Blogginlägg

”Indoor safari”

Postad: 2024-09-18 16:11
Kategori: Skiv-recensioner



NICK LOWE
Indoor safari
(Yep Roc)


DET BASUNERAS UT, AV SKIVBOLAGET, att det här är Nick Lowes första ”riktiga” album sedan 2013 och det kan jag bara delvis hålla med om. Jag tycker nog att Nicks helt perfekta ”The old magic” från 2011 är albumet och året att ha som referens. I sammanhanget kanske en petitess men ibland behövs det en strikt historiebeskrivning, i alla fall om du läser Håkans Pop.
   Parentesen ”Quality street” (2013) var en skiva med utpräglat jultema där innehållet dominerades av covers och traditionellt låtmaterial där bara ”Christmas At the Airport”, ”The North Pole Express”, ”I Was Born In Bethlehem”, och ”A Dollar Short of Happy (skriven tillsammans med Ry Cooder) kom från hans egen penna. Ett album, precis som ”The old magic”, producerat av Nick tillsammans med Neil Brockbank och Robert Treherne/Bobby Irwin, producent respektive trummis, som lite sorgligt inte längre finns med oss.
   Nick Lowes udda samarbete med det amerikanska instrumentala bandet Los Straitjackets, som kompar här, sträcker sig tillbaka till 2012 när de träffades första gången, som skivbolagskollegor på ett jubileumsarrangemang. Följdes av en gemensam turné i USA 2014 där en konsert spelades in och gavs ut 2015, "The Quality Holiday Revue Live", med några jullåtar plus Nick Lowes hits. Turnésamarbetet fortsatte och nådde bland annat Stockholm i december 2016. Straitjackets gav 2017 på egen hand ut tributskivan ”What's so funny about peace, love and... Los Straitjackets” med enbart Nick Lowe-låtar och Nick som gästssångare.
   Nick Lowe och Los Straitjackets har turnerat tillsammans under senare år med bland annat en Stockholmskonsert i september 2022 som jag dessvärre missade. 2020 släppte Lowe/Straitjackets ytterligare ett livealbum, ”Live at the Haw River Ballroom” inspelad i North Carolina, USA.
   För att återgå till Nick Lowes ganska besynnerliga skivhistoria sedan 2015 så har han/skivbolaget släppt ett oräkneligt antal singlar och ep med låtar som nu till nästan 90% är identiska med innehållet på ”Indoor safari”. Men jag ska inte haka upp mig så mycket på det ty läckert skivomslag, intressant baksidestext, design i övrigt och givetvis det musikaliska innehållet gör skivan till en underbart homogen helhet där Nicks lugna engelska vemod möter både catchy pop, lite rock med rötter och några sedvanligt välvalda covers.
   Det tog mig en halv dag att analysera och researcha Nick Lowes senaste tio år men med alla låtarna i öronen till slut är det med nöjd tillfredsställelse jag konstaterar att den engelske åldermannen (75 år) fortfarande är på samma exklusiva kvalitetsnivå som när han var 30 (”Labour of lust”), 40 (Pinker and prouder than previous), 50 (”Dig my mood”) och 60 (”At my age”).
   Enligt skivomslaget på ”Indoor safari” är det här en soloskiva men är till hundra procent inspelad med hans sedan tio år tillbaka stadiga amerikanska kompband Los Straitjackets som får sin tydliga cred ”powered by Los Straitjackets”. Jag ska erkänna att jag inte riktigt köper det här instrumentala bandets visuella framtoning live med sina mexikanska brottarmasker men på skiva slipper man ju se kvartettens dolda ansikten.

ATT DEN GENUINA ENGELSMANNEN Nick Lowes nya album är inspelad på andra sidan Atlanten i Chicago, Long Island, Woodstock och St Louis ger mig också vissa tvivel. Oron var dock överdimensionerad för det här är Nick Lowe på sin egen musikaliska gata. Låt vara att inledande ”Went to a party”, skriven tillsammans med medlemmarna i gruppen, doftar amerikanskt 60-tal men är ännu ett bevis på Nicks unika förmåga att skriva en catchy låt och samtidigt snegla på rockhistorien. Och på nästa låt ”Love starvation” är det karibiska rytmer som svänger.
   Nick Lowes låtar ekar ofta bekant. ”Crying inside” skulle kunna vara hämtad från ”Labour of lust” och ”Tokyo bay” hade platsat i Rockpile-repertoaren.
   När den egna kreativiteten inte räcker till är Nick en mästare på att leta upp obskyra 60-talssinglar och sedan göra personliga covers. Som exempelvis Garnet Mimms 1964-singel ”A quiet place”, där The Del Moroccos-sångerskan Gabrielle Sutton överraskar med ett ”Hey Eddie!” i inledningen. Eller Sammy Turners Phil Spector-producerade ”Raincoat in the river” från 1961. Båda smälter så naturligt in på Nicks album.
   ”Indoor safari” är kanske lite svängigare, lite mer rytmisk med lite större arrangemang än Nicks klassiskt lågmälda skivor från 90- och 00-talet. Pop på gränsen till rock men det är några lugnare sekvenser som ger mig gåshud, bland annat de båda ”blåa” låtarna ”Blue on blue” och ”Different kind of blue” som är underbara höjdpunkter. Den senare låter verkligen som en cover, detsamma med ”Lay it on me baby” och ”Don't be nice to me”, men det är alltså Nicks Lowes förmåga att än idag skriva klassiska poplåtar som om de redan tillhör pophistorien.

/ Håkan

 

Kommentarer till blogginlägget:

Mikael Wigström kommenterade 2024-10-13 12:29:22:
Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande såå bra,,
Gillade speciellt det du skrev om att man nästan tror att man hör en gammal klassiker och så är det nick själv som skrivit den,,och detta har ju alltid varit hans styrka,,
Köpte indoor på vinyl i fredags och den är så skön,,
Så gött att fortfarande ha nick som sin kompis efter alla dessa år,,
Som sagt,,bra skrivet!
Mvh Mikael Svar:
Tack Mikael!



10 år (90)
Beatles (63)
Blogg (530)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Krönikor (184)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Örebro (96)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< September 2024 >>
Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30            

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var på en av Tyrolspelningarna och en på Trädgårn i Göteborg och kan h...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 g...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.