Blogginlägg

Fjärde gången gillt för Per Gessle

Bilder: Carina Österling

PER GESSLE
Konserthuset, Örebro 1 maj 2022
Konsertlängd: 19:33-21:31 (118 min)
Min plats: 4:e bänkrad, plats 109 längst till höger.

DEN FORNE POPIDOLEN, NUMERA 63-årige Per Gessle, har tillfälligt lämnat den globala karriären med sitt Roxette, som sedan i våras heter PG Roxette, med hela världen som arbetsplats. Fylld av inställda konserter och sjukdom (halsfluss) och framflyttade datum var det dags, efter tre tidigare försök i oktober, december och januari, för Gessle med slimmat komp att till slut äntra Konserthusets scen i Örebro.
   De tre musikerna Christoffer Lundquist, diverse stränginstrument, Clarence Öfwerman, keyboards, och Magnus Börjesson, bas, plus sångerskan Helena Josefsson finns ju med även i Roxette-projektet. Men under den pågående turnén är det svenskt material som står i fokus, med låtar både från solorepertoaren och Gyllene Tider vars låtar faktiskt var i knapp majoritet på konserten. Allt framfördes i en avslappnad snyggt möblerad miljö på scen som rimmade perfekt med turnérubriken Unplugged där samtliga musiker och Helena huvudsakligen satt ned under konsertens 118 minuter.
   För att understryka Unplugged-konceptet saknade Gessles komp en trummis men arrangemang, sound och repertoar blev ändå inte så tillbakalutat som kanske var väntat. Och vid upprepade tillfällen var det istället en mycket pigg och allsångssugen publik som höll takten genom att glatt klappa med i de positivt kända låtarna.
   Det var som sagt Gyllene Tider-låtarna som lite överraskande dominerade konsertkvällen, både inledning och avslutning. Men det gör inte så mycket för i det här mindre formatet förvandlades de annars så klatschigt somriga powerpoplåtarna ibland till ren singer/songwriter-godis. Kanske mest tydlig på Gyllene-låten ”Födelsedag” och den mindre kända ”Vid hennes sida” som är lugn, akustisk och ganska anonym redan i original på gruppens senaste album ”Samma skrot och korn”.
   Med en låtsnickare av rang i centrum blev konserten en fin och hjärtlig underhållningshistoria där både energi och känsla höll en hög trivselnivå.
   Vad som gör en konsert med Gessle bra är först och främst låtmaterialet. Han är ju en låtskrivare av rang och det kan inte vara lätt att välja ut ett 20-tal av hans alster med tanke på att han är tvingad att tillgodose hitönskemål från publiken. Jag kan, som Gessle själv, vara tämligen trött på ”Hej hej sommartider” men förstår att han inte kan gå ut på en scen och hoppa över den låten. I den lite tveksamma kategorin kan jag nog placera ytterligare några påtvingade hits ur kvällens repertoar som jag är allergisk mot. Jag är ganska säker på att publiken inte håller med mig på den punkten ty allsång och handklappning var frekvent under konsertens mest förutsägbara sekvenser.
   Då är det roligare och framförallt mer positivt att analysera övriga musiker och många eleganta arrangemang som lyfte det gamla materialet till ett liv i aktuellt dagsljus. Som Christoffer Lundquists exklusiva färdigheter på slide, dobro, akustisk gitarr och mandolin som så läckert kryddade många arrangemang. Hans mandolin när Gessle spelade ukulele på ”Tuffa tider” var en av kvällens musikaliska höjdpunkter.
   Christoffer är uppenbart trollkarlen i gänget men Clarence Öfwermans klaviaturer, på sin till synes enkla keyboard/synt, är på något sätt ryggraden i Per Gessles hela solokarriär. Pianoklangen är liksom unison med Gessles DNA som resulterar i ett högkvalitativt låtmaterial.
   Sedan har vi sångfågeln Helena Josefsson som påverkade det smakfulla soundet lika mycket som Marie Fredriksson en gång gjorde utan att hon på något sätt kopierar varken sångsätt eller röst. Utan direkt fysisk kraft levererade hon underbart läckra stämmor bredvid Gessles hest begränsade röstresurser.

Kung av Sand
På promenad genom stan
Flickan i en Cole Porter-sång
Småstadsprat
Min plats
Tycker om när du tar på mej
Det hjärta som brinner
Ljudet av ett annat hjärta
Varmt igen
Tuffa tider (för en drömmare)
Juni, juli, augusti
It Must Have Been Love
Vilket håll du än går
Här kommer alla känslorna (på en och samma gång)
Min hälsning

Extralåtar:
Födelsedag
Listen to Your Heart
När vi två blir en

Extraextralåtar:
Vid hennes sida
Sommartider
När alla vännerna gått hem

/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.