Blogginlägg från 2022-12-05

ÖREBRO LIVE #42: Lars Winnerbäck 2008

Postad: 2022-12-05 07:52
Kategori: ÖREBRO LIVE 100

OM JAG SKA AVSLÖJA VILKA ÅR JAG upplevde mina totalt bästa Lars Winnerbäck-konserter, både inomhus och utomhus, så var det 2006, 2007 och 2008. Motsägelsefullt producerade han under de här åren inte så många nyskrivna skivor, egentligen bara ”Daugava” (2007), men populariteten var stabil och ständigt ökande. Som gjorde samlingsalbumet ”Efter nattens bränder” (2006) till en hit på den efterföljande turnén det året, med en konsert som jag redan har noterat lite längre ned, #54, på min 100-lista över favoritkonserter i Örebro.
   Förutom aktuella singeln ”Strimmor” var Winnerbäck 2008 mittemellan två studioalbum, ”Daugava” och ”Tänk om jag ångrar mig, och sen ångrar mig igen” (2009), men det var ingenting som påverkade varken bandet eller publiken den här ljuvligt sköna sommarkvällen i Brunnsparken.
   2006 avslutade Winnerbäck samarbetet med sin sedan många år tillbaka trogna kompgrupp Hovet och 2007 presenterade han en till mycket stor del ny kompgrupp när han och bandet åkte till Irland för att spela in ”Daugava”. Det nya kompbandet, som inte hade något namn, turnerade med Winnerbäck första gången på hösten 2007 inomhus och blev av naturliga skäl också det band som följde med på sommarturnén 2008.
   Av det sju personer starka kompbandet var det bara en, Johan Persson, piano/tramporgel/gitarr/dragspel med mera, som hade spelat i Hovet tidigare. Övriga musiker var Ola Gustafsson, gitarrer/mandolin, Anders Nygårds, fiol/viola/mandolin, Jerker Odelholm, bas/kontrabas, Anders Hernestam, trummor, Monica Starck, sång/gitarr, och Malin-My Nilsson, fiol/viola/piano.
   Winnerbäcks turné sommaren 2008 startade 11 juli på Sofiero i Helsingborg och nådde Örebro 8 augusti innan turnén avslutades 23 augusti ”hemma” i Linköping. Scenkonstruktionen var genomskinlig och jag har varken förr eller senare sett något liknande. Strålkastare stod utanför väggar och tak och lyste in på scenen och gav en mäktig visuell upplevelse, speciellt mot slutet av konserten när det började mörkna på himlen.
   Konsertkvällen i Brunnsparken innehöll också ytterligare två artister innan Lars Winnerbäck med band äntrade den spektaulära scenen: Markus Krunegård inledde kvällen med en halvtimmes konsert innan Miss Li kom och gjorde likadant.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 10/8 2008.

LARS WINNERBÄCK
Brunnsparken, Örebro 8 augusti 2008
Konsertlängd: 21.02-22.58 (116 minuter)
Min plats: ca 25 meter snett till vänster från scenen.


DET SÅG LÄNGE UT SOM DET SKULLE BLI ett typiskt Ulf Lundell-väder med traditionellt regn i Brunnsparken men den historiska fredagen (08-08-08) visade sedan sin vädermässigt bättre sida när Lars Winnerbäck äntrade scenen. Till sist var bara frågan hur Lars Winnerbäcks nya band och delvis nya sound skulle stå emot jämförelserna med den magiska konserten på samma plats för två år sedan.
   Att Lars nu definitivt har skakat av sig Lundell-komplexet och de uppenbara likheterna i scenmanér är uppenbart. Han har på turné efter turné under de senaste åren vuxit oerhört på alla områden, musikaliskt och personligt, med undantag på en viss begränsad naturlighet framför publik.
   Linköpingssonen har egentligen en alldeles för sträv och kärv framtoning för att kunna ta en sommaruppsluppen och helt hitfixerad folkparkspublik på ett naturligt sätt. På fredagens nästan två timmar långa konsert kompenserade han den introverta bilden av sig själv med ett fantastiskt musikaliskt manér som helt suddade ut känslan, jag trots allt hade några gånger under konserten, av en artist som hellre föredrar den privata skrivarlyan före den extrema offentligheten i strålkastarljuset.
   Just den där ibland påtagliga paradoxen skänker ju också både intensitet och närvarokänsla i en Winnerbäck-konsert som helst ska pendla mellan gränslös allsång och melankolisk personlighet. Och Lars Winnerbäck 08 klarade den balansgången alldeles perfekt.
Med en aning mer hits än inomhus i vintras och lite färre nya och aktuella låtar blev det låtmässigt också lite mer förutsägbart. Men också, för bandets del, en tuff jämförelse med det gamla kompbandet Hovets väloljade och med åren strikt professionella framtoning.

