Blogginlägg
Eskobar Violet konsert
Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 22/4 2000.
KONSERT
ESKOBAR
VIOLET
Mono, Örebro 20/4 2000
Två band, två konserter och en kväll som blev natt när ny svensk rock av skiftande kvalité fick en chans att visa upp sig.
Eskobar och Violet, båda albumdebuterade för en månad sedan, men har i övrigt inte mycket gemensamt rent musikaliskt. Så Mono-kvällen, som för övrigt spelades in av P3 Live (sänds 15 maj), hade sina ups & downs fast konserterna var korta, runt en halvtimma.
Eskobar inledde fast deras kommersiella framgångar vida överträffar Violet. Ty lågmält vemod och vackra harmonier går före spektakulär rock och hårda rytmer.
Trion Eskobar, som på scen utvidgades med två man på bas och gitarr/keyboards, brände av sin stora hit, den lätt Chris Isaak-inspirerade "Good day for dying", direkt. En låt som skulle kunna ge gruppen ett genombrott i England av Travis-dignitet.
Nu är inte gruppen företrädesvis i hitbranschen så låtarna från debutalbumet växer och växer i samma takt som bandet. Och en viss tyngd i soundet och en större närvarokänsla i sångaren Daniel Bellqvists agerande kom fram under deras korta föreställning.
Eskobars coola framtoning och musikaliskt homogena framträdande stod i bjärt kontrast med Violets mer högljudda rockshow efter midnatt.
En hårt sminkad Jonny Johansson jobbade hårt med sina glamrock-poser och långa låtar som stundtals var så uppblåsta av volym att albumtiteln "Freaks on heavy metal" plötsligt rimmade logiskt med Violets musik.
Det mindre positiva intrycket av Violet påverkades givetvis av Eskobars insats. Men tjocka lager av smink och smärtsamt hög volym har alltid gjort mig skeptisk.
/ HÃ¥kan
Några rejäla skopor nostalgi
Eldkvarn konsert
<< | April 2000 | >> | ||||
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö |
1 | 2 | |||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 |
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 |
Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...
Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...
Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...
Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...
Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...
Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...
Mikael Johansson 27/06: Var där i konserthuset 1977, 16 år gammal. Visste inte riktigt vad som väntad...
Kjell J 16/06: Kolla gärna in denna ytterst förträffliga Youtube-kanal:@YesterdaysPapers (ti...
Valbobo 10/06: 1970 spelade faktiskt Cilla Black in en cover på Olles Det gåtfulla folket. Ko...
Andreas Lundell 19/05: Svensk pappa och irländsk mamma kan man väl klämma in....
Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.
Kommentarer till blogginlägget: