Blogginlägg från 2018-05-26

60: #1 THE BEATLES (1962-1969)

Postad: 2018-05-26 07:55
Kategori: Ingen

Under Håkans Pop-säsongen 2015/16 rangordnade jag mina favoritartister på 60-talet. Ett decennium när det var singelskivorna som regerade, Tio i Topp som styrde och hitsen var lätta att älska. Det engelska popbandet The Beatles var överlägset 1:a på min lista.


Från vänster: Paul McCartney, sång och bas, George Harrison, sång och gitarr, Ringo Starr, trummor och sång, och John Lennon, sång och gitarr.

THE BEATLES TOPP 3 (4):

1. Help! (1965)
2. Penny Lane/Strawberry Fields forever (1967)
3. All you need is love (1967)


JAG BEHÖVER INTE SÄGA SÅ MYCKET MER. Jag har under mina många år som musikintresserad inte följt någon annan artist/grupp mer än The Beatles. Och det finns eller fanns, varken subjektivt eller objektivt, naturligtvis inget annat band eller någon annan soloartist som slår The Beatles singelutgivning. På placeringarna närmast under nummer ett på min 60-talslista har det varit små marginella skillnader mellan Kinks, Small Faces, Tim Hardin och de andra men Beatles förstaplats var suveränt överlägsen.
   Som George Martin, den nyligen avlidne mästerproducenten, vid nÃ¥got tillfälle sÃ¥ elegant förklarade när han beskrev de fyra medlemmarna i The Beatles: John Lennon var själen, George Harrison var sinnesstämningen, Paul McCartney var hjärtat och Ringo Starr var trumslagaren. Och vem kan bättre än George Martin förklara storheten, komplexiteten och det helt gränslöst underbara samarbetet som skapade världens bästa popgrupp. Med sÃ¥ mÃ¥nga positiva och musikaliska sidor att det inte gÃ¥r att beskriva The Beatles pÃ¥ bara ett enda sätt.
   5 oktober 1962, dagen dÃ¥ Beatles första Parlophone-singel "Love me do" släpptes, är det magiska datumet för alla Beatles-fans. Men det finns naturligtvis mÃ¥nga fler viktiga datum ännu tidigare i historien om Liverpool-kvartetten som skulle ta 60-talets popvärld med storm bÃ¥de kommersiellt och musikaliskt.
   Som exempelvis 6 juli 1957 när John Lennon första gÃ¥ngen träffade Paul McCartney. Eller 21 februari 1961 när The Beatles spelade pÃ¥ Cavern i Liverpool första gÃ¥ngen, 27 mars 1961 när gruppen gjorde sin första spelning i Hamburg, 22 juni 1961 när gruppen för första gÃ¥ngen klev in i en inspelningsstudio i Tyskland för att kompa Tony Sheridan, 1 januari 1962 i en refuserad provinspelning för Decca och 6 juni 1962 pÃ¥ första EMI-inspelningen.
   The Beatles slog inte igenom över en natt direkt. Det var hÃ¥rt slit, oändliga turnéer och lÃ¥nga konserter i Hamburg som svetsade samman gruppen som till slut fick producenten George Martin att tro pÃ¥ gruppens framtid.
   Av naturliga skäl, Beatles var egentligen kompgrupp, har jag lämnat Hamburg-inspelningarna utanför gruppens professionella karriär som alltsÃ¥ inleddes med "Love me do". Den kan knappast kallas magnifikt genombrott varken musikaliskt eller kommersiellt. En ganska naivt simpel melodi i ett tunt arrangemang, där John Lennons munspel var en imitation av Delbert McClintons solo pÃ¥ Bruce Channels "Hey baby", som nÃ¥dde en 17:e-plats som bäst i England. Ett bevis pÃ¥ att Beatles ännu var ett okänt fenomen var att lÃ¥tskrivarna pÃ¥ skivetiketten stavades Lennon-McArtney(!).
   Var det nÃ¥got som var Beatles styrka under de här magiska Ã¥ren pÃ¥ 60-talet var det den stigande utvecklingskurvan och den ständiga förnyelsen som skapade nya historiska avtryck gÃ¥ng pÃ¥ gÃ¥ng. Redan pÃ¥ nästa singel, "Please please me", var det originella hitkonceptet ett faktum och redan vid inspelningstillfället utlovade en nöjd George Martin att lÃ¥ten snart skulle toppa listorna. Men nÃ¥dde "bara" andraplatsen i England. Men snart skulle gruppens fyra Ã¥r lÃ¥nga obrutna rad av elva nummer ett-singlar inledas och bli ett oslagbart rekord för tid och evighet.

