Blogginlägg

Spretade åt alla möjliga håll

Foto: Magnus Sundell
Foto: Anders Larsen

THE SADIES
Scandic Grand, Örebro 27 april 2015
Konsertlängd: 20:05-21:25 (80 min)
Min plats: Sittande ca 8 m från scenen.

Gjorde ett spännande experiment inför den här konserten med den amerikanska gruppen The Sadies som besökt Örebro en gång innan förnågra år sedan. Kamrater hade hetsat, uppmanat och verkligen "tvingat" mig till den här konserten och på något märkligt sätt, för mycket snooker-VM från Sheffield, var jag oförberedd och hade inte ens lyssnat på The Sadies musik. Det kanske är en skamlöst dålig förberedelse men jag ville via alla lovande rekommendationer vara nyfiken och öppen i sinnet inför konserten.
   Hade givetvis läst lite om The Sadies innan konserten och framförallt inspirerats av dels alla superlativer kring konserter och dels den gränslösa beskrivningen av deras musik. Men utan att höja mina egna förväntningar eller förhoppningar. Fram till fem minuter över åtta på måndagskvällen var jag fortfarande ganska nollställd men ändå nyfiken.
   Nu var väl den musikaliska blandningen inte lika gränslös och mångfaldig som vännen Pelle Magnussons skriver på sin Raised On Records-sajt men det var genomgående en skön variation på bandets repertoar. Som pendlade mellan country och instrumental 60-talsmusik, läckra gitarrtoner och speedade soloinsatser, där bröderna Travis, krullhårig, och Dallas Goods, slätkammad (se bild till höger: tack Torbjörn Larsson), geniala samspel fick mig vid något ögonblick att, faktiskt ganska omotiverat, tänka på Television fast Sadies musik hade fler rötter i "Telstar", twang, surfmusik och Bo Diddley. Kanske är jämförelsen med extremt spretiga NRBQ mer relevant.
   Bakom gitarrbröderna Good byggde ståbasisten Sean Dean och trummisen Mike Belitsky upp en mycket solid grund för låtar och arrangemang att sedan spreta ut åt alla möjliga (och ibland omöjliga) håll.
   Jag var som sagt oförberedd och olyssnad på The Sadies musik och ibland lät det som covers fast det förmodligen inte var det. Men jag har också förstått att "There's a higher power" var en låt hämtad från The Louvin Brothers klassiska låtskatt.

/ Håkan

Håkan Gustafsson 10/08: Brillijant skiva/grupp! Förutom dina referenser så har jag alltid tyckt att de...

Björn Amberfält 8/08: Instämmer till fullo! Hade den stora stora ynnesten att få närvara vid turné...

Peter Bergman 27/05: Deliverance = Den sista färden...

Kjell Jonasson 23/04: Lite galet i rubriken möjligen?...

Torbjörn Janson 19/03: Fantastisk platta! Minns en hejdundrande spelning i visserligen rätt trista Lis...

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.