Blogginlägg

Verbal briljans på svenska med Olle

Postad: 2012-09-10 07:23
Kategori: Live-recensioner

Foto: Carina Österling
Den här recensionen publicerades i en kortare version ursprungligen på na.se 9/9 2012.

OLLE UNENGE & CO
Stadsträdgården/Live At Heart 8 september


I lördagskväll strax efter kl 20 såg jag under närmare 40 minuter en solokarriär födas. Låt vara att Olle Unenge, på alla sätt en rutinerad artist men mest känd som Tullamore Brothers-ledare, är 50 something men han är den ungdomligaste människa jag känner som är äldre än jag själv. Med ambition att hela tiden ta nya steg musikaliskt, sjunga på ett för honom nytt språk och omge sig med musiker vars ålder har en spännvid som överträffar det mesta kunde slutresultatet på premiärspelningen aldrig gå fel.
   Gitarr+gitarr (ofta slide)/banjo+fiol+ståbas är ingen uppenbart logisk sammansättning på ett band men i Olle Unenges fall blev det en lyckad kombination då han för första gången i sin långa karriär släppte fram sitt svenska material i sin helhet. På ett språk som i Olles mun jag först uppfattade som lite onaturligt men efter bara några låtar kändes alltmer okonstlat. Inte minst tack vare den underbara lyriken i hans texter.
   Nu var inte allt material, musik och text, i den åtta låtar och 40 minuter långa repertoaren helt och hållet från Olles egen penna ty några texter hade utländska original men där och även i övrigt visade han upp en verbal briljans som inte kallas översättning utan ren och skär konstnärlighet. Konserten innehöll nämligen också slagkraftiga tolkningar av Hoyt Axton, Bob Dylan, Christy Moore och traditionella låtar. Exempelvis blev "Lightning bar blues" till "I en trivsam bar", "Farewell Angelina" till smärtsamt vackra "Farväl vackra Sara" och "The cliffs of Doneen" flyttades till Sverige och blev "Vykort från Koster".
   De skickliga och småkomiska mellansnacken, rutinen lyste igenom även där, förstärkte också helheten när Olle bland annat ödmjukt sammanfattade valet av textämnen till enbart öar och öl. Den raka sanningen var naturligtvis något helt annat.
   Det musikaliska mötet mellan de äldre gitarristerna, Olle och Lennart Nordström, och Kajsa Zetterlunds fiol och Robin Mossbergs ståbas var det som levt kvar längst i minnet. Exempelvis Kajsas andrastämma och Robins basintro i "Mellan ebb och flod" och Lennarts banjo i "Vykort från Koster".
   Olle blev näst intill tvingad av sina egna bandkamrater att framföra den irländska folkmelodin "Wild mountain thyme" och den hörde kanske inte hemma i kvällens koncept men avskalad och akustisk blev det ändå en mäktig slutpunkt.
   Här nedan följer den officiella setlistan som nästan stämmer med verkligheten. Olle poch bandet hoppade näst sista låten och gick direkt på "Wild mountain thyme".


Foto: Carina Österling

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (448)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Grupper (16)
Jul (76)
Konserter (233)
Krönikor (155)
Larm (20)
Listor (50)
Maxi12" (35)
Minns (137)
Pubrock (13)
Stiff (49)
www (1)

<< September 2012 >>
Ti On To Fr
          1 2
3 4 5 6 7 8 9
10 11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30

Mats Jarl 13/01: Nej, Clapton spelade bara med Bluesbreakers i England. John Mayall's första tur...

Björn Stein 12/01: Bente från 3 september 1975. Skär genom märg och ben 45 år senare...vilken v...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Ha, ha! Skrev nyss en kommentar på detta inlägg bl a om att albumet ej gick at...

Jan Arne Martin Lennell 6/01: Sitter och surfar på din sida. Denna har jag helt missat. Måste tyvärr erkän...

Peter Lundmark 5/01: God fortsättning på det nya året. Har följt din sida sedan starten och den h...

Per Theander 2/01: Hej! Kul att du nämner Tim Hardins absoluta mästerverk "Suite for Susan Moore...

Björn 1/01: Tack Håkan, för ännu ett år av underhållande, lärande och berörande läsn...

Hakan Nystrom 1/01: Otroligt tråkigt att höra !! Jag har alla hans plattor och hade länge hoppats...

Jan Arne Martin Lennell 29/12: Intressant lista! Försöker bestämma mig för Pretenders (balladerna är ju ur...

Silja 29/12: Ja du Håkan, jag har svårt att se någon nåd detta dystra år 2020. Men det b...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.