Blogginlägg från 2015-09-23

Eldkvarn- och Lundell-rötter i Norrköping

EN INRE RÖST FÖRMEDLADE BUDSKAPET att jag ska vidga vyerna. Inte musikaliskt men däremot geografiskt. Jag for till Norrköping, som på 60-talet inte hade några kända gruppnamn att skryta med, och hittar på ett märkligt sätt rötterna till två av Sveriges mest kända rocknamn, Eldkvarn och Ulf Lundell.
   Det räcker att leta sig upp till de nordvästliga delarna av det centrala Norrköping för att ramla på ren och skär Eldkvarn-nostalgi. På Bråddgatan 26 ligger sedan 68 år tillbaka Broadway Konditori. Inte bara ett nostalgipalats med Eldkvarn-skivor på väggen, en gammal delikat Wurlitzer-jukebox mitt i den långsmala lokalen, gamla singelomslag högt upp under taket, en liten radiogrammofon på en hylla och ett möblemang från anno dazumal utan också ett helt fungerande fik med både mat och starköl på menyn.
   Bara ett litet stenkast från fiket, hemma hos Tony Thorén på Bråddgatan 35 i ett hus i korsningen med Tunnbindargatan, bildades Eldkvarn (dåvarande Piska Mej Hårt) 1971, för bara 44 år sedan. På fiket hängde Tony och bröderna Plura och Carla Jonsson och åt magiska äggmackor när de inte drog upp linjerna på en musikkarriär i Tonys lägenhet.
   Huset i gatukorsningen är borta idag och ersatt av betydligt modernare bostadshus. Men på trottoaren nedanför ett av husen har en av stenplattorna ersatts av en bronsplatta (se vänster) som stryker under platsens musikhistoriska värde. Med ett citat från gruppens mycket kända "Kungarna från Broadway".
   I Norrköpings direkta centrum, på Drottninggatan, springer jag på ännu några typiska Plura-textrader när den gula spårvagnen passerar på den stenlagda gatan. Det är 3:ans spårvagn (se höger) på väg till Vidablick och det är omöjligt att inte associera med "3:ans spårvagn genom ljuva livet", låten som blev något av titellåt på Eldkvarns album från 1981 och senare en stor scenfavorit.
   Den genuine stockholmaren Ulf Lundell har märkligt nog också Norrköping-rötter i sitt tidiga liv och har dessutom skrivit om det i sina texter. På tidigt 70-tal bodde han i ett kollektiv utanför Norrköping men tog ibland bussen in till stan för att gå på biblioteket i hörnet Drottninggatan/Södra Promenaden. Upplevelsen har givit upphov till texten han skrev till John Mayalls "Walking on sunset" och döpte den till "Jag går på Promenaden". I pressreleasen till sitt första album, "Vargmåne" (1975), förklarar Ulf:
   "Jag bodde utanför Norrköping ett år och när jag nån gång tvingades in till stan steg jag av bussen några hållplatser tidigare och lunkade iväg nerför just Södra Promenaden. Och nynnade bland annat på 'Walking on sunset'".
   I samma text från 1975 skriver han nedlåtande om Norrköpings city. "Allt det gamla är rivet och istället har uppförts blankpolerade varuhus och bankpalats. En skitig flod rinner genom den förvrängda arkitekturen och till råga på allt ligger det ett pappersbruk mitt inne i stan". Det kanske var uppfattningen då i mitten på 70-talet men idag är Norrköpings citykärna en otroligt levande och bitvis vacker stadsdel där majoriteten av industrilokalerna är varsamt restaurerade med museum, matställen och skollokaler.

/ Håkan

Krympt Eldkvarn i ursinnets tecken

Våren 1993 gav Eldkvarn ut albumet "Pluralism", som lät lite fräckare och våldsammare än vanligt, och när de några månader senare gav sig ut på turné var det som kvartett.

Den här recensionen publicerades ursprungligen i Nerikes Allehanda 2/6 1993.

