beundransvärt tagit en minskad masspopularitet på rätt sätt och accepterat de små klubbarna. Det var ingen märkvärdig tillställning men ett bevis för att jordnära rockmusik behövs även 1986.

/ Håkan

Ove 15/09: Kolla också gärna in Bottle Rockets: Songs of Sahm...

Silja 5/09: Har du en riktigt bra idé om hur man tar bort ekot i kyrkor? Då är du nära e...

Anders Jakobson 4/09: Vilken hyllning! Tack och bock! ...

per 31/08: Jag älskade 50/50 från och med första lyssningen, bortsett ifrån de två sis...

Thomas 30/08: Hej Håkan. Jag tror vi hörde olika låtar. Jag hörde Satelliter och rakete. D...

Johan S 3/08: Håller med, tack för tipset Håkan!...

Silja 31/07: Var finns scenen sonheter Innergården?...

Olle Unenge 31/07: ”Men jag var mycket äldre då. Jag är yngre än då nu.”...

Ralph Svalander 7/07: Så kul att läsa detta. Jag var där. Har funderat på när det var. Trodde 71...

Silja 2/07: Ingen The Weight utan mitt önskemål!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.