Blogginlägg

”Lai lai”

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 17/3 1999.

EVA DAHLGREN
Lai lai
(Anderson)

Det är ett märkligt 90-tal Eva Dahlgren har att se tillbaka på. För åtta år sedan gjorde hon sin både bästa och mest sålda (en halv miljon ex!), ofta en alldeles omöjlig kombination, skiva med "En blekt blondins hjärta". Efter ett symfoniskt halvlyckat försök spred sig turbulensen till det personliga planet. Så hon gör comeback med tung massmedial uppmärksamhet på sina axlar. En stor comeback. Få hade klarat av den pressen som i nio fall av tio hämmar den konstnärliga kreativiteten.
   Men Eva verkar starkare än någonsin. "Lai lai" är mäkta imponerande på fler än ett sätt.
   Förutom stråkar spelar Eva samtliga instrument själv. Av alla pinsamma, konstgjorda exempel jag har hört genom åren i den genren låter "Lai lai" så otroligt naturlig, levande och händelserik. Inte ett spår av studiokänsla här. Jag har tidigare inte tänkt på Eva som gitarrist men hon hanterar instrumentet mycket proffsigt. Ingen saknar Jonas Isacsson eller Micke Nord här.
   Ändå är det ett avancerat studiojobb som ligger bakom skivan. Röster på röster, snygga tempoväxlingar, komplicerade arrangemang och fina influenser i enorma ljudbyggen. Ibland intensivt citypräglat, "Min familj", och ibland luftigt som en sommaräng, "För att du är här".
   "Lai lai" är en värdig uppföljare till "En blekt blondins hjärta". Men jag har svårt att upptäcka de påtagliga hitsen ty även ett rutinerat musik-öra, undertecknad, behöver upprepade lyssningar för att de många geniala detaljerna ska falla på plats.
   Och då framträder en handfull låtar som rena Dahlgren-klassiker. "Tavlor utan ram", en sorts överraskande blues, "Ja", en läcker vals, och "Rik och ökänd", skivans mest catchy låt.
   Och så titellåten i sin spröda, bräckliga kostym. Där rösten inte är en röst utan endast en utandning. Och singeln "Underbara människa" håller fortfarande.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.