Blogginlägg

Eldkvarn konsert

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/6 2002.

KONSERT
ELDKVARN
El Sombrero, Örebro 8/6 2002

Efter Nationalteaterns smått nostalgiska, men innehållsmässigt starka, konsert var det tryggt att uppleva ett Eldkvarn som lever vidare år efter år, skiva efter skiva.
   Dessutom var det skönt att lämna det fladdrande utomhusljudet och möta ett närmast perfekt klubbljud på El Sombrero.
   Lång karriär kan skapa rader av obligatoriska låtar på konserterna men Eldkvarn vägrar stanna upp, bli ett konservativt gubbrockband, för de nya låtarna växer och tar större plats för varje turné. Och de gamla favoriterna görs om, ibland till det bättre, för att inspirationen inom bandet ska kunna hållas vid liv.
   Sent i lördagskväll, bandet gick upp på scen några minuter efter tolv, var det inspirerat så gott som hela konserten. Inledningen var så nära magiskt det går att komma, mittenpartiet blev nästan ännu bättre men avslutningen planade dessvärre ut i dåligt humör till följd av plötsliga ljudproblem, rundgång och lite för improviserade låtar.
   Men så länge det bästa med Eldkvarn bara blir bättre kan man inte klaga på helheten.
   Versionen av “Kärlekens tunga”, förlängd med ett effektfullt lugnt parti, var den bästa på flera år. “Samma sort” har växt ut till den klassiker den inte var för tre år sedan när den premiärspelades på samma scen.
   Och “Jag står upp än”, en högst ordinär låt på skiva, blev en femstjärnig klassiker på scen i lördags. Både det E Street Band-influerade soundet, drivet och den självbiografiska refrängen var en ynnest att uppleva.
   Däremot bör inte lördagskvällens version av “3:ans spårvagn”, i lätt Booker T-stuk, jämföras med storhetsåren på 80-talet. Och “Kungsholmskopplet”, för kvällen något rörig, har vi också hört i bättre kondition.
   Men så länge inget går på gråtråkig rutin i Eldkvarn så kommer det här bandet aldrig att nå en återvändsgata.


Eldkvarns låtar:
Död stjärna
En farlig väg
Inte ens hundarna vill ha dej
Allting jag aldrig fick av dig
Kärlekens tunga
Mitt hjärta tillhör dig
Du älskar inte mig
Samma sort
Jag står upp än
3:ans spårvagn genom ljuva livet
Hus på stranden

Extralåtar
Kungsholmskopplet
Pojkar pojkar pojkar

/ Håkan

Peter 31/05: Nu var det väl så att Tony Bourge var gitarrist och Phillips var trumslagare? ...

Johan S 13/05: Det här blir en resa i min smak! Underbart! Har lyssnat på Linda otroligt myc...

Björn 11/05: There are 2 Kinds of Men in This World…Those who have a crush on Linda Ronstad...

Björn 11/05: Tack för den, som Magnus brukade säga efter avslutad låt. Ett nöje att få t...

Niclas 4/05: Hej Håkan, Farsan visade mig Pugh på tidigt 2000-tal då var jag blott en ...

Björn 3/04: Lite räknefel, det är självklart 40 år mellan 1980 och 2020, inte bara Billy...

Björn 3/04: Blir både glad och sorgsen, när jag läser #11. Magnus, saknad men aldrig glö...

Jan Lennell 30/03: John Hiatt! En klar favorit. Tycker albumet "Warming up to the ice age" håller ...

Claes Janson 20/03: Hej Håkan! Kul att läsa om Baltik. Jag ska snart ta farväl av min 4 år äld...

Silja 13/02: Lokalhistoria är kraftigt underskattat. Mera sånt!...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.