Blogginlägg

Nästa stora rockexport

Rubriken på min recension kanske låter som ett skämt men 1981 var faktiskt svenska Dave & the Mistakes en riktigt het grupp i branschen. 1980 gav gruppen ut ett minialbum, ett uppmärksammat skivformat som också gav grupper som Docent Död och T-Shirts chansen att ge ut skivor, men blev upptäckta på allvar samma höst. När Elvis Costello hade spelat på Eriksdalshallen i november (en "berömd" konsert där förbanden Dag Vag och Ebba Grön fick den största publikresponsen, läs här) gick han och hans band till Alexandra och där spelade Dave & the Mistakes som föll Elvis i smaken.
   Det fick till följd att bandet fick agera uppvärmare på Costellos månadslånga Englandsturné i mars 1981. Kontakterna resulterade också i några singlar producerade av engelsmannen Simon Boswell men gruppen sprack 1982.
   Upptäcker när jag gör research till de här raderna att Johan Ekelund (Ratata) vid något tillfälle spelade bas i Dave & the Mistakes. Vet inte om han var med just vid den här konserten.
   Uppsala-gruppen Hansa Band släppte sitt första album "Flipperspel" 1979 och var 1981 aktuella med hitlåten "Mörkret faller på" som följdes av ett album med samma namn.


Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 15/6 1981.

DAVE & THE MISTAKES
HANSA BAND
Brunnsparken, Örebro 12 juni 1981

Fredagskvällen var mycket kylslagen. Blåsig, regnvåt och allmänt dyster. Sommaren hade onekligen kommit av sig och det var på Regnbågen (mycket passande namn denna kväll!) i Brunnsparken dags för den andra konserten i Allehanda Rocks sommarserie. Naturligtvis skrämde de yttre förutsättningarna bort den stora publiken. Hansa Band och Dave & the Mistakes fick uppträda för en liten, ungdomlig men entusiastisk publik.
   Uppsala-bandet Hansa Band inledde fredagskvällens dubbelföreställning. När de gjorde sitt första album hösten 1979 var de ett ungt bluesrockgäng med väldiga utvecklingsmöjligheter. Men med tiden formades de istället till en finsnickrad popgrupp på skiva. Gruppen har sedan fastnat i samma snäva fålla som Factory, Strix Q och andra liknande produkter.
   På scen fick musiken en annan innebörd och de lät tuffare och råare. De skriver nu låtar i poprockgenren som enbart är tillverkade för att de är lättnynnade, jämför den senaste hitlåten "När mörkret faller på". På scen blev det bara outsägliga upprepningar på samma tema som också hade svårt, förutom i nämnda hitlåt, att tända publiken.
   Dave & the Mistakes gjorde ingen märkvärdig mediumplayskiva, 6 låtar på 45-varv i LP-format, i höstas. Den lämnade mig snarare helt likgiltig och har inte, trots åtskilliga spaltmetrar i storstadspress, ännu idag fått mig på bättre tankar.
   Kanske är de Sveriges nästa stora rockexport ut i vida världen. Efter deras sensationella inhopp som förband åt Elvis Costello i England i våras går de förmodligen i hamn med ett engelskt skivkontrakt i höst och får då många och nyfikna ögon (och öron) på sig.
   Med sina två sångare har gruppen en visuell utstrålning som få i Sverige men paradoxalt nog är det på sången hela gruppens sound spricker. Chicagofödde Dave Nerge spelade på scen alldeles för mycket pajas och clown, med sologlasögon, spräcklig slips och två nummer för stor kavaj, för att kunna bära rollen som den ledande sångaren med svag röst framför ett högljutt rockband.
   I sångerskan Tove Naess bredvid sig hade Dave däremot en stor tillgång, , både attraktiv och begåvad, som borde släppas fram lite oftare. Bandet Mistakes gjorde inte heller några misstag. Levererade tät, effektiv och levande rockmusik.
   Med bara ett halvt album bakom sig fick vi höra mycket nyskrivet material som kommer på det planerade albumet. Många bra låtar som om gruppen fixar till skivsoundet kan bli en sensation.
   Publiksiffran på några hundra var en besvikelse denna i övrigt dystra sommarkväll. Men grupperna som uppträdde var relativt nya och har ännu inte nått den stora och breda publiken.
   Publiktillströmningen blir säkert bättre när Allehanda Rock på scensommaren presenterar etablerade namn som Tomas Ledin, Ulf Lundell och Jerry Williams.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.