TREDJSINGELN "FROM ME TO YOU" var en given succé. Återigen med Lennons munspel som under de tidiga åren blev något av varumärke för Beatles-soundet tillsammans med en avancerad körsång inklusive falsett och en klockren refräng. Ett recept som kom att fulländas på nästa singel, "She loves you", fast nu utan munspel men med en "yeah-yeah"-refräng, som öppnade öronen inte bara på mig under gruppens Sverigebesök hösten 1963. Tillsammans med ett huvudskakande "ooh" blev låten den definitiva höjdpunkten på gruppens liverepertoar år framöver.
   FramgÃ¥ngarna för Beatles visste inga gränser och med nästa singel, "I want to hold your hand", hakade även ett tidigare sÃ¥ avvaktande USA pÃ¥ succévÃ¥gen. Beatles amerikanska skivutgivning, som var uppdelad pÃ¥ mÃ¥nga olika skivbolag, hade halkat efter i starten men i april 1964 (se höger) var den up-to-date och gruppen ockuperade de fem översta placeringarna pÃ¥ den amerikanska försäljningslistan. Med den färska nyligen inspelade "Can't buy me love" i topp. Ännu ett Lennon-McCartney-mästerverk, som kom att bli en del i soundtracket till Beatles första lÃ¥ngfilm "A hard day's night". Som lÃ¥tskrivare började de bÃ¥da Beatles-profilerna dock att glida isär och den här lÃ¥ten, med bara en sÃ¥ngare, var huvudsakligen McCartneys verk.
   Titeln till nästa historiska Beatles-singel, "A hard day's night", kom ur Ringo Starrs mun när han beskrev det hÃ¥rda arbetet under filmandet till gruppens lÃ¥ngfilm som ännu inte hade nÃ¥got namn. Nu blev det Lennon som blev huvudansvarig för den slagkraftiga lÃ¥t som ocksÃ¥ blev titellÃ¥t till den komiska film som hade premiär sommaren 1964.
   Nästa singel, "I feel fine", blev starten pÃ¥ lite mer experimenterande sound när lÃ¥ten inleds med en tydlig rundgÃ¥ngsgitarr i en lÃ¥t som egentligen var ganska konventionell och traditionell i Beatles värld. Men ocksÃ¥ gränslöst kommersiellt framgÃ¥ngsrik med en sex veckor lÃ¥ng sejour pÃ¥ förstaplatsen i England.
   VÃ¥ren 1965 började Beatles sikta in sig pÃ¥ nästa film, "Help!", och "Ticket to ride" var första lÃ¥t som spelades in till nästa soundtrack men blev ocksÃ¥ nästa singel. En lÃ¥t som kanske inte har den helt uppenbara kommersiella profilen men soundmässig var den med sina feta lager av elektriska gitarrer lite rockigare och lite tyngre än tidigare Beatles-singlar. Även nästa singel var en filmlÃ¥t och blev efter en titelkompromiss ocksÃ¥ titellÃ¥t, "Help!". John Lennons lÃ¥t var ocksÃ¥ hans personliga rop pÃ¥ hjälp medan turnétrötthet, droger och äktenskapsproblem höll pÃ¥ att slita sönder honom. Det var inga förklaringar som kom upp till ytan när jag första gÃ¥ngen hörde lÃ¥ten pÃ¥ svensk radio ("Pop 65 Special") 18 juli 1965 nÃ¥gra dagar innan den officiellt släpptes. En lyssning som skakade om och vibrationerna känns fortfarande idag när jag hör detta mästerverk till lÃ¥t.
   Lennon-McCartneys kreativa lÃ¥tskrivande började hösten 1965 ta sig sÃ¥ stora proportioner att valet av singellÃ¥t blev alltmer bekymmersamt och resulterade i tvÃ¥ officiella a-sidor när den svÃ¥ra konsten att prioritera blev övermäktigt. SÃ¥ledes fick Lennons "Day tripper" tampas med McCartneys "We can work it out" om uppmärksamhet och det var den senare som vann den kommersiella kampen med radiospelningar men själv kan jag inte välja den ena före den andra.
   1966 och Beatles nÃ¥r en ännu högre musikalisk nivÃ¥ samtidigt som gruppens livehistoria pÃ¥ sommaren nÃ¥r vägs ände och turnerandet nÃ¥r sin slutstation. Det finns naturligtvis ett samband mellan de alltmer komplicerade skivinspelningarna och en livescen som inte kan leva upp till alla ljudmässiga infall.
   "Paperback writer" var ännu ett fint McCartney-verk. En fantastisk poplÃ¥t kryddad med studioeffekter som dekorerar bÃ¥de text och sound. SÃ¥ var det dags för ännu en dubbel-a-sida-singel med tvÃ¥ lÃ¥tar av väldigt olika prägel. Dels McCartneys "Eleanor Rigby", som jag vill pÃ¥stÃ¥ är singelns framsida, och "Yellow submarine", även den skriven av McCartney, som är en naiv och barnslig ramsa som inte blev mer seriös när de lät Ringo sjunga den. StrÃ¥karrangemanget pÃ¥ den förstnämnda lÃ¥ten tillhör de definitivt bästa ögonblicken i Beatles hela diskografi.
   Hösten 1966 var det en osäker grupp med stor prestationsÃ¥ngest som samlades för att inleda inspelningarna för nästa album, "Sgt Pepper". Popvärlden i övrigt hade närmat sig Beatles nivÃ¥, Bob Dylans "Blonde on blonde" och Beach Boys "Pet sounds" hade släppts tidigare under 1966, och nu skulle Liverpoolkvartetten kontra.

