Blogginlägg

Nick Lowe är en mästare på allt

NICK LOWE är inte bara Nick Lowe. Han är också låtskrivaren Nick Lowe, producenten Nick Lowe, gruppmedlemmen Nick Lowe och, givetvis, skivartisten Nick Lowe. Dessutom är Nick i allra högsta grad aktuell med "The old magic".
   Jag har valt att göra en mer eller mindre heltäckande diskografi över den legendariske och inflytelserike engelsmannen och har även denna gång haft mycket stor hjälp av min gode vän Lasse Kärrbäck.
   Har under en längre tid sorterat upp Nick Lowes alla olika specialområden inom skivbranschen där han har varit professionellt verksam i över fyrtio år. Som medlem i Kippington Lodge och Brinsley Schwarz, som sidekick till Dave Edmunds i Rockpile, som pionjär och producent/artist på nystartade skivbolaget Stiff, en musikaliskt blomstrande solokarriär på 80-talet, medlem i supergruppen Little Village och har sedan under de senaste 20 åren odlat myten som mogen och tillbakalutad åldring som kan se tillbaka på en lång karriär med genuina, ofta långsamma, melodier och snillrika texter med både ironi, gråhårig dignitet och vardaglig realism. Lyssna inte minst på det helt nya och fantastiska albumet "The old magic".
   Vid sidan av arbetet som Elvis Costellos producent har Nick producerat ett otal andra artister som exempelvis Graham Parker, Wreckless Eric, Dr Feelgood, Mickey Jupp, Pretenders, Paul Carrack, sin dåvarande fru Carlene Carter, Fabulous Thunderbirds, John Hiatt och Mavericks.
   Som genuint efterfrågad låtskrivare har hans exklusiva låtmaterial också hamnat hos flera av de ovanstående artisterna plus Jona Lewie, Rumour, svenska sångerskan Tove Naess, Huey Lewis, Johnny Cash, Jim Lauderdale, Solomon Burke och Howard Tate. Och i filmer som "Absolute beginners" och ”Planes, trains and automobiles”.
   Apropå filmmusik ska vi i sammanhanget inte glömma Nick Lowes kanske totalt största framgång (i alla fall som låtskrivare...) när hans låt "(What's so funny 'bout) Peace, love and understanding" hamnade i den kommersiellt framgångsrika filmen "Bodyguard" 1992. Visserligen i en förbjudet själlös och mesig version av Curtis Stigers men den gav Nick många sköna miljoner.
   Men Stigers version av Nick Lowe-låten hör egentligen inte hemma i mina olika diskografier ty artister som av en eller annan anledning (förhoppningsvis musikalisk) gjort en allmän Nick Lowe-låt finns det inte plats för i min genomgång. Om så hade varit fallet hade jag varit tvungen att här även nämna namn som Robben Ford, Leo Kottke, Charlie Musselwhite och Lars-Kristerz (!) också.
   Detsamma gäller Nick Lowes otaliga gästinhopp i olika sammanhang där han spelar bas eller körar. Kanske finns det möjlighet att återkomma i det ämnet.   

Ett mindre fördelaktigt tema genom Nicks hela skivproduktion har varit cigaretten som har förekommit på många skivomslag och etiketter genom åren.


/ Håkan

Mike Waxmann 18/02: Jobbade åt EMA-Telstar under många år och ansvarade denna kväll för caterin...

Åke 7/01: Roligt att läsa, jag var på den konserten och tog en hel del bilder. Kom att s...

Valbobo61 21/11: Fire är ju en riktig rökare (HaHa). En av mina absoluta favoritlåtar, Red Cad...

Silja 6/10: Arrival heter instrumentallåten. Fin melodi som jag känner igen med en annan t...

Peter 26/09: Jag liksom alla journalister då tyckte Stockholm 1988 var mycket bättre. Jag l...

Jerker Emanuelson 29/08: Kul att ses! Du skriver att Bob hade olika kompband på de andra spelningarna me...

Tomas Skagerström 14/08: Hej "Håkanpop". Kul att hittat till din sida./tegelgubben....

Håkan Gustavsson 16/06: Vilket kul och bra initiativ! Ser verkligen fram emot lite inspiration och för...

Björn 3/03: Hej Håkan. Tack för de orden om D.J. Tumme upp, för liknelsen med Mick Jagge...

Kjell J 31/01: Texten är förstås skriven 1980, Men ursäkta gnället och/eller pekpinnen, Ro...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.