Blogginlägg

En innerlig konsertupplevelse

Postad: 2015-09-27 17:16
Kategori: Live-recensioner

Foto: Miguel Colinet
MOHLAVYR
East West Sushi, Örebro 25 september 2015
Konsertlängd: 22:00-23:29 (89 min)
Min plats: Stående i baren ca 5 meter från scenen.


Jag missade vissserligen Mr Robot på tv i fredagskväll men fick i gengäld en livs levande och mycket personlig poptjej som en mäktig kompensation. I en konsert som först och främst presenterade Mohlavyrs helt nya album "Krympta drömmar" men också några både nya och gamla låtar.
   Ulrika Mohlin ledde sitt lilla men väldigt okonventionella band på dragspel, piano och akustisk gitarr. Tillsammans med en cello (Klara Leanderson Andréas), en vibrafon (Emelie Sjöström) och vid några sporadiska tillfällen en elgitarr (Gabriel Rådström) såg det smakfullt, mycket intressant och hoppingivande ut på scen redan innan tjejerna äntrade East Wests lilla scen.
   Ulrikas sånger har ju i grunden sprudlande karaktärer och pendlar mellan lekfulla och känsliga lägen och live, med många personliga och förklarande mellansnack (som bland annat tog udden av min slarviga slutsats att "Nico" handlade om en sångerska), blev det många gånger än mer personligt och levande. Med en närhet som flera gånger under konsertens nästan 90 minuter gränsade till intim och emotionell.
   Ännu en gång blev jag påmind om att Ulrikas popsånger har drag av musikteater där orden staplas på varandra och blir ett vattenfall av poesi. Och musiken och arrangemangen, som av naturliga och praktiska skäl blev lite förenklade på scen, kom att bli än mer viktiga detaljer i ambitionen att föra fram budskap eller helt enkelt bara underhålla.
   Ryggraden i repertoaren var som sagt den nya skivan medan Ulrika skiftade mellan instrumenten och gjorde variationen till något positivt och händelserikt. Och i den där flexibla helheten framstod Ulrika ofta som en svensk motsvarighet till Kate Bush med betoning på just svensk.
   Tjejernas samspel på scen var bedövande skickligt och samstämmigt och det blev en skön kontrast i allt det vackra när Gabriel Rådströms elgitarr spräckte upp den eleganta ytan med ett på samma gång vackert och skramligt sound.
   Från titellåten på senaste albumet till kvällens andra version av "Ensam och jag", som spontant framfördes av Ulrika som final och extralåt just ensam på scen, var konserten i fredagskväll en övervägande innerlig upplevelse. Jag saknade egentligen bara en låt, den nya skivans bästa låt "Promenaden", men fick en ny favorit i den lite äldre låten "My walk" som framkallade både allsång i publiken och en positiv rysning i min ryggrad.

Krympta drömmar
Ensam och jag
Ogräs
Ingen typisk militär
Ibland
Nico
No idea
Cajas sång/On the edge
My walk
Huset
Älgen och myran
Kära kropp
I like humans

Extralåt:
Ensam och jag (solo)

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (425)
Feber (5)
Filmklipp (129)
Grupper (16)
Jul (54)
Konserter (223)
Krönikor (136)
Larm (20)
Listor (47)
Maxi12" (35)
Minns (117)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2015 >>
Ti On To Fr
  1 2 3 4 5 6
7 8 9 10 11 12 13
14 15 16 17 18 19 20
21 22 23 24 25 26 27
28 29 30        

Tomas 15/10: Du har skrivit fel ording i bildtexten. John och Stu ska byta plats...

Jan Arne Martin Lennell 12/10: Så himla bra...om än inte i nivå med Del Amitri som grupp. Har tyvärr inte fått ...

Johan S 11/10: Helt enkelt en fantastisk platta!...

Gunnar Åslund 7/10: Cream spelade på Idrottshuset i Örebro den 18/11-1967....

Erik E 24/09: Enligt wikipedia är Titam Florebeck en pseudonym för Stephan Forkelid: https://s...

Bengt 20/09: Hej Skall vara One Chord Wonders med the Adverts! Tackar för en i övrigt fan...

Björn 14/08: Tack Håkan! En kulturgärning för alla, inte bara för vi som älskar Magnus väldig...

Valbobo 13/08: Ett lite märkligt sammanträffande är att de tre låtar du nämner som djupt person...

Johan S 8/08: Aah, detta är verkligen en gammal favorit. Pubrockpärla! Tycker också Gomm sl...

Jan Lennell 28/07: Petitess, men ändå för ordningens skull; 20 juni ska vara 20 JULi :). Tack för e...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.