ELDKVARN
Kåren, Örebro 1 juni 1993

Plötsligt stod de där, killarna i Eldkvarn. I den grönskande backen framför gamla kårhuset bakom Högskolan i Örebro. Ute i det fria släppte det nygamla Eldkvarn loss alla tyglar.
   Plura i ilsket grön lantmannakeps. Det var inte länge sedan han hade hög hatt och bjöd in till cirkus.
   1993 är det varken cirkus eller något annat pretentiöst koncept. Rak, skramlig, vass rock'n'roll redan på skiva, den utmärkta "Pluralism", som på scen förvandlades till rena ursinnet.
   Ett ursinne och en vräkig råkraft som ibland gick överstyr i tempo och volym men som ännu oftare räddades av Pluras fenomenala melodikonst.
   I takt med Eldkvarns ökande popularitet på 80-talet höll gruppen på att växa ifrån sin rockstatus.
   Cirkusshowen och ett alltmer expansivt band, med steelguitar och körtjejer, påminde mer om nöjesfält än det underbart rockiga band som har klassiker som "Pojkar, pojkar, pojkar", "3:ans spårvagn" och "Vild, vild, vild" på sitt samvete.
   Nu ingår alla de låtarna åter i dagens repertoar. Så rockens urkraft härjar åter i krympt Eldkvarn.
   Gruppen är ett avskalat rockband på fyra helt utan pretentioner. Där ur-Eldkvarn-bröderna Jonsson och basisten Tony Thorén fick hjälp av otroligt intensive Magnus Persson bakom trummorna.
   Formatet passade naturligtvis perfekt de nya låtarna från albumet men det fanns också plats förmer kontrollerad rock'n'roll.
   Gamla "Kärlekens tunga" med allsång, ännu äldre "Alice" till publikens glädje och nya "Chevrolet" med bluesgitarr från Carla var några stunder av andhämtning.
   Innan "helvetet" bröt loss i den punkskramligaste version som någon hört av Cornelis Vreeswijks "Somliga går i trasiga skor".
   I elfte timmen fick också broder Carla sin naturliga del i dagens brötiga Eldkvarn genom att framföra "Kungsholmskopplet".
   Jag har säkert sett Eldkvarn ett halvdussin gånger men aldrig så avslappnat som igår eftermiddag.
   Det var långtifrån perfekt musikaliskt, konserten gav knappast någon rättvis bild av Eldkvarns historia men det svängde förlösande och bakom det smattrande tempot fanns det både själ, mänsklighet och humor.

/ Håkan

Bengt Gustafsson 1/04: Hej Hunter/Wagner var med Lou under slutet av 1973. Men under den korta tiden t...

Jarmo Tapani Anttila 25/03: Har försökt hitta denna skiva i Sverige men ej lyckats. Var fick du tag på de...

Kjell J 7/03: https://americana-uk.com/jesper-lindell-before-the-sun Här kan du "compare not...

Magnus Andersson 12/02: Hej Håkan, Tack för din spännande "best of 1973/74" lista! (Jag tror att Br...

Bengt Gustafsson 1/02: Iechyd da is the Welsh word for cheers, meaning good health. It is used when yo...

Johan S 15/01: Fantastiskt album! Allt knyts ihop under dessa år, Faces, Stewart och Stones. ...

Lena 14/01: Tack Håkan, för fina recensioner. ...

Björn 27/12: Hallå Håkan! Likt en vilsen orienterar utan karta och kompass lyser du upp min...

Johan S 19/12: Kan bara hålla med. En av pubrockens juveler!...

Björn 2/12: Som vanligt har redaktören skrivit initierat och med stort hjärta. En liten an...

Jag är född 1952. Skrev min första recension i januari 1970. Har medverkat regelbundet i Nerikes Allehanda i över 45 år med recensioner, krönikor, artiklar och intervjuer. I nästan samtliga fall har det handlat om musik och ur mitt långa liv som skribent har jag hämtat många anekdoter som kommer förekomma här. Med popmusikens historia som grund berättar jag också om egna erfarenheter under den långa resan. Från 50-talet till idag. Plus utförliga recensioner av både konserter, skivor, dvd och böcker. Vill du/ni få er senaste skiva recenserad? Mejla mig, så får ni adress. Håkans Pop hade premiär 22 augusti 2007 och har sedan fyllts på med både nyskrivna artiklar och arkivmaterial från 1971 och framåt. E-posta mig.