Blogginlägg

ALL TIME BEST #94: "Manassas"

STEPHEN STILLS MANASSAS: Manassas (Atlantic, 1972)

NÅGRA ALBUM HAR I HISTORIEN LITE NEGATIVT beskrivits som ”ojämna och splittrade” när man egentligen lite mer positivt kan kalla skivorna ”varierade och omväxlande”. Stephen Stills albumdebut med sitt nya band Manassas 1972 är ett perfekt exempel på en skiva, dubbelalbum dessutom, med spridda skurar av både elektrisk rock, akustiskt baserade låtar och en stor portion country med dragning åt bluegrass. Kanske lite för tålamodskrävande för de rena rockmusikkonnäsörerna men allt på de fyra skivsidorna visar på en extremt varierad ambition att bjuda på ett musikaliskt smörgåsbord av genomgående hög kvalité.
   Som det är numera, när det kan gå två-tre år mellan albumreleaserna för att band, var det inte vid det glada decennieskiftet mellan 60- och 70-talet. Då lyste kreativitetens låga skarpt och produktiviteten var med dagens mått mätt smått galen. Både i allmänhet men också i synnerhet för Stephen Stills.
   Den legendariska kvartetten Crosby, Stills, Nash & Young var Stephen Stills dagliga gärning mellan december 1968 och februari 1970. Först som trio, sedan kvartett. I mars 1970 släpptes det smått legendariska albumet ”Déjà vu” och efter tre månaders paus återkom kvartetten för att turnera och spela in ett av tidernas bästa livealbum, ”4 way street”, som släpptes i februari 1971.
   Under 1970 spelade Stills in och släppte sitt första soloalbum, ”Stephen Stills”, och våren 1971 spelade han in sitt andra soloalbum, ”Stephen Stills 2”, som släpptes sommaren samma år. Samtidigt turnerade han flitigt, den 52 spelningar långa Memphis Horns Tour, med ett eget band och började redan planera för nästa steg i sin karriär. Det var absolut inget fel på Stephen Stills arbetsmoral vid den här tidpunkten fast droger och dryck började få en allt större del i hans liv.
   Ändå gick Stills in i studion mot slutet av 1971 med en ny samling musiker, delvis hämtade från det band han hade omgivit sig med under sommaren, Dallas Taylor, trummor, Fuzzy Samuels, bas, Paul Harris, keyboards, och Joe Lala, percussion. Under sommarturnén hade Stills vägar korsats med Flying Burrito Brothers där han fick kontakt med förre Byrds-medlemmen och bluesgrassfantasten Chris Hillman, steelgitarristen Al Perkins och fiolspelaren Byron Berline som under hösten blev en del av Stills band inför albuminspelningen. Berline hade stor del i det nya omväxlande soundet men blev ingen permanent medlem i bandet.
   Den nya kompgruppen fick också ett eget namn, Manassas, taget efter en amerikansk stad i delstaten Virginia. På omslaget till skivan står gruppmedlemmarna uppradade på den plats i staden, vid tågstationen, där ett historiskt slag hade genomförts under amerikanska inbördeskriget, Battle Of Bull Run 1861.
   Inspelningarna till det som blev ett mäktigt dubbelalbum avslutades i London i januari 1972, världsturnén startade i mars (Stockholm i september, jag var där) och skivan släpptes i april 1972.

”STEPHEN STILLS MANNAS” ÄR SOM REDAN sagts ett väldigt omväxlande dubbelalbum där varje skivsida har fått en egen titel, The Raven, The Wilderness, Consider och Rock & roll is here to stay, som musikaliskt motsvaras av 1) en blandning av rock och karibiska rytmer 2) country och bluegrass 3) huvudsakligen folkrock respektive 4) rock och blues.
   Alla fyra skivsidorna visar upp en härlig musikalisk bredd och ger Stephen Stills fullt svängrum i sin ambition att bjuda på så mycket som möjligt. Alla låtar på första och sista sidan hölls ihop även live, när låtarna bildade en enhet, och är huvudsakligen Stills elektriska rockmusik i sitt rätta element med ”Both of us (bound to lose)”, skriven tillsammans med Hillman, och den långa och spontant jaminspirerade ”The treasure” som höjdpunkter.
   Den mest elektriska skivsidan, den sista, avslutas med en hyllning till Jimi Hendrix, Al Wilson (Canned Heat) och Duane Allman.
   De andra skivsidorna har också sina självklara lite mindre elektrifierade höjdpunkter. Den mjukt härliga ”Colorado” toppar countrymaterialet och ”Johnny's garden” lutar också åt den lugnare och mer behagliga repertoaren.

BOTH OF US (BOUND TO LOSE)” tillhör höjdpunkterna på Stephen Stills Manassas dubbelalbum. Lugn melodisk inledning som får ett latinamerikanskt utbrott mot slutet.



/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.