DE FÖRSTA FÖRMODADE ALBUMINSPELNINGARNA blev istället nästa Beatles-singel. En klassisk John/Paul-uppdelad skiva där poppigt uppspelta "Penny Lane" står i bjärt kontrast med den vemodigt vackra och nostalgiskt insvepta "Strawberry Fields forever". En fantastisk singel av oerhört stark musikalisk prägel, med Liverpool-relaterade texter, där jag omöjligt kan prioritera den ena låten före den andra.
   Paradoxalt nog missade den här dubbelt sÃ¥ starka singeln förstaplatsen i England ty Engelbert Humperdincks "Release me" höll England i ett järngrepp just dÃ¥. Men Beatles skulle snart vara bandet pÃ¥ allas läppar. HÃ¥rt och skoningslöst slog de till med världens mest kända album, "Sgt Pepper", 1 juni 1967 och mindre än en mÃ¥nad senare gick de in i studion igen och inför hela världens tv-publik spelade de in "All you need is love" och mindre än tvÃ¥ veckor senare fanns den i skivbutiken. En massiv succé och musikaliskt en makalöst mäktig lÃ¥t där arrangemang (med "Marseljäsen"-introt) och texttema var sÃ¥ pricksäkert när Summer Of Love stod i zenit.
   Den tämligen simpla McCartney-lÃ¥ten "Hello, goodbye" blev a-sida pÃ¥ nästa Beatles-singel men i rättvisans namn borde singelns bÃ¥da sidor ha listnoterats. Lennons "I am the walrus" är ju en minst sagt lika legendarisk Beatles-lÃ¥t i bÃ¥de text och arrangemang.
   VÃ¥ren 1968 blev McCartney tilldelad ännu en Beatles-a-sida pÃ¥ singel, "Lady Madonna". Det gick en nostalgisk rock'n'roll-vÃ¥g över världen den här vÃ¥ren och naturligtvis fick den här Little Richard/Fats Domino-inspirerade pianostänkaren en ledande roll i den vÃ¥gen. En komprimerad musikalisk knockout!
   För att bevisa variation, omväxling och utveckling blev nästa Beatles-singel en ballad av historisk storlek, "Hey Jude". BÃ¥de längd- (6:57) och arrangemangsmässigt en betydelsefull McCartney-lÃ¥t som med ökande intensitet växte till en popklassiker och musikalisk milstolpe alla kategorier. Med den singeln introducerades ocksÃ¥ Beatles nya skivetikett, Apple, och succén var ganska given.
   Efter den klassikern vill jag pÃ¥stÃ¥ att Beatles tappade den där extraordinära styrkan under resten av 60-talet. "Get back" har väl med Ã¥ren blivit en uppenbar liveklassiker men är som lÃ¥t en ganska konventionell rocklÃ¥t. "The ballad of John & Yoko" har väl textmässigt sin poäng men är musikaliskt enkel inspelad med bara John och Paul i studion. George Harrisons "Something" är väl kanske Beatles näst största evergreen, efter "Yesterday", men var ju ingen överraskande singel eftersom den redan fanns tillgänglig pÃ¥ skiva en mÃ¥nad tillbaka pÃ¥ "Abbey Road".
   Där tar Beatles 60-tal slut och bara nÃ¥gra mÃ¥nader senare är Beatles-eran ocksÃ¥ slut. Efter nÃ¥gra turbulenta Ã¥r pÃ¥ slutet av decenniet var ocksÃ¥ det unika samarbetet över.

/ HÃ¥kan




Beatles (63)
Blogg (529)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (80)
Konserter (243)
Larm (20)
Listor (57)
Maxi12" (35)
Minns (177)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< Maj 2018 >>
Må Ti On To Fr Lö Sö
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30 31      

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...

Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...

Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...

Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.