Blogginlägg från 2022-05-27

ÖREBRO LIVE #97: Tempest 1973

DEN LEGENDARISKA ENGELSKA GRUPPEN Colosseum besökte Örebro för en konsert på Konserthuset i oktober 1971 men bara en månad senare, efter en festivalspelning på Sicilien i Italien, splittrades det jazzrockiga bandet. Trummisen Jon Hiseman var dock snart tillbaka i Örebro med ett nytt band, Tempest, som bildades sommaren 1972.
   Hiseman var något av bandets ledare och den musiker som hade en lång erfarenhet från engelskt musikliv. Sedan mitten av 60-talet hade han spelat i Graham Bond Organisation, där han ersatte Ginger Baker, och fortsatte i bandet bakom Georgie Fame. Några månader 1968 spelade han i John Mayalls Bluesbreakers innan han i september 1968 bildade Colosseum.
   Basist i Tempest var Mark Clarke som också hade spelat i den sista upplagan av Colosseum och hann med ett kort gästspel i Uriah Heep innan Tempest uppstod.
   Sångaren i Tempest, Paul Williams, hade likt Hiseman ett långt CV i den engelska musikhistorien. Han hade egna skifflegrupper på 50-talet, sjöng sedan med Georgie Fame och Alexis Korner och fortsatte sedan i grupper som The Wes Minster Five (där han träffade Hiseman första gången), Zoot Money Big Roll Band, spelade bas i Bluesbreakers en kort tid 1967 och innan Tempest sjöng han i Juicy Lucy.
   Gitarristen Allan Holdsworth var vid den här tidpunkten en ganska orutinerad och oetablerad musiker som i Tempest fick sin stora chans till ett verkligt genombrott. Han hade spelat i jazzfusiongrupper som Sunship och Nucleus och efter Tempest, som han lämnade sommaren 1973, blev han ett stort aktat namn som gitarrist.
   Tempests första album spelades in i november 1972 och i januari 1973, strax innan skivan släpptes, gav sig gruppen ut på sin första turné (till Sverige).
   Innan konserten hade jag fått en provpressning av ”Tempest” så jag var nog mer förberedd än publiken i övrigt. Under ovannämnda Colosseum-konsert var det fullsatt i Konserthuset men Tempest lockade inga större åskådarmassor.



Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 20/1 1973.

STRÅLANDE KONSERT AV TEMPEST I ÖREBRO

TEMPEST
Konserthuset 18 januari 1973

JON HISEMANS NYA GRUPP TEMPEST lockade inga större åskådarmassor till Örebro Konserthus på torsdagskvällen. Inspirationen och spelglädjen fanns där trots allt för gruppen bjöd på en strålande konsert. Man kan i stillhet undra om Jon Hiseman någonsin kan misslyckas?
   Tempest har bara på en månad som grupp lyckats samla fyra musiker som med flit och skicklighet ger gruppen en fast stomme. Det finns en del ihåligheter som säkert kommer att fyllas igen med tiden om jag känner Hiseman rätt.
   Klanger finns kvar från Colosseum och var lätt att identifiera men Tempest har ett betydligt mer distinkt sound. Det beror till vissa delar på att Tempest bara har ett soloinstrument, gitarren, och koncentrerar sig kring den. Dessutom är Allan Holdsworth en god gitarrspelare och förvånade säkert många denna kväll. Att från scenens vänstra sida leta sig in i dess centrum och även musikaliskt ju längre konserten pågick.
   För en månad sedan var Allan helt okänd men stod nu tillsammans med de övriga i Tempest framför publiken på Konserthuset som gick dit med Jon Hiseman i huvudet men gick därifrån med Allan Holdsworths blixtrande fingerspel i tankarna.
   Repertoaren, som det så vackert heter, var till största delen hämtade från det kommande albumet. Ska man i detta fall jämföra konsert och skiva skiljer de sig inte så mycket åt. Hos Colosseum var skillnaden större.
   Hos Tempest är det väl endast gitarrsolona som utvidgar låtarnas längd. Dessutom smälter Paul Williams livligt ackompanjerade sång ihop med musiken. En annan sak som Jon Hiseman hittills inte givit ut på skiva är hans obligatoriska och mäktiga konserttrumsolo, För dagen något över tio minuter men minuter fyllda av rytm. Det är ett äventyr att se, som en resa mellan trummor och hihats, cymbaler och gong-gong.

Jon Hiseman: trummor
Paul Williams: sång
Mark Clarke: bas och sång
Allan Holdsworth: gitarr

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.