I HÖSTAS, NÄR REPERTOAREN INOMHUSMÄSSIGT var så modern, fick jag aldrig de vibrationerna. Nu, när det handlade om fler ofantligt stora och mäktiga hörnstenar till mångåriga Winnerbäck-hits i låtlistan, blev jämförelserna lite mer påtagliga. Men i nästan varje detalj ekar det mer personligt om det nya bandet.
   Däremot kände jag en viss klumpighet när bandets rockiga signaler, främst personifierade av Ola Gustavssons och Johan Perssons elgitarrer, mötte fiolerna i huvudavdelningens avslutande femstegsraket. Då avfyrade Winnerbäck & Co alla sina kommersiella ess och frånsett en alldeles ljuvligt omarrangerad ”Solen i ögonen” (ackompanjerad av en spektakulär blixt- och ljusshow helt jämförbar med OS-invigningen) kände jag då inte maximal effekt.
   Inte heller under första svängen med extralåtar kände jag mig övertygad. ”Kom” var forcerat otydlig och de kunde inte tangera kanonversionen av ”Kom ihåg mig” för två år sedan. Men i övrigt höll fredagskvällens konsert sedvanligt hög Winnerbäck-klass.
   Det folkrockiga svänget har ju rent naturliga förutsättningar att skapa god stämning och när Anders Nygårds och Malin-My Nilssons fiol i flera låtar toppades med Johan Perssons dragspel var det givetvis svårt att stå still.
   Och när Winnerbäck gick ned i intensitet, när man verkligen skulle stå still, var det en närmast magisk stämning i den stora publiken. På så sätt framstod nog konsertens lågmälda sekvenser, ”Om du lämnade mig nu” (där Miss Li gjorde ett bejublat inhopp). ”Dom sista drömmarna”, den alldeles underbara ”Du hade tid” och den helt överraskande extra extralåten ”Hjärter Dams sista sång”, som fredagskvällens stora höjdpunkter.

Lars Winnerbäcks låtar:
Mareld
Dom tomma stegen
Stockholms kyss
Farväl Jupiter
Dom sista drömmarna
Söndermarken
Och det blåser genom hallen
Elegi
Om du lämnade mig nu
Tvivel
Jag fattar ingenting
Hugger i sten
Elden
Dunkla rum
Åt samma håll
Solen i ögonen

Extralåtar
Strimmor
Kom
Kom ihåg mig
För dig
Du hade tid
Hjärter Dams sista sång

/ Håkan




10 år (90)
Beatles (60)
Blogg (485)
Feber (5)
Filmklipp (131)
Jul (77)
Konserter (237)
Krönikor (173)
Larm (20)
Listor (54)
Maxi12" (35)
Minns (155)
Örebro (95)
Pubrock (13)
Stiff (49)

<< December 2022 >>
Ti On To Fr
      1 2 3 4
5 6 7 8 9 10 11
12 13 14 15 16 17 18
19 20 21 22 23 24 25
26 27 28 29 30 31  

Rikard Bengtsson 22/01: Dubbelgura-bilden är ju från Domino 1978. Den sista bilden på Lowe kan vara f...

Björn 24/12: Små marginaler, men den här är i topp år 2000 med The United States Air Forc...

Björn 23/12: Merry Jul o Gott Nytt År, tack för ännu ett år med ypperlig journalistik och...

Claus Stenhøj 24/10: "Bucket T" endast i Sverige? Se her: https://www.discogs.com/release/3904137-Th...

Claus Stenhøj 24/10: Mycket fin genomgang. Men du er lite hård ved The Troggs, som visseligen var et...

Janne Lennell 11/10: Håller med dig; fantastisk konsert men saknade lite fler låtar från senaste, ...

Uffe Pop 10/10: Jag såg Wilmer X på ett utsålt Nalen.....vilken energi, vilket ös..toppen! N...

Per 6/10: Håll utkik efter Vampyrernas comeback 2022/2023! En fyralåtars demo från janu...

Janne Lennell 2/10: Beside Bowie: Mick Ronson story. Tack för tipset! Har jag helt missat, ska abs...

Björn Stein 14/09: Ett videotips till de tre. Beside Bowie: The Mick Ronson Story finns på denna l...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.