Blogginlägg

En institution med få överraskningar

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 23/8 2009.

KONSERT
Jeremias Session Band
Stadsparken, Örebro 22 augusti 2009
Konsertlängd: 19:33-21.35
(122 minuter)
Min plats: Stående ca 30 meter på vänster sida från scenen.

Tradition är ett viktigt ledord i Jeremias Sessions Bands programförklaring. Jeremias i Tröstlösas texter ligger till grund för bandets hela repertoar och bandet har nu blivit en institution och en tradition, måhända med ett lite kortare tidsperspektiv. Det var tredje sommaren i rad som bandet med gästartister arrangerade en konsert traditionsenligt sista helgen i augusti i Stadsparken. Mycket väl anpassat till dagen då Jeremias firas.
   Med tradition följer också upprepning och förutsägbarhet. Två ord som inte klingar så bra i en recensents ordförråd. Efter tre somrar, en framgångsrik skiva som kom förra året, och åtskilliga konserter var det svårt att känna den riktigt inspirerande spänningen inför konserten.
   Medan överraskningarna var begränsade, ett kort inhopp av Eva Eastwood, så var det på plats ändå lätt att imponeras av den musikaliska underhållningen under drygt två timmar. Hela bandets samlade kompetens framkallade den homogena känslan.
   Sedan förra året hade bandet ändå uppdaterat sin repertoar och ökat på Jeremias-materialet med en handfull låtar. Kanske inte så banbrytande och kanske inte så revolutionerande men det är viktigt att poängtera att det finns en oerhörd sångskatt att gräva ur. Och att Staffan Ernestam sedan har inspirationen och kunnandet att dekorera den traditionellt betydelsefulla poesin med en klädsam musikalisk skrud betyder så mycket för framtiden. För att Jeremias i Tröstlösas minne ska leva vidare i oförminskad styrka även för kommande generationer.
   De nya låtarna till trots var det givetvis de gamla numera kända låtarna i repertoaren som gav konserten en flygande start. Som gav den stora publiken, många, många tusen, sitt stora lystmäte. Med Karin Wistrand i fokus vid mikrofonen var konserten i vanlig ordning som mest populär. Då var även allsången som allra tydligast.
   Men min store favorit i bandet, både Karin och Staffan får ursäkta, är Niclas Ekholm som under det senaste året växt ut till närmast en gigant. Han tog över Mats Ronanders roll i den irländskt klingande ”Bergslagsstad”. Han är ju som klippt och skuren för den rollen då han dessutom spelar munspel. Hans ”Man kallar det att glömma” är fortfarande en av showens starkaste nummer och han stod också i centrum på flera av de nya låtarna. Av vilka en, ”En bädd till ro” (som jag tror den heter), stördes av tekniskt strul men även den svåra situationen klarade han av galant. Det var just där som hela konserten nådde sin topp.

Staffan Ernestam, gitarr och sång
Karin Wistrand, sång
Clas Olofsson, gitarr och lapsteel
Niclas Ekholm, percussion, munspel och sång
Fredrik Landh, bas och sång
Niklas Bäcklund, saxofon och gitarr
Martin Landh, orgel och dragspel
Peter Nygren, piano och sång
Mikael Dahlén, trummor
Olle Unenge, gitarr, banjo och sång
Ulf Karlsson, säckpipa (”Man borde inte sova”), fiol (”Tess Lördan”)
Eva Eastwood, sång (”Tess Lördan”)

Låtarna:
Sommar
En fågel
Mor Sol
Om du vill dansa med mig
Bergslagsstad
Trastland
Vi lyckliga
Man kallar det att glömma
Serenad
Lättast när man sover
Skuggorna
Eko
En bädd till ro
Ett märkvärdigt trä
Snöfallet – Colombine och Pierrot
Man borde inte sova
Tess lördan
En sommarvän
När alla fåglar tiga

Extralåtar
Tak över huve
Dräng i stan
Kanske

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.