Blogginlägg från 2015-11-04

Vilken underbar kväll, Lundell

För fjärde året i rad gav sig Ulf Lundell ut på en traditionell sommarturné och lika traditionellt hade han inget nysläppt album i bagaget. Däremot skulle han släppa dubbelalbumet "På andra sidan drömmarna" på hösten 1996. Men strax innan sommaren, i juni, släppte Lundell singeln "Folket bygger landet".
   Efter sitt mäktiga genombrott 1992 hade Stefan Anderssons karriär varit lite svajig men under vÃ¥ren 1996 släppte han sitt tredje album, "Under a low-ceilinged sky".
   Deep Blue Something fick bara en hit, "Breakfast at Tiffany's", och inget mer. Splittrades 2001.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 29/7 1996.

ULF LUNDELL
STEFAN ANDERSSON
DEEP BLUE SOMETHING
Stranddagarna, Karlskoga 27 juli 1996

Länets festivalarrangörer har under några dagar haft problem att prioritera stjärnorna i festivalprogrammet. Med en del märkliga beslut som följd.
   I torsdags hade Garmarna den otacksamma uppgiften att efterträda Orup pÃ¥ Slottsfestivalens stora scen.
   Och pÃ¥ Karlskogas Stranddagar i lördags gjorde de misstaget att lÃ¥ta Ulf Lundell inleda i solsken och en soft Stefan Andersson avsluta i mörkret. Med högljudda Deep Blue Something som ett störande moment däremellan.
   Punktlig, taggad till tusen och pÃ¥ ett underbart spelhumör tog Lundell scenen i besittning exakt kl 19.
   Han satte omedelbart en hög nivÃ¥ och avslöjade direkt att lördagskvällens konsert inte skulle blir nÃ¥gon nostalgisk Ã¥terblick eller smeka den vanlige Lundell-älskaren medhÃ¥rs.
   Lundell 96 är tuffare och tyngre, mycket tack vare ett tajtare och mindre komp, och har städat bort mÃ¥nga av de tidigare sÃ¥ oundvikliga klassikerna. Inte en dag för tidigt.
   Han inledde med tvÃ¥ helt nya lÃ¥tar, "Den natt som aldrig dagas" och "Idiot city", frÃ¥n höstens kommande skiva, ännu en dubbel-cd hotar han med.
   Det var lÃ¥nga, episka texter men ocksÃ¥ brinnande, brännande rock. Inget finlir och absolut inget publikfrieri.
   De tre första lÃ¥tarna löpte oavbrutet i 20 minuter och tog nästan andan ur oss men lovade nÃ¥got stort och mäktigt till slut.
   Janne Bark hade fritt spelrum i det ytterst gitarrorienterade soundet men Hasse Engström, en annan Lundell-veteran, spelade en tämligen tillbakadragen roll bakom klaviaturerna.
   De nya killarna Norpan Eriksson, trummor, och Jerker Odelholm, bas, har tillfört massor med positiv energi och spelade med gott självförtroende i skuggan av Den Store.
   De slopade klassikerna, "67". "Snön faller", "När jag kysser havet", "Lycklig, lycklig", "Ooh la la" och "Öppna landskap" var nÃ¥gra, har bäddat för de mindre kända men inte mindre starka lÃ¥tarna.
   "Cobra rax" tror jag mig inte ha hört live tidigare. Introt var nÃ¥got alldeles extra.
   "Älskling", "Folket bygger landet", "Hon gör mig galen" och "Soldat kommer hem" är modernare material men precis lika framträdande lÃ¥tar.
   Tillsammans med ännu en ny lÃ¥t, "Du har jobb", som var en vildsint, otrolig boogie. Med en energi och spelglädje som blir svÃ¥r att fästa pÃ¥ skiva i höst.
   Det späckade festivalprogrammet i Karlskoga kortade Lundell-konserten med nÃ¥gra lÃ¥tar. Men en akustisk "Kär och galen", som vanligt intensiva "Aldrig nÃ¥nsin din clown", en omgjord "Stockholm city" och en underbar och alldeles naturlig coverversion av Imperiets "Var e' vargen" avslutade i stor still.
   Med redan nämnda "Älskling" som definitiv slutpunkt.
   SÃ¥ lÃ¥ngt, efter tvÃ¥ timmar, stod det helt klart. Lundell utklassar allt jag har sett i Ã¥r.
   Vad behövs dÃ¥ för toppbetyget fem tuppar, frÃ¥gar sig kanske vän av ordning. Jag har faktiskt sett Lundell ännu bättre (1982 och 1993) och femtuppsnivÃ¥n kan mycket väl infinna sig pÃ¥ den inomhusturné han lovar till hösten. Om sommarens form stÃ¥r sig.
   Texas-bandet Deep Blue Something bet oroligt pÃ¥ naglarna under Lundells konsert. Kända för blott en lÃ¥t, radiohitlÃ¥ten "Breakfast at Tiffany's", sÃ¥ blev repertoaren inte överraskande tunn och betydelselös.
   Lättpop efter Tracks-modell som bandet försökte kompensera medhög, öronbedövande volym. Som ett A-ha pÃ¥ speed.
   Sitt Texas-ursprung dolde de effektivt men massakrera John Lennons "Dear Prudence" var de duktiga pÃ¥.
   När natten blivit sval och mörk försökte Stefan Andersson skapa uppmärksamhet med sin mjuka och mediokra musik. Med lÃ¥tar om mÃ¥nen, solen, paradiset och änglar.
   Det ofta och nästan easy listening-liknande soundet frÃ¥n senaste skivan, "Under a low-ceilinged sky", blev givetvis lite tyngre pÃ¥ scen. Men ändÃ¥ blodfattigt. Betyget slätstruken lÃ¥ter nästan som en komplimang.

Ulf Lundell: gitarr, munspel och sång
Magnus "Norpan" Eriksson: trummor
Jerker Odelholm: bas och sång
Janne Bark: gitarr och sång
Hasse Engström: keyboards

Den natt som aldrig dagas
Idiot city
In i det vilda igen
Främlingar
Min vandrande vän
Cobra rax
Den vassa eggen
Hon gör mej galen
Soldat kommer hem
Folket bygger landet
Du har ett jobb
Chans
Rött
Ute på vägen igen

Extralåtar
Kär och galen
Stockholm city
Aldrig nånsin din clown
Var e' vargen (Imperiet)
Älskling

/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.