Blogginlägg från 2025-05-01

April 2025 på Håkans Pop

Musikteatern Flickan Från Landet I Norr blev en fantastisk upplevelse på scen i Malmö under april 2025.

DET BLEV FÖR MIN DEL EN MÅNAD (APRIL) utan några konsertupplevelser men musikteatern Flickan Från Landet I Norr i Malmö blev ett fantastiskt substitut. I övrigt fylldes Håkans Pops månad med sedvanliga inlägg i kategorierna Compilation-skivor, gamla Konsertbiljetter och återpublicerade krönikor från 80-talet.
   Månadens Compilation-skivor blev ”The Son of Stiff tour 1980”, ”Sons of the Dolls”, ”Southend rock” och ”Tommy”.
   Bland de uppvisade gamla konsertbiljetterna fanns Bruce Springsteen 1985, Slottsfestivalen 1997, Steve Earle 2000, Stephen Stills Manassas 1972 och The Pogues 1986.
   Och mina gamla krönikor var hämtade från oktober 1983, april 1985, juli 1985 och ytterligare en juli 1985.

ÄVEN UNDER APRIL 2025 HAR JAG LYSSNAT på många nya album där några inte var tillräckligt starka för att hamna bland nedanstående recensioner: Bryan Ferry/Amelia Barratt, Mumford & Sons, Lisa Miskovsky, Galactic/Irma Thomas och Vicki Peterson/John Cowsill.
   Inledningslåten ”The rose of Laura Nyro”, med flera låttitlar av låtskrivaren Laura Nyro omnämnda i texten, på ELTON JOHNS nya duoplatta ”Who believes in angels?” med den amerikanska sångerskan BRANDI CARLILE är en fantastisk start på ett album som i övrigt flyter förbi ganska obemärkt. Har inte alls samma dignitet Eltons T Bone Burnett-producerade Leon Russell-samarbete för 15 år sedan men det finns några höjdpunkter och Bernie Taupins texter är alltid lika underhållande.
   Det var länge sedan THE WATERBOYS lämnade de genuina folkmusikrötterna bakom sig och nu befinner sig Mike Scott i den traditonella om än stundtals väldigt personliga rockfåran med många mer eller mindre jobbiga stickspår. På ”Life, death and Dennis Hopper” blandas allt, jazzigt storband, stråkar, Bo Diddley-rytmer, Beach Boys-körer, smäktande 60-talsschlager, recitation, till och med lösryckta filmrepliker och mycket annat, och det blir som helhet ganska ojämnt och tålamodskrävande.
   Tillsammans med bland annat Joan Baez och Bob Dylan tillhör amerikanen ERIC ANDERSEN den första Greenwich Village-generationen av singer/songwriters på tidigt 60-tal men har under alla senare decennier aldrig fått något riktigt genombrott. Nu har den 82-årige Andersen gjort ett nästan fantastiskt dubbelalbum, ”Dance of love and death”, med hela 17 nyskrivna låtar. Ett ruskigt underhållande och omväxlande album med låtar i skiftande tempon i både långsamt nakna och fullt orkestrerade arrangemang. En ren och skär överraskning.
   Jag har sent omsider upptäckt WILLIE NELSON på allvar och hans två senaste album har imponerat stort. Han har ju till stor del levt på covers och andra låtskrivares låtmaterial, som han sedan har tolkat på ett personligt sätt, och ägnar hela nya albumet åt Rodney Crowells låtar. En fantastisk låtkatalog som Willie med sin vana trogen gör det bästa av. ”What kind of love”, Crowells låtskrivarsamarbete med Roy Orbison, är bara en av många höjdpunkter på albumet.
   I skuggan av kompisen David Ritschard börjar H.SELF (Henric Hammarbjörk) få en egen stor publik. Han skriver låtar och spelar in i snabb takt, förra albumet släpptes i höstas. Med avskalad country och några utlämnande texter med stor personlig prägel sjunger och visslar han sig genom låtarna men vid några tillfällen befinner han sig också i den svenska traditionella singer/songwriter-genren och jag vill ibland jämföra honom med Toni Holgersson. Men allra mest tänker jag på Pugh i ”Huller om buller”.
   BUTLER, BLAKE & GRANT är ett till synes tillfälligt projekt med tre engelsmän med rötter i grupperna Suede, Teenage Fanclub respektive Love And Money har samlat sin kunskap i ett låtmässigt överraskande starkt album, ”Butler, Blake & Grant”. Med ett övervägande akustiskt sound har de var och en skrivit tio underbart underhållande låtar, inklusive en instrumentallåt tillsammans, men jag uppfattar skivan ändå som lite slumpartad med en stark spontan prägel.

MÅNADENS BÄSTA ALBUM: JAG GLÖMMER ALDRIG ÖGONBLICKET när SOFIA KARLSSON satte sig vid pianot på Packmopedsturnéns premiärkonsert i Västra Ämterviks kyrka 2014, spelade och sjöng en underbar version av Ulf Lundells låt ”Nådens år”. Jag var helt oförberedd, hade missat hennes Dan Andersson-tolkningar, men röst och framförande imponerade stort.
   Jag har uppfattat Sofia som en väldigt seriös artist men kunde med egna öron och ögon konstatera live sommaren 2023 hur hon kunde kombinera genuin skicklighet på många olika instrument med en stor dos avslappnad personlighet.
   Inför Sofias nya album ”En sång till Selma” fick jag inledningsvis samma ”problem” med uppfattningen att hon har gjort en finkulturell skiva baserad på Selma Lagerlöfs texter men lyssnandet tog mig snabbt ur den missuppfattningen.
   Tillsammans med producenten Anders Nygårds, som spelat fiol live med både Lars Winnerbäck och Ulf Lundell, och Lagerlöf-kännaren Johan Salberg har Sofia stuvat om Selmas brev, dikter och prosa till sångbara texter och skrivit ny musik, ibland i samarbete med Sofie Livebrant.
   Om det på pappret och här låter tungt, tålamodskrävande och alltför stelt så blir ”En sång till Selma” i verkligheten en förtjusande stark upplevelse. Både melodier och arrangemang lyfter fram texterna och Sofias sköna klara stämma förstärker den personliga touchen på materialet. Det finns kritiker som tycker att hennes röst är alltför klockren och därmed har tappat den mänskliga kontakten men nästan allt på skivan talar emot den negativa åsikten.
   Jag är helt obevandrad i Selma Lagerlöfs prosa och författarskap så det blir en överraskande upplevelse att höra texter framföras till genuint genomarbetad musik. Textmässigt pendlar det mellan ljus, lycka och mörker och allt däremellan. Sångbara texter som sedan möter oerhört vackra melodier och ibland mustiga fiolarrangemang, Som den starka upplevelsen i inledningslåten ”Svårt här att leva” vars titel fortsätter i texten med ”...å det som är lätt,de är å dö”.
   Vid upprepade tillfällen blir det djupa vemodet i många låtar så oerhört underhållande där det finns många låtar som tillhör albumets höjdpunkter. Från den inledande ”Svårt här att leva” via ”Det går väl an”, ”Mörkret” och ”Min älskade (brevet)” till avslutningen med ”Min bleka vän”.
   Och allra bäst och mest imponerande blir samarbetet med några andra röster. Som ”På tu man hand” tillsammans med The Tallest Man On Earths dallrande stämma och det händelserika mötet mellan tre olika röster, Sofia, Sara Parkman och Moonica Mac.
   De folkmusikanpassade instrumenten förstärker både poesin och melodierna och ger albumets helhet en tydlig skärpa. Spontana intron på några låtar ger dessutom känslan av att befinna sig i samma rum som Sofia och musiker.

/ Håkan

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jarmo Tapani Anttila 31/01: Lustigt, har precis läst färdigt boken Too Much Too Young, The 2 Tone records ...

Anne-Lie Dahl Parkegren 16/01: Hej! Jag, en tjejkompis och lilla syrran var på hans konsert. Tror vi satt på...

Peter Jönsson 1/01: Hej Håkan, Bra och nykter recension av Indoor Safari. (Tror emellertid att Nic...

Per Magnusson 29/12: Hej, ang svenska The Howlers inspelning av "Susie Q", som var b-sida på deras e...

Torsten Ståhlberg 29/12: Ang. SAM & DAVE/PERCY SLEDGE/ARTHUR CONLEY/TENDERS: Idrottshuset 25/10 1967. P...

Jan Boholm 13/12: Den här plattan gjorde mig glad, varm och trygg! Har gillat hans lågmälda pla...

Tomas Skagerström 18/11: Håkan Pop, snyggt skrivet. Håller med dig./Tomas ...

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.