Blogginlägg

Stiff-extra: Mysteriet Jill Read är löst!

FÖR ATT TA DET FRÅN BÖRJAN så gick Dave Edmunds in i Rockfield-studion någon gång 1974-75 och på helt egen hand spelade in en coverversion av The Chantels 1958-hit "Maybe" (se ovan) till sitt andra soloalbum "Subtle as a flying mallet". Några år senare producerade Dave en ny version av samma låt i samma studio, nu tillsammans med sångerskan Jill Read vid mikrofonen. Men ryktet att det var Dave själv med en manipulerad röst som egentligen var Jill Read växte till en allmän sanning och blev nästan en officiell verklighet.
   Bert Muirhead skrev i sin näst intill auktoriserade bok "Stiff - The story of a record label" (1983) att "Jill Read was in fact Dave Edmunds", Stiff-chefen Dave Robinson pÃ¥stÃ¥r än idag att han inte har betalat ut royalty till nÃ¥gon, pÃ¥ Wikipedia pekas Jill Read ut som en pseudonym för Dave och i Tobbe Stuhres mycket omfattande Stiff-diskografi rÃ¥der det heller ingen tvekan "...yes, Jill Read was Dave Edmunds".
   Men det har under Ã¥ren dykt upp Ã¥tskilliga tvivel i ämnet och som ifrÃ¥gasatt den simpla uppgiften att namnet Jill Read i verkligheten är Dave Edmunds. Min vän Lasse Kärrbäck har varit i kontakt med Rockfield-ägaren Kingsley Ward som tydligt minns en tjej vid inspelningen av "Maybe". Men Lasse diskuterade ocksÃ¥ saken med Dave, nyckelpersonen i detta "drama", förra vÃ¥ren där han förklarar att Jill Read var en sÃ¥ngerska frÃ¥n Cardiff som sjöng i ett band där bandledaren var kompis med Dave. Ni kan läsa det här.
   SÃ¥ lÃ¥ngt gav efterforskningar inga nya uppgifter i ämnet men i veckan kom ett klart genombrott i mysteriet Jill Read. Den etablerade keyboardisten Blue Weaver (Amen Corner/Strawbs/Bee Gees) frÃ¥n Wales kommenterade Jill Reads YouTube-klipp med orden:
   "Jill Read was known as Tawny Reed in the 60's and had a minor hit with 'Needle In A Haystack'. I was in her band in London for 1 year. She was, like myself and Dave Edmunds, from Cardiff. That is her voice I am sure..."
   Nyheten om Tawny Reed förklarar Jill Reads existens och med hennes artistnamn till hands avslöjas plötsligt en artistkarriär som hon inledde redan 1965 som 17-Ã¥ring. Som tonÃ¥ring turnerade hon i södra Wales tillsammans med sitt kompband The Flower Pot Men och upptäcktes dÃ¥ av den kände skivproducenten Tony Hatch (Petula Clark, Searchers med flera). Debutsingeln var en cover pÃ¥ The Velvelettes Motown-lÃ¥t "Needle in a haystack" (se nedan) som inte fick nÃ¥gra listframgÃ¥ngar men ryktet om Tawnys energiska sÃ¥ngstil, jämfördes med Lulu och Cilla Black, nÃ¥dde USA och skivan släpptes pÃ¥ Leiber-Stollers skivetikett Red Bird.
   B-sidan pÃ¥ debutsingeln var hennes version av Baby Washingtons "I got a feeling" (se nedan) där hennes röst ännu en gÃ¥ng är sÃ¥ underbart framträdande. Se nedan.
   1966 släppte Tawny Reed sin andra singel, tvÃ¥ Fred Hughes-covers ("You can't take it away" (se nedan)/"My heart cries"), som inte heller tog sig upp pÃ¥ nÃ¥gra listor. Sedan försvann Tawny Reed, eller Gillian Reed (Gillian=Jill) som var hennes riktiga namn, frÃ¥n musikbranschen för att bara tillfälligt dyka upp i ett unikt Stiff-sammanhang 1977. Och det finns sorgliga uppgifter pÃ¥ att hon dog i slutet pÃ¥ 80-talet.
   Ursprungligen var Jill Reads "Maybe" en lÃ¥t pÃ¥ den tidiga Stiff-samlingsskivan "Bunch of Stiffs" och släpptes även pÃ¥ singel i Frankrike och Holland.
   B-sidan pÃ¥ den holländska singeln var ytterligare en cover, Willie Dixons "Wang dang doodle", som Dave Edmunds för övrigt hade spelat in nästan tio Ã¥r tidigare med Love Sculpture.
   PÃ¥ omslaget till den holländska skivan "efterlyser" Stiff, pÃ¥ sedvanligt lustigt manér, Jill Read för att kunna betala ut royalty.



"Needle in a haystack"


"I got a feeling"


"You can't take it away"


/ HÃ¥kan

Anders Welander 19/10: The Howlers från Kristianstad spelade in Suzie Q före både Rolling Stones och...

Mikael Wigström 13/10: Så fint skrivet,,har ju följt nick sedan han började,,och han är fortfarande...

Mikael Bodin 11/10: Jag var också på plats i den bastuliknande arenan och fick uppleva vad som ver...

Mikael Bodin 11/10: Jag var pÃ¥ en av Tyrolspelningarna och en pÃ¥ TrädgÃ¥rn i Göteborg och kan hÃ...

Hanna B 18/09: Hej Håkan! Min uppfattning av kvällen på Frimis var snarare att folk var där...

Peter Forss 5/09: Jag minns låten som "Stop" från LP:n Supersession. Här en spotifylänk till ...

Per H 28/08: Omräknat till dagens penningvärde är det 213 kr, det får man inte många kon...

Per Erik Ahlqvist 28/08: Hej Håkan! Jag har undrat över en sak med just Fluru. De släpte sin debutsing...

Bengt Gustafsson 17/08: Hej Visst kan Bruce varit missnöjd med Rendezvous. Men den spelades live 57 gÃ...

Peter 2/07: Nja, Honeycombs hade ju en hit till: That´s the way som jag tror hamnade på Ti...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.