Blogginlägg

Krönika: Maj 1996

Jag skrev ibland långa ordrika krönikor som den här. Nerikes Allehanda trycktes i broadsheet, stort format, och spalten som skulle fyllas till vänster på nöjessidan var lång. Den här fredagen ville jag berätta att även framgångsrika artister haft uppenbara nedgångar eller svackor i sina karriärer.
   Det finns just nu en podd på Spotify som heter Hundåren, Motgångspodden, där Tomas Andersson Wij söker upp artister som obegränsat får berätta om mindre framgångsrika sekvenser i sina karriärer. Jag har lyssnat på två väldigt intressanta avsnitt, med Per Gessle och Peter LeMarc, som av en händelse råkar sammanfalla med den här krönikan som jag skrev för drygt 24(!) år sedan.

Den här krönikan publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda/Magasinet 15/5 1996.
 
LITEN BLIR STOR – STÖRRE ÄN MAN TROR

FRAMGÅNGAR HAR SIN BEGRÄNSADE TID. Dessvärre också ett liv i skuggan, långt bortom efterfrågan och stora strålkastare, en ofrånkomlig tillvaro för artister.
   Till och från ändras efterfrågan, namnet kan hamna i glömska lika snabbt som genombrottet kom (”stjärna över en natt”).
   Peter Gessle och Peter LeMarc, två svenska gigantiska namn för tillfället, har känt på de olika förutsättningarna.
   I rockbranschen finns det ofta bara en tur-och-returbiljett. Sällan uppstår nya chanser, en ny karriär när den gamla tagit slut.
   Få artister har en så brokig karriär i form av en berg-o-dalbana som Per Gessle. Han må vara rik som ett troll i detta nu men har haft motgångar, mindre glamorösa sekvenser i sitt annars så succéfylla liv.
   Efter Gyllene Tiders sammanbrott 1984 var vi många, inklusive Per själv, som trodde att hans artistliv hade nått en vändpunkt. Från firad tonårshjälte till en tämligen misslyckad solokarriär hade han seriösa funderingar på ett liv bakom som skivbolagsdirektör eller låtskrivare.
   Jag träffade Per flera gånger under mitten av 80-talet. Mycket tillgänglig, ofta på besök i Örebro, berättade han att han föredrog det anonyma arbetet bakom.
   Vid premiären för Gyllenes turné 1984 klagade Per på att de andra ville turnera, inte han.
   När Pers andra soloalbum ”Scener” kom ut hösten 1985 satt han på den här tidningen och tyckte att det var skönt att vara sina egen ambassadör, som han ordagrant uttryckte det.
   Han hatade Gyllenes engelska album ”Heartland café” och lovade att det skulle dröja innan han tänkte skriva låtar på ett främmande språk.
   Mindre än ett år senare senare föddes Roxette av en ren tillfällighet. Och Gessle kom att påbörja en ny, ännu mer framgångsrik karriär. I blickpunkten som sångare, på engelska...
   Sedan har han fått användning för sina ambitioner i förlagsbranschen. Hans Jimmy Fun-bolag är ett av de hetaste namnen bland förlagen just nu.
   Skivbolaget Jimmy Fun hade en kort livslängd. Gav 1988 ut en singel, med soloartisten Ofwerman (mera känd som Staffan Öfwerman).
   Vändpunkten för Gessle kom 1986. Samma år upplevde Peter LeMarc sin karriärs mest olyckliga tid. Skivan med bandet Trust, ”Marmor”, var ett platt försök till tuff, hårdare rock.
   MNW-debuten blev ingen succé. Ingen låt finns med på den just nu aktuella samlingen ”LeMarcologi” fast den enligt titeln omfattar låtar från 1986.
   21 mars 1986 skulle han uppträda på Rockmagasinet i Örebro. Ingen kom.
   Inställd konsert och jag mötte då en nedstämd LeMarc som skyllde på än det ena (”vädret”) än det andra (”schlagerfestival på tv”) utom på sitt eget misslyckande att så långt göra tillräckligt attraktiv musik.
   Även LeMarc fick revansch. ”Håll om mej” blev en hit 1987 och vägen uppåt har varit spikrak sedan dess. Från tvivlande B-artist till ett liv som ekonomiskt oberoende. Inte bara genom ett framgångsrikt jobb som artist utan också som efterfrågad låtskrivare till artister som Sven-Ingvars, Viktoria Tolstoy och Lisa Nilsson.
   LeMarc har under senare år tjänat så bra att han, vad jag erfar, i dagarna tackat nej till ett fett anbud till gage.
   Kravet var tre konserter på tre festivaler (inklusive Slottsfestivalen i Örebro) på tre dagar i sommar. Det ovannämnda budet, ett sexsiffrigt belopp, kunde inte få LeMarc att avbryta sin planerade sommarledighet.
   Han har givetvis sin fulla rätt att välja jobb. Men hans motivering till sitt nej är dock sensationell.
   - Jag har ingen lust, var LeMarcs svar till förstummadee festivalarrangörer.
   Apropå ingenting annat:
   Är det någon som idag minns Babylon Zoo?

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.