Blogginlägg

50-tal: #15. "Down in Mexico" (1956)

THE COASTERS
Down in Mexico
(Atco)

NÄR JAG INLEDDE RESEARCHEN FÖR ATT VÄLJA ARTIST eller grupp till plats nummer 15 på listan över mina största 50-talsfavoriter hette huvudspåret The Coasters. Jag hamnade direkt hos de legendariska låtskrivarna Jerry Leiber/Mike Stoller och började då gräva i deras historia. Fakta efter fakta dök upp på skärmen och meddelade att deras professionella historia började faktiskt redan på 40-talet, 1949 för att vara exakt. Det var då Leiber, från Baltimore, och Stoller, från New York, möttes i Los Angeles och från start skrev de blueslåtar som inte var så originella innan de via countryblues och storband hamnade i r&b-genren och mästerverken radade upp sig.
   I Leiber/Stoller-repertoaren hittar jag snabbt "Kansas City" som 1952 hette "K.C. Lovin'" och sjöngs av Little Willie Littlefield. Sedan var det deras socialrealistiska "Riot in cell block no. 9" (1954) som fÃ¥ngade mina ögon (och öron). Det var med gruppen The Robins och pÃ¥ just den lÃ¥ten är det Richard Berry som sjunger. BÃ¥da lÃ¥tarna är ju självklara 50-talsklassiker men när jag hör bÃ¥da originalinspelningarna blir jag ganska besviken pÃ¥ det tama soundet och de snälla arrangemangen. Däremellan skrev och producerade Leiber/Stoller 1953 den legendariska "Hound dog" med Willie Mae Thornton men det har jag redan avhandlat i en tidigare artikel (#30) om lÃ¥t och artist.
   DÃ¥ Ã¥tervände jag till det ursprungliga huvudspÃ¥ret och det blir dÃ¥ ganska naturligt att följa Leiber/Stoller-historien frÃ¥n The Robins till The Coasters. När lÃ¥tskrivarparet 1955 skriver kontrakt med Atlantic och flyttar frÃ¥n Los Angeles till New York vill de ha med sig The Robins men deras manager vägrar och bara huvudsÃ¥ngaren Carl Gardner och basrösten Bobby Nunn följer med. Ur de spillrorna bildades The Coasters, namnet kom frÃ¥n bandets ursprung pÃ¥ västkusten, och en ny och större era föddes. Övriga medlemmar i gruppen var 1956 Billy Guy, baryton, och Leon Hughes, tenor. Även gitarristen Adolph Jacobs var med i gruppen.
   Jag, född pÃ¥ 50-talet och inledningsvis inte är sÃ¥ bevandrad i det decenniets musikhistoria, trodde nog i min enfald att Coasters kopplades till doo-wop-genren men tack och lov sorteras deras musik in bland r&b-artisterna. Doo-wop är pÃ¥ inget sätt rikt representerad pÃ¥ min 50-talslista. De enbart sjungande grupperna, med fyra eller fem medlemmar, hade fÃ¥gelrelaterade gruppnamn, Larks, Penguins, Crows, Flamingos, men jag har aldrig lockats musikaliskt av framträdande tenorer, bariton- och basröster.
   Nej, dÃ¥ drar Coasters r&b-musik till sig mer intresse frÃ¥n mig och materialet de framförde hade nästan uteslutande Leiber/Stoller som lÃ¥tskrivare. Tala om legendariskt lÃ¥tskrivarpar. vars historia överträffar nästan alla artisters dignitet pÃ¥ 50-talet. Om ni är skeptiska om Coasters eventuella hemvist i rockmusikens 50-tal kan jag berätta att gruppen gav ut en ep-skiva under namnet "Keep rockin' with the Coasters" (1958), med fyra Leiber/Stoller-lÃ¥tar, och singel-b-sidan "That is rock and roll" talar ju sitt tydliga sprÃ¥k.
   Efter flytten till östkusten skrev och producerade Leiber/Stoller lÃ¥tar till en mängd olika artister, Joe Turner, Lavern Baker, Clyde McPhatter och Ruth Brown, men det var materialet de gav till Coasters som placerade lÃ¥tskrivarparet pÃ¥ en fin plats i rock'n'roll-historien.
   Coasters repertoar var ingen vit fläck i mitt medvetande, Ã¥tskilliga coverversioner har genom Ã¥ren varit parkerade i min hjärna. Men det krävdes lyssning och noggrann analys av deras karriär för att leta fram den extraordinära höjdpunkten, alltsÃ¥ musikaliskt mest intressanta höjdpunkten, oavsett kommersiella framgÃ¥ngar eller inte.
   Förutom ganska förutsägbara Coasters-titlar som "Young blood", "Yakety yak" och "Poison ivy" fastnade jag till slut för den helt förbisedda debuten "Down in Mexico", givetvis skriven av Leiber/Stoller men felstavat "Lieber" pÃ¥ skivetiketten. Inspelad i Los Angeles 11 januari 1956 och utgiven pÃ¥ skiva en mÃ¥nad senare. Visserligen har jag en lätt allergi mot bluesinfluenser men kraften i Carl Gardners röst suddar ut alla tvivel och fördomar. Mike Stollers arrangemang är lika kraftfullt och det instrumentala är minst lika betydelsefullt som alla röster och just det skiljer traditionell doo-wop frÃ¥n den bästa r&b-musiken.
   Stoller spelar även piano pÃ¥ inspelningen men det är Gil Bernals tenorsax och Barney Kessels gitarr som spelar huvudrollerna i arrangemanget som intensifieras mot slutet när congasspelaren Chico Guerrero tar större plats.
   83 Ã¥r gammal avled Carl Gardner 12 juni 2011 efter hjärtproblem. 61 Ã¥r gammal avled Bobby Nunn 5 november 1986 i en hjärtattack. 66 Ã¥r gammal avled Billy Guy 5 november 2002 i en kardiovaskulär sjukdom. 75 Ã¥r gammal avled Adolph "Al" Jacobs avled 23 juli 2014. 87-Ã¥rige Leon Hughes lever än idag